Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv som när Ben öppnar dörren till sitt sovrum. Kan det verkligen vara som Rebecka säger? Är allt detta verkligen ett försök från Bens sida att ha sex med mig? Och om det så är, vad i helvete gör jag då?

Klockan har redan börjat närma sig halv tio och utanför fönstret har solen letat sig ner. Hittills har vår kväll gått åt till att äta pizza och titta på film — två väldigt mysiga aktiviteter i sig, men som jag inte kunnat njuta av. I stället åt jag knappt något på grund av min nervositet och filmen blev inte mer än ett brus i bakgrunden av mina skrikande tankar.

Jag har ingen aning vad det är meningen att jag ska göra om han nu kommer vilja ha sex, men jag väljer att hoppas på att Tinas ord stämmer, det vill säga att min kropp kommer leda mig igenom det hela. Det gjorde den ju under nyårsafton. I alla fall fram tills dess att jag helt tappade förståndet ...

Allt eftersom tiden går blir jag dock mer och mer tvekande på att Rebecka faktiskt haft rätt om Bens intentioner. Medan jag står och vinglar obekvämt på stället verkar han inte vara nervös över huvud taget, vilket för mig är obegripligt när jag själv känner mig spyfärdig. Kanske är jag bara här för att äta pizza, titta på film och sova trots allt. Kanske är det just så här han vill spendera sin alla hjärtans dag med mig. Det märkliga är att jag inte vet om det får mig att känna lättnad eller besvikelse.

Ben är snäll nog att låna ut en tandborste till mig, vilket jag tackar gudarna för då det knappast är särskilt sexigt att lukta pizza i munnen. Inte för att jag är övertygad om att Ben kommer tillbringa särskilt mycket tid i min mun, men ja... varför ta onödiga risker?

Under tiden som vi står bredvid varandra framför handfatet i badrummet kan jag inte låta bli att undra vad som pågår i Bens huvud. Han ser alldeles för lugn ut där han står och borstar sina tänder för någon som planerat att gå hela vägen med sin flickvän. Å andra sidan är Ben för det mesta lugn, men ändå kan jag inte låta bli att titt som tätt snegla mot honom för att se om jag kan urskilja några som helst svar på mina funderingar i hans mimspel.

Desto längre vi står där, desto mer övertygad blir jag att Rebecka faktiskt varit helt ute och cyklat med sina teorier. Men när Ben plötsligt lägger sin arm runtom min midja och drar mig intill sig, blir jag inte så säker på det.

Hade det inte varit för mina hjärnspöken hade jag inte tänkt något om saken, men nu är det som att varenda liten gest av attraktion från hans sida endast betyder en sak.

"Ben?", säger jag då med tandborsten hängandes i mungipan. Ben, som tittar på mig och med munnen full av tandkräm, ger mig sin uppmärksamhet. "Bjöd du hit mig för att ha sex?"

Jag måste vara helt rubbad som ens frågar honom något sådant, men ärligt talat har jag tröttnat på att behöva gissa mig fram till några svar. Hittills när jag spekulerat om Bens intentioner har jag oftast haft fel, vilket resulterat i att jag skapat en obekväm situation för oss båda. Kanske är det just därifrån mitt plötsliga rus av mod kommer.

Bens reaktion på min plötsliga fråga är att sätta tandkrämen i halsen... Huruvida det beror på att jag fångat honom mitt i akten eller att min spekulation helt enkelt är befängd återstår att se.

"Va?", är allt han lyckas få fram mellan kvävda hostningar.

"Rebecka tror att du vill ligga med mig," säger jag och förvånas av hur självsäker jag låter när jag pratar. Kanske är det lätt för mig att vara så tuff när Ben i ögonblicket ser så nervös ut.

"Ja, eller visst... eller, det vill jag väl," börjar han försiktigt, "men jag bad dig inte komma hit för det. Jag hade inte tänkt att vi skulle... ja. Men om du vill så... är det okej för mig?"

Mina läppar kröks i ett brett leende åt sättet han snubblar över sina egna ord på. Jag trodde inte att Ben kunde bli mer attraktiv, men tydligen är att se honom nervös min svaga punkt.

Jag blir dock inte bara road av hans ord, utan även lättad. Pressen försvinner, hjärnspökena skingras och på måndag ska en viss Rebecka Salomonsson får höra hur fel hon haft. Den tillfredsställelsen längtar jag efter.

Det återstår dock ett problem. Ben är uppenbarligen öppen för att ha sex, men huruvida jag är det har jag ännu inte lyckats lista ut. Så fort jag tänker på det utbryter en konflikt inom mig, varpå ena sidan består av mitt hopplöst fantiserande som febrilt försöker bekämpa den andra sidan: min oerhörda rädsla.

Visst, i filmer skildras det som något magiskt, lätt och underbart, men det ändrar inte det faktum att jag hört diverse skräckhistorier. Smärta, blod, oönskad graviditet och det mest skräckinjagande av allt: pinsam stämning.

"Jag vet inte om jag vill... än," svarar jag till slut och ler svagt.

Jag väntar på att se besvikelsen tynga ner Ben, men om något sånt finns är han duktig på att dölja det. I stället ler han varmt, kramar om min midja och säger: "Det är ingen stress."

Ben lutar sig närmare mig, redo att pressa sina läppar mot mina, men såpass långt kommer han inte. Detta eftersom jag hinner rycka åt mig handduken hängandes på väggen intill handfatet, som jag kastar i hans ansikte.

"Du har tandkräm vid munnen," säger jag och fnittrar, varpå Ben svarar med en suck.

"Du har herpes vid munnen," svarar han retsamt tillbaka och torkar bort tandkrämen medan vi båda brister ut i skratt.

Redo, och en aning spänd, står jag i Bens rum och förbereder mig mentalt för att sova med honom. Medan jag står där och tittar på Ben som gör sig redo för att gå och lägga sig är det som att jag glömmer bort hur jag ska hantera mina egna lemmar. Egentligen borde jag kanske klä av mig, men eftersom jag inte har något ombyte skulle det innebära att jag kommer behöva sova i underkläderna. Bara underkläderna. Visserligen har Ben sett mig i bh förut, på Viktors hemska fest, men att ligga tätt intill honom halvnaken är en helt annan femma.

"Är det okej om jag sover utan tröja?", frågar Ben och den nervositet han visat inne i badrummet är nu som bortblåst.

DET FÅR DU JÄTTEGÄRNA, är jag nära på att skrika rätt ut, men lyckligtvis har jag tillräckligt med självkontroll för att hejda mina vilda tankar. Faktum är att jag inte kan tänka mig något bättre än Ben utan tröja och det skulle folk bara våga att döma mig för.

Hur som helst, i stället för att dela med mig av mina pilska tankar högt bara ler jag mot Ben och säger: "Om jag får låna den att sova i."

Han försöker dölja det, men jag ser hur Ben biter tag om sin läpp och flinar.

"Vilken flört du plötsligt blev då," säger han och det breda flinet över hans läppar får mig att himla med ögonen.

Jag öppnar munnen för att ge honom några spydiga ord som kan få tyst på hans malliga fasoner, men såpass långt kommer jag aldrig. I stället blir jag nedtystad och en aning mållös när Ben drar av sig sin t-shirt och kastar den till mig. Stirra inte, stirra inte, stirra inte.

Mina försök att inte dräglandes stirra på honom fallerar dock väldigt fort när han knäpper upp sina jeans och genast börjar mina kinder brinna. För att inte göra mig själv helt till åtlöje vänder jag ryggen mot Ben och försöker fokusera på att själv byta om. I en hastig rörelse drar jag av min blus för att snabbt kunna gömma mitt bara skinn under Bens tröja, men då jag nästan kan känna hur hans blick bränner i min rygg förstår jag att jag inte kommer gå obemärkt förbi.

Mina händer har börjat skaka när jag tar av mig mina byxor och viker ihop dem prydligt, men allt darrigare blir jag när mina fingrar sträcker sig upp under Bens tröja mot mitt bh-spänne. Jag fumlar med spännets hakar en stund och hinner slänga en subtil blick över min axel mot Ben. Han har gjort sig bekväm i sängen och på sättet han följer mina rörelser med sin blick förstår jag att den brännande känslan inte var inbillning.

När jag till slut lyckas samla mig tillräckligt tar jag av mig min bh och hoppas att Ben inte kan se konturerna av mina bröst genom hans lite för stora t-shirt. Eller så är det precis det jag hoppas att han gör ...

Mitt hjärta slår hårt när jag kryper ner intill Ben och genast översvämmas jag av värmen som strålar från hans kropp. Det är definitivt en behaglig sorts värme, men det hindrar inte mig från att bli stel som en planka och rädd för att röra en enda lem ifall jag skulle råka komma åt... nått.

Men innan jag hinner göra situationen alldeles för pinsam håller Ben upp något framför mig. Vad detta är begriper jag först inte, men när min hjärna orkar springa ikapp ser jag att det i hans hand ligger en liten svart ask.

"Grattis på födelsedagen Emma," säger han med ett hjärtevärmande leende och lämnar över asken i min hand.

Jag är inte riktigt klok, tänker jag medan jag tittar på den svarta asken. Med alla dagens dilemman har jag lyckats glömma bort att det faktiskt också är min födelsedag. Men inte Ben. Han kom ihåg det.

Efter att ha dragit bort snöret öppnar jag försiktigt asken och ur trillar ett silvrigt armband med små vita stenar. Det är inte något extraordinärt smycke på något sätt, men det förändrar inte att det råkar vara det finaste jag någonsin fått.

"Det är jättefint," säger jag med ett brett leende och knäpper armbandet runt min hand. "Tack så jättemycket."

Bens fina gest får mig att ångra lite att vi kommit överens om att inte ge varandra några alla hjärtans dag gåvor. På så sätt hade jag i alla fall kunnat ge honom något fint i gengäld.

Men eftersom jag nu är här med händerna tomma på presenter (och jag knappast tror att Ben kommer ta emot pengar), drar jag honom i stället till mig för att ge en tacksam kyss.

Min mage bubblar av glädje när Bens läppar möter mina och när hans hand slingrar sig runt min nacke sjunker jag in i hans famn. Jag känner hur han ler mot mina läppar och jag förmår inte att göra något annat än samma sak.

Jag tror inte att Ben förstår hur lycklig han gör mig. Han behöver inte ens försöka för att få mig att sväva på moln och det räcker med blott en blick från honom för att göra mig knäsvag. Det kan inte vara friskt att vara så svag för en person, men jag skulle inte heller vilja byta ut det mot något. Hela mitt liv har jag varit ovetande om vad kärlek är och hur det känns, men nu har mina ögon öppnats och de ser bara honom.

När Ben är på väg att dra sig undan från mina läppar lägger jag min hand runt hans nacke och håller honom kvar. Jag kan inte få nog av honom och när hans tunga varsamt nuddar vid min sätter det igång något inom mig. Hela min kropp flammar till av längtan efter killen hos mig och den elden bränner upp all den nervositet som fortfarande håller mig tillbaka.

Plötsligt finns det inget att vara rädd för och plötsligt har jag aldrig känt mig tryggare. Känslorna är bekanta och färdas till detta ögonblicket direkt från nyårsafton, men hos dem finns en viss skillnad. Denna gång vet jag vad jag gör och jag vet vad jag vill.

Min hand lämnar Bens nacke och hittar sin väg längst hans kropp, ner under täcket där den finner den av hans händer som inte omsluter min kind. Försiktigt leder jag in Bens hand under tröjan jag bär och stannar inte förrän jag kan känna hans fingrar mot mitt bröst.

Ben bryter våran kyss och stannar upp i ögonblicket för att möta min blick. Jag vet inte hur hans tankar går, men någonstans i sitt huvud försöker han säkert lista ut vad det är för oklara signaler jag skickar denna gången. Vi båda är nog medvetna om att jag håller på att gå emot det jag bara för en stund sedan sagt — att jag inte vet vad jag vill. Men jag bryr mig inte och på sättet Bens andning intensifieras förstår jag att han börjar inse mina intentioner.

Jag drar honom tillbaka till mig och när våra läppar möts rör han sina fingrar över mitt bröst med djup och kärleksfull varsamhet. Denna gest får ett svagt flämtande att fly ur mig, som genast fångas upp av Bens mun.

Bens kroppsspråk talar om för mig att han vill ha mer och gå längre, men ändå gör han inga som helst försök till att intensifiera det som sker. Antagligen är han rädd för att jag ska skygga tillbaka som så många gånger tidigare, men nu vill jag också ha mer. Därför klättrar jag upp över honom och när jag sitter gränsle över Ben låter jag mina kyssar vandra över hans kropp tills dess att de hittar hans hals.

Tanken var från början att placera några mjuka kyssar mot hans hud, men när hans häftiga andetag nuddar vid mitt öra blir det omöjligt för mig att sluta. Jag vill bara höra mer och mer och mer av hans njutning och därför låter jag min hand slinka ner under mig, där mina fingrar snuddar vid linning på hans boxers.

Längre än så hinner jag dock inte gå innan Ben plötsligt sätter sig upp i sängen — som om han precis väckts till liv i sitt dimmiga huvud.

När han först stoppar mig är jag övertygad om att samma panik som föll över mig på nyår nu fallit över honom, men i stället för att skrika och fäktas lägger han sina armar runtom mig och hugger tag i min blick med ett par ögon som lyser av allvar och lust.

"Vi kan vänta," säger Ben mellan de tunga andetagen. "Jag vill bara göra detta om du också vill, till hundra procent."

Ett leende av ren kärlek drar sig ut över mina läppar. Det kommer aldrig finnas någon annan än Ben för mig, någon jag hellre skulle vilja göra detta med, och nu finns det inte längre några tvivel om att tillfället är kommet. Så jag pressar mina läppar mot hans i en enkel kyss innan jag tar tag i nedre kanten på min tröja och drar den över mitt huvud.

"Jag vill, till hundratio procent."

Bens blick letar sin väg från mina ögon och ner över min kropp. Åter igen stegrar hans andning och för ett ögonblick hinner jag undra om hans hjärta slår lika hårt som mitt. För mitt kan nog komma att hoppa ur min bröstkorg när som helst.

"Du är perfekt Emma," säger Ben och möter åter min blick med sina läppar krökta i ett varmt leende.

Jag har nog aldrig i mitt liv åskådats som en perfekt person. Det förvånar mig inte eftersom jag aldrig varit mer än en dysfunktionell och trist tonårstjej med diverse tradiga tonårsproblem. Men kanske är det just därför som Bens ord träffar mig rakt i hjärtat. Kanske behöver jag inte vara perfekt trots allt för att kunna ses som det av honom. Kanske har jag nu lyckats inse att mina defekter är vad som gör mig perfekt i ögonen på den enda personen vars åsikter spelar någon roll.

Mina läppar hittar sin väg tillbaka till Bens och där förblir dem medan han vänder på oss. Våra sista kläder finner sin väg ner till golvet och Ben lyckas fiska upp en kondom ur sin byrålåda. Huruvida den ligger där i förberedande syfte eller helt enkelt är en bortglömd souvenir från något studiebesök på ungdomsmottagningen vet jag inte, men så glad jag är att den finns där. Det innebär att i alla fall ett av mina bekymmer är ur vägen.

Nästa bekymmer är hur jag ska ta mig igenom detta på smidigaste möjliga sätt, men trots skräcken över att ställa till med pinsamheter vill jag ändå fortsätta. Jag vill vara nära med Ben och kanske är det i sig tillräckligt.

När det inte längre finns något som står mellan oss stannar Ben upp och möter min blick. Än en gång genomsyras hans ögon av en blandning av allvar och lust och jag vet vad det är han väntar på.

Mina händer finner sin väg runtom hans spända armar för spjäle och med ett förväntansfullt leende nickar jag, beredd för det som komma skall. Vad det än är som väntar vet jag att det kommer bli bra. Det räcker att det är Ben för att allt ska bli bra.

Ben pressar sina läppar mot mina i en kort kyss och med det börjar han försiktigt att röra sig mot mina höfter. Spänd i hela kroppen och med naglar som gräver sig in i Bens armar inväntar jag smärtan, men den kommer aldrig. I själva verket kommer ingenting alls och i stället känns det bara märkligt. Kan det verkligen stämma att det är detta folk älskar så mycket? Vart är den där euforiska känslan alla pratar så hjärtligt om?

"Ben?", piper jag, varpå Ben stannar upp och blickar ner på mig med ögon fulla av oro.

"Är du okej? Gör det ont?", frågar han oroligt. "Ska vi sluta?"

Genast skakar jag på huvudet. "Det är bara... jag tror inte att det funkar."

Ben tittar oförstående på mig och jag kan se hur kugghjulen vrider och vänder sig i hans huvud. Lätt panik börjar stiga inom mig när jag inser att något inte stämmer och snart kan jag se hur en liknande panik speglas i hans blick. Snälla säg inte att jag lyckats göra mig till åtlöje igen.

Jag ser på Ben hur mängder av tankar snurrar hos honom. Förmodligen är han lika aningslös över varför det inte fungerar som jag är och desto mer prestationsångesten hugger tag i honom, desto mer synd tycker jag om honom.

Till slut tänds dock ett ljus i Bens ögon och i hans mungipa rycker ett litet leende. Han verkar ha insett något som han ännu är ensam om, men hans tankar blir inte odelade särskilt länge.

"Vill du att jag...?", börjar Ben och gestikulerar med en nickning mot våra sammantvinnade kroppar.

Till en början förstår jag inte vad han menar, men när jag sedan känner hur han lägger sin varma hand vid min ljumske inser jag vad det är han frågar mig om.

"Bara om du vill själv," svarar jag och ler ett nervöst leende.

Jag må ha klarat mig undan en oväntad graviditet, men detta pinsamma ögonblick verkar jag inte kunna undkomma. Suck.

Ben skiner dock i sin förmåga att rädda upp jobbiga situationer, så utan att säga något mer om saken rullar han av mig och låter sin hand slinka ner under det täcke vi delar. När hans fingrar sedan nuddar vid mig sätter det av en explosion av känslor som får hela mig kropp att spännas i chock och lust.

"Högre upp," kvider jag mellan mina flämtande andetag och när Ben följer min uppmaning tvingas jag hugga tag i honom för spjäle, nu av helt andra anledningar än tidigare.

"Vill du att jag pratar dirty talk också?", säger Ben med ett retsamt flin och vore det inte för att jag håller på att ätas upp av alla nya känslor hade jag gett igen för hans kaxighet.

"Käften," fräser jag när alla andra ord känns för svåråtkomliga, varpå Ben bara skrattar. Han har nu märkt vad han gör med mig, hur min kropp reagerar på hans beröring, och givetvis roas han av sin nyfunna kunskap. Men medan min hjärna säger åt mig att inte låta honom komma undan med sin självgodhet, säger min kropp åt mig att hålla käften och låta honom fortsätta med det han gör. I detta fall tystas min hjärnas viljor enkelt ner.

"Du är så vacker," säger då Ben och det räcker för att jag ska sakna känslan av att ha hans kropp över min. Därför drar jag tillbaka honom till mig det flin han burit övergår genast till ett ansiktsuttryck fullt av längtan.

När Bens läppar hittar tillbaka till mina får hans tungas mjuka rörelser hela min kropp att sugas närmare gränsen för hur mycket mer jag står ut med att vänta. Så plötsligt, när Ben gör ytterligare ett försök, kan jag känna den — euforin. Med varje rörelse som han gör mot mina höfter byggs den upp till något starkare och de rappa andetag som flyr från Ben avslöjar att även han känner den.

När Bens ögon möter mina låser jag mig fast i hans blick och mellan våra korta andetag delar vi ett leende som genomsyras av ren kärlek. Det är perfekt, allt är perfekt. Kanske är det mina känslor som håller på att stiga mig till huvudet, men jag har aldrig varit så kär i honom som jag är nu.

Det bästa är att jag vet att det inte kommer ta slut här. Jag är övertygad; med varje passerande dag kommer jag bara bli mer och mer kär i honom.