"Vad skulle jag ha gjort då?!"

Rösten som ryter högt får mig att sakta öppna ögonen. Jag blinkar några gånger innan jag rör mig på stället jag ligger på. Bakhuvudet bultar och gör lite ont vilket får mig att rynka på ögonbrynen.

"Du hade inte behövt slå henne så hårt att hon blev medvetslös." Säger en annan röst. "Vad säger Royal om detta?"

"Han vet, han sa att jag gjorde bra ifrån mig." Säger rösten som röt innan och jag ser bort mot slutet av rummet som jag visst ligger i. Ogge och den där smala killen, som jag tror hette Felix står framför varandra och pratar. Jag ser ner på deras skor, och min blick fastnade på sneakersen som jag sett innan jag fick min blackout.

Plötsligt ser Ogge bort mot där jag ligger och jag stänger ögonen snabbt. När jag inte hör honom säga något så fattar jag att han inte sett att jag varit vaken.

"Vi går ut på en cigg, Ogge." Säger Felix och jag vill nästan sucka av lättnad. Jag hör snart hur dörren öppnas och stängs. Felixs röst hörs på andra sidan dörren och jag öppnar då mina ögon.

Jag reser mig sakta upp och ser att jag ligger i en max 90 cm säng om inte nästan mindre. Jag ser mig omkring men blir då en aning yr. Jag kniper igen ögonlocken och när jag känner att yrseln sakta försvinner så öppnar jag dem igen.

Min hand skakar när jag känner med fingrarna mot mitt bakhuvud. Jag känner ett något mjukt, som måste vara ett bandage. Jag fortsätter runt huvudet och känner att det sitter runt. Jag känner sedan på mitt hår vid bakhuvud, och när jag känner att hårstråna är stela precis som jag hade 10 kilo gelé i håret så förstår jag att jag blött.

Jag lyfter benen över kanten, och när mina fötter nuddar det kalla golvet så reser jag mig upp. Rummet är ganska litet. Ett fönster och en garderob samt en liten hylla på väggen vid garderoben är allt som finns. Mina ben känns som spagetti när jag tar mig fram till fönstret.

Jag ser ut, och får syn på en liten gård med ett högt staket runt om. Jag får syn på Ogge och Felix en bit längre bort med varsin cigarett i handen. De pratar väldigt intensivt, och det ser jag på sättet Felix pratar medan han gör massor av gester med händerna. Cigaretten i hans hand tappar glöd varje gång han lyfter på handen, och jag väntar nästan på att det ska tillslut hamna på Ogge. Ogge ser bara arg ut, och tar ständigt bloss av sin cigarett med nästan ingen paus alls.

Plötsligt ser Ogge bort mot fönstret och får syn på mig. Jag hinner inte gömma mig, när han släcker ciggen och puttar till Felix. Felix ser också upp och jag går då ifrån fönstret och sätter mig på sängen. Fuck, fuck fuck.

Men jag sitter bara där på sängen, skiter i att springa eller något sånt. En del av mig har gett upp, och jag vet att jag är för svag för att ens försöka något.
Dörren slås upp och jag ser bort mot dörren där Ogge och Felix kommer in. Det luktar mycket rök, och jag ser att Ogge tuggar på ett tuggummi.

"Har du ont, prinsessan?" Frågar Felix mig med ett retsamt flin, och jag svarar inte utan ser ner i mitt knä.

"Felix, lägg ner," snäser Ogge, innan han går fram till mig som sitter på sängen. "Hur är det?"

Jag svarar inte denna gången heller. Hur fan tror han att jag mår? Inte bara blev jag bortrövad från jobbet, utan hans kära kompis skulle slå mig i bakhuvudet också.

"Felix, gå." Säger Ogge plötsligt och jag hör Felix fnysa. "Nu!"

Tillslut gör han som Ogge säger, och lämnar rummet. Jag ser fortfarande ner i mitt knä, och vägrar att se på honom. Tillslut ser jag hur han sätter sig ner på huk framför mig.

"Vi är inte ute efter att skada di-" börjar Ogge men inser direkt att det redan är gjort. "Felix är en idiot, han tror att han vet allt och kan allt. Han gör alltid tvärtemot det man säger."

"Kan jag få åka hem bara?" Frågar jag, den första meningen jag sagt idag. "Jag fattar inte vad jag gör här, och jag har inte gjort nåt."

"Nej det har du inte. Men du är en jävligt viktig spelpjäs i detta." Svarar Ogge och han placerar sin ena hand på min knäskål. "Förlåt."

"Varför just jag?" Viskar jag och han svarar inte.

"Vill du ha något och äta?" Frågar han. "Det finns en McDonalds i närheten."

Jag är egentligen inte hungrig alls. Jag har inte ens någon aptit kvar. Men tanken av frisk luft är något som lockar mig.

"Visst."

Jag reser mig upp från sängen, och känner mig lite yr. Ska aldrig denna yrseln försvinna?. Ogge märker och tar tag i min arm för att kroka den med sin.