Dagen är till slut kommen. Dagen som jag bävat för i tre år. Dagen då min sanna inkompetens kommer se ljuset.

Jag sitter i klassrummet och framför mig på bänken ligger det nationella provet i matematik. Redan innan jag öppnar häftet vet jag att det hela kommet sluta i katastrof och med tanke på de djupa suckar som hörs runtom mig förstår jag att fler av mina klasskamrater anar ett liknande öde.

"Varsågoda att börja," säger Mikael till sist och genast fylls rummet av ljudet från rafflande papper, följt av ännu mer suckar.

Eftersom jag redan bestämt mig för att jag kommer misslyckas blir jag förvånad när jag klarar både första, andra och tredje frågan med lätthet. Kanske finns det ändå en chans för mig att överleva detta. Den glimten av självförtroende krossas dock fort när jag vänder sida ...

Plötsligt ser jag inget annat än ett huller om buller av siffror och tecken framför mig och jag vet inte om jag ska skratta, gråta eller hoppa ut genom fönstret.

Jag slänger en blick mot klockan på väggen. Fyrtiofem minuter kvar...

Vart är brandlarmet när man behöver det?

När våra femtio minuter av provtid passerat får jag äntligen lämna klassrummet och genast bryter vilda diskussioner ut bland mina klasskamrater. Alla verkar jämföra sina svar på provfrågorna, men jag väljer att inte lyssna då jag redan vet att jag ligger risigt till. Visserligen har jag försökt att räkna ut svaren på hälften av frågorna, men resterande hälft består endast av vilda gissningar eller tomma svarsrutor.

Tina skyndar fram till mig och lyckligtvis verkar hon i alla fall vara lika besvärad som jag är.

"Vi borde verkligen ha försökt lyssna under lektionerna," säger hon med en suck och jag kan inte annat än hålla med.

När vi rör oss mot matsalen för att möta upp våra vänner passerar vi den korridor där Bens klassrum ligger. Just då öppnas dörren till en av lektionssalarna och ut över tröskeln kommer hans klass strömmandes.

"Gå i förväg du," säger jag till Tina och hon förstår att det inte är någon idé att försöka tjata sig till något annat.

Medan Tina försvinner bort mot matsalen beger jag mig mot 9A:s uppehållsrum. Där, omringad av sina vänner, står Ben och verkar som de flesta andra diskutera det precis genomförda provet. När han lägger märke till min närvaro ursäktar han sig dock fort och skyndar fram till mig.

"Hur gick det?", frågar jag, varpå Ben rycker på axlarna.

"Helt okej. Jag borde bli godkänd i alla fall," svarar han och tillsammans går vi till hans skåp. "Hur gick det själv?"

"Fruktansvärt," suckar jag och lutar mig mot skåpen bredvid Bens medan han lägger in sina material.

"Äsch då," säger Ben och låser sitt skåp innan han låter sin arm slingra sig runt min midja. "Det är bara ett matteprov."

Ben placerar en snabb kyss mot mitt huvud innan vi tillsammans strosar mot matsalen.

"Vill du hänga efter skolan?", frågar Ben medan vi slingrar oss fram mellan hjordar av elever.

Det finns inte en gång då jag inte vill umgås med Ben, men denna kväll har jag dessvärre dragit på mig planer och jag vet att jag kommer ha fem arga tjejer efter mig om de planerna ställs in.

"Jag hade jättegärna, men vi ska ha tjejkväll hemma hos Julia."

"Låter kul," svarar Ben och ler. "Vill du ha skjuts dit?"

Det tar emot att även denna gång att säga nej när jag inte kan tänka mig något bättre än att sitta bakom Ben på hans moped. Men eftersom Tinas mamma redan erbjudit sig att köra oss och jag redan tackat ja får jag helt enkelt trycka ner min desperata längtan efter Ben.

"Det behövs inte," svarar jag och ler ändå tacksamt för erbjudandet. "Du kan däremot få köra hem mig efter skolan om du vill."

Ben skrattar åt min bedjande blick och kramar om min midja lite extra.

"Latmask," säger han ger mitt huvud ännu en kärleksfull kyss.

Jag vet inte varför jag har förväntat mig att Julia ska bo i något form av slott med privata butlers och vallgravar. Den tanken känns rätt så löjlig när jag nu står framför en helt vanlig villa.

Klockan är runt sju på kvällen och både jag och Tina är klädda i våra pyjamasar, då Rebecka bestämt detta som kvällens klädkod. I min famn håller jag en papperskasse full med chipspåsar och annat snacks som jag och Tina blivit ombedda att köpa med, medan Tina bär en tung ryggsäck som är fylld av cider och sprit inpackat i strumpor. Detta för att hennes mamma inte ska höra klirret och förstå att det inte bara är tjejsnack som vankas ikväll.

När jag ringer på dörrklockan behöver vi inte vänta länge innan ytterdörren öppnas och Julia sliter in oss i hallen. Även hon är iförd sin pyjamas och har sitt blonda hår uppsatt i två långa flätor.

"Äntligen kommer ni med spriten!", utbrister hon och tar emot Tinas ryggsäck som hon bär med sig upp för trappan. Jag och Tina följer henne hack i häl och snart kan vi höra ljudet av våra vänners skratt.

Julias rum är prydligt iordninggjord och luktar gott av en parfym som jag känner igen som hennes. Där inne sitter Sofie, Rebecka och Minna i Julias säng och när de ser oss komma bryter de ut i jubel. Om det beror på att de är glada att se oss eller för att vi kommer med snacks och dricka vet jag inte.

Julia skyndar sig att dela ut varsin cider till oss alla och höjer sedan sin flaska.

"Skål för oss, för att vi snart slutar nian och för att det där jävla matteprovet är över!", säger Julia och tillsammans skålar vi och dricker.

Min första klunk för kvällen blir sedan till en till och innan jag vet ordet av står flera tomma flaskor utspridda över Julias sovrum och vi alla har blivit lite fnittriga.

"Vi kör en lek!", säger Sofie till slut med munnen full av ostbågar.

Vi alla stämmer in och medan Julia sätter på bakgrundsmusik hittar resten av oss våra platser på hennes sovrumsgolv eller i hennes säng. Jag själv slår mig ner i den rosa fåtöljen vid hennes sminkbord och ignorerar det lätta snurrande som tagit fart i mitt huvud.

"Vi kör pekleken," föreslår Rebecka och får med sig resten av gruppen på den idéen utan några som helst motgångar.

"Jag börjar," säger Tina och ler slugt. "Vem kommer troligtvis bli gravid först?"

Efter en stunds betänketid pekar jag mot Rebecka och flera av mina vänner verkar dela den tanken.

"Som att inte Emma och Tin har lika stora chanser att bli gravida som mig! Dom har faktiskt också pojkvänner," utbrister Rebecka en aning stött, men med en tydlig glimt i ögat. "Dessutom var det Julia som fick klamydia för att hon inte använde kondom ..."

Julia daskar till Rebeckas axel med sin hand och vi alla brister ut i bubblande skratt. Rebecka tar sin klunk med himlande blick och när våra skratt tonat ut säger hon sin fråga.

"Vem är i hemlighet en sexgudinna?", frågar Rebecka och denna gång blir det utspridda pekningar runtom rummet.

Medan Rebecka själv en aning otippat pekar på mig väljer både Sofie, Julia och Tina att rösta på Minna. Minna å andra sidan pekar åt Sofies håll, medan jag riktar ett finger mot Julia.

"Jag kan tänka mig att du är riktigt snuskig i sängen Minna," säger Julia och i Minnas mungipa rycker ett flin som tyder på en viss sanning.

"Vem skulle kunna ha sex på en offentlig plats?", frågar Minna efter att ha tagit sin utdelade klunk och innan hon ens hunnit ställa klart frågan skjuter Tinas och Rebeckas fingrar åt mitt håll.

"Ni skulle varit med häromdagen när vi handlade klänningar till skolavslutningen!", utbrister Rebecka. "Jag trodde Emma och Ben skulle riva hela provrummet så som det lät!"

Mina vänner börjar gapskratta och genast blir mina kinder eldigt röda. Kanske är jag väldigt naiv som trott att mina vänner inte hade lagt märke till det ...

"Låg ni i provrummet?!", utbrister Sofie och Minna i kör och jag gömmer mitt hettande ansikte i mina händer.

"Det gjorde vi inte!", säger jag bestämt och sneglar upp mot gruppen som ser både extremt nyfikna och en aning chockade ut. "Ben hjälpte mig med dragkedjan ..."

"Fan vad hett," säger Julia gillande och ger ifrån sig ett frustrerat stön. "Varför kan inte jag ha en pojkvän som vill knulla mig i provrum!"

"Vi knullade inte!", utbrister jag och får en mängd flamsiga skratt som svar.

När mina vänner äntligen släpper hela provrums-situationen med Ben har han hunnit ta över mina tankar. Jag kan inte låta bli att undra vad han gör nu, om han tänker på mig och vad han skulle göra om jag hade hängt med honom i stället för att sitta här. Visserligen önskar jag inte att jag var något annanstans, men hur kan jag förmå att tänka på något annat än Ben när han är... ja, Ben.

Medan leken fortsätter och tjejerna är distraherade av nästa fråga smyger jag fram min mobil för att se om han hört av sig något. Något längre hinner jag dock inte titta innan Rebecka lägger märke till min sociala frånvaro.

"Inget skrivande med pojkvänner!", hojtar hon och innan jag hinner reagera har hon ryckt min mobil ur händerna på mig.

Min första instinkt är att börja veva mina nävar mot Rebecka för att få tillbaka min mobiltelefon, men i stället ger jag ifrån mig ett ljud av frustration.

"Okej, nästa fråga," säger Julia och sätter sig till rätta. "Vem tror vi är bäst på oralsex?"

På sättet Julia en aning malligt höjer huvudet förstår jag att hon redan bestämt sig för svaret på sin egen fråga. Visserligen är svaret med störst sannolikhet hon, men när flera fingrar med fnittrande ägare plötsligt pekar mot mig, blir både jag och Julia tysta.

"Jag har aldrig..." börjar jag men kryper snabbt ihop i min fåtölj när jag inte hittar de rätta orden.

"Har du aldrig gått ner på Ben?", frågar Tina med ögonbrynen höjda nästan till hårfästet och genast skickas flera chockade blickar åt mitt håll.

Samtidigt som mina vänner reaktion får mig att vilja sjunka ner under jordens yta, kan jag inte heller undgå att bli en aning stött.

"Varför är det så konstigt?", frågar jag och först när orden lämnar mina läppar hör jag deras irriterade ton.

"Det är bara... förvånande. Har Ben bett dig?", frågar Rebecka och ler försiktigt som för att fäkta bord den hårda stämningen. Jag skakar på huvudet som svar, varpå hon tilläger: "Då kanske inte Ben känner sig redo."

Till skillnad från Rebecka har Julia däremot aldrig varit en försiktig tjej.

"Snälla, säg en kille som inte är redo att bli avsugen så fort chansen ges," säger Julia och himlar med blicken. "Antagligen har Ben inte bett dig eftersom han är rädd för din reaktion."

"Hade du gjort det om han frågade?", tillägger Sofie och samtidigt som mina tankar kastas mellan deras påståenden försöker jag hitta något sorts svar.

"Jag vet inte," svarar jag till slut efter en stunds funderande. "Jag vet inte hur man gör."

"Du suger bara," säger Julia med en nonchalant axelryckning.

"Du måste använda tungan också," påpekar Rebecka med ett uppmuntrande leende.

"Hårt och snabbt är skönast," tillägger Tina.

"Va? Jag har hört att långsamt och försiktigt ska vara mest najs," motsäger Sofie.

"Bit honom inte," inflikar Minna.

Mina tankar går vilt i mitt huvud och snart blir mina vänners alla tips så påträngande att hela min hjärna slår bakut. Aldrig i min vildaste fantasi hade jag föreställt mig att det som verkar så lätt skulle vara så... komplext.

"Ni är värdelösa på att ge tips," säger jag och får tyst på gruppens tjatter. Strax därpå brister vi dock alla ut i skratt — ett bubblande skratt som övergår i ytterligare fnittriga diskussioner om både det ena och det andra.

Visserligen finns det mycket gott som kommer med att ha en pojkvän, men kanske finns det vissa saker endast tjejkompisar är bra till. I vissa fall för att prata om sådant killar inte förstår sig på, i vissa fall för att prata om sådan som är alldeles för pinsamt för att prata med killar om och i vissa fall bara för att fnittra åt de mest dumma saker efter en och annan cider.