När jag går igenom mina mappar hittar jag så många backstories, prequels, sequels som jag har skrivit för min egen skull, för att ha karaktärernas historia klar i mitt huvud. Det mesta är antagligen ointressant för andra, och möjligen är denna också det.

Men jag har en thing för att läsa andra författares ofärdiga texter, deras resonemang kring karaktärer, byte av perspektiv, alternativa slut och alla "behind the scenes" som de vill dela. Därför slänger jag ut detta, ett utdrag ur Emmy Monroes "framtid". Långt ifrån en färdig text, men en början och en aning om Emmys historia.

Möjligen ger det någon ett par minuters läsning/verklighetsflykt (eller kanske t.o.m. inspiration)  i dessa tider.

Allt gott! /Mika Marcel

______________________________

EMMY MONROE

I samma stund jag kliver över tröskeln vet jag att något är fel. På ytan sticker ingenting ut. Skålen med växelpengar på byrån är orörd, skorna i prydliga rader, golfklubban står kvar i paraplystället. Allting är som jag lämnade det.

Men mina instinkter vet bättre.

Jag lutar mig en aning fram bakom garderoben. Halvdunklet sveper in hallen i ett bedrägligt lugn, men vagt bekanta lukter flyter i luften omkring mig. Nattskog och regn, tvål och cigarettrök. Håren reser sig i nacken när minnets skuggor skingras.

Desperat famlar jag efter min Spiritus, utan resultat. Min katt gav upp hoppet om mig en gång för alla för över ett år sedan, så jag gräver i handväskan efter pepparsprayen. Skrattretande, jag vet. Men det är allt jag har.

Med den lilla metallburken i handen smyger jag längs väggen. Att ringa polisen är inte att tänka på. Människor tenderar att inte vilja tro på sanningen, även om den vrålar dem i ansiktet. Dessutom finns det inte mycket de kan göra, jag lär vara död innan någon kan hjälpa mig. Det är åtminstone vad jag hoppas på. Förhoppningsvis drar han inte ut på det.

Sakta rör jag mig framåt. Köket verkar tomt, så jag sticker in en arm och trevar längs metallisten på väggen. Paniken tar ett fastare tag om mig när jag inser att knivarna är borta.

Jag känner värmen innan jag hör hans röst. Djup, lite hes, olycksbådande lugn.

- Letar du efter något, katta?

Mina axlar sjunker ned. Pepparsprayen faller ur mina iskalla fingrar, armarna hänger slappa utmed sidorna.

Ljuset från gatlyktorna utanför fönstret blänker till i min största förskärare, när Conor Hayes rör sig förbi mig. I hans hand ser kniven liten ut.

På någon meters avstånd stannar han. Mörkbrunt hår hänger ned till mitten på ryggen i sträva slingor, tröjan stramar över hans breda axlar.

Hans Spiritus är så nära. En känsla av sorg och avund gör sig påmind, trots skräcken inför att ha honom intill mig. För honom vore det ingen ansträngning att hitta rovdjuret och skifta till varghamn.

Utan att släppa mig med blicken böjer han sig ned och tar upp pepparsprayen. Han synar den ett par sekunder, innan han kastar tillbaka burken till mig.

- Behåll den, om du tror att den hjälper.

- Vad vill du mig? viskar jag andlöst.

- Vad tror du?

Mina ben skakar, så jag lutar mig med båda händerna mot köksbänken. Jag vet att han kan få mig att tigga, men jag tänker inte börja än. Inte förrän han har gett mig en påtaglig anledning.

- Jag ville aldrig skada dig, vargen, mumlar jag genom mina skallrande tänder. Jag skulle bara locka med dig till bron, det var allt. Du behöver inte tro mig, men det är sant.

Hans tysta skratt når mig som en spark i ansiktet. Vad vet han om mina anledningar? Vad vet han om någonting?

Det flimrar för mina ögon. Jag har inte ätit på alldeles för länge, och det är ödesdigert för någon som jag. Knäna skakar ännu mer nu, dimman vältrar sig in över mig.

Conor Hayes lyfter på ett ögonbryn.

- Är du sjuk, katta?

- Inget som smittar, mumlar jag och torkar kallsvetten ur pannan.

Jag minns inte att jag svimmar, men jag vaknar upp på golvet, med näsblod i munnen och en bultande huvudvärk. När jag försöker flytta mig känner jag en hand om axeln.

Conor Hayes sitter lutad över mig, hans siluett upptar hela mitt synfält. Jag börjar sprattla för att komma loss, och fingrarna om min arm hårdnar.

------------------------------------------------------