"Visst är det fint?" Frågade Oscar mig när vi steg in i den nya stora lägenheten. Hans varma hand vilade på min svank.

"J-ja." Svarade jag medan jag såg mig om i lägenheten.

"Kockarna ska snart vara här," säger han medan hans hand smeker sig upp mot min rygg. "Och stylisterna."

"St-stylisterna?" Frågar jag och han nickar. "Ska vi n-någonstans?"

"Vi ska på en superviktig middag," svarar han. "Och eftersom du är min trofé så måste jag visa upp dig."

Trofé.

Hans hand placerar han på min midja och vänder min kropp så att jag står med bröstet mot hans. Han placerar sin hand på min kind och smeker huden med sin tumme.

"Jag måste åka iväg och jobba," säger han lågt. "Jag är tillbaka om ca fyra timmar."

"O-okej," svarar jag. "Vart är min telefon?"

"Din telefon?" Frågar han med en grimas. "Du kan få en ny sen."

"En ny?"

"Sluta prata om telefoner nu," muttrar han innan han böjer sig fram för att lämna en fjäderlätt kyss på mina läppar. "Vi ses sen."

Han släpper taget om mig och vänder sig sedan om för att gå mot dörren vi precis kom ifrån. Han öppnade sedan upp den stora dörren och innan han gick ut så vände han sig om mot mig.

"Behave baby" yttrade han med ett flin innan han stängde dörren bakom sig.

Jag korsade armarna över bröstet innan jag fortsatte ut i det som var vårt vardagsrum. Mina klackar klingade mot golvet medan jag gick fram mot den stora fönsterväggen.

Jag såg ut över staden, eller över alla hustak. Man såg inte så mycket över själva London mer än alla de bruna och svarta taken samt en liten skymt av Big Ben.

Det var inte så farligt ändå.

Dörrarna öppnades plötsligt bakom mig och jag hoppade skrämt till. Jag vände mig om och såg fyra män och en kvinna iklädda vita utstyrslar.

Kockarna.

"Oh mrs." Yttrade en av männen och bugade lite. "Excuse us for just entering without knocking."

"Mrs, we did'nt think there would be any-"

"It's fine." Svarade jag med ett litet leende. Min engelska var inte alls bra.

De sa inte så mycket mer utan bara försvann iväg till köket. Jag såg efter dem, och när de hade försvunnit helt så satte jag mig ner i den stora gråa soffan.

Jag satt där ett tag och såg ut genom fönstret på London, där det kända London-vädret låg över staden. Regn och gråa moln på himlen.

Jag bestämde mig för att ta en dusch, men visste inte alls vart badrummet låg. Jag reste mig upp från soffan, och såg bort mot vägen där kockarna innan försvunnit.

Ska man fråga dem? Skulle de ens veta?

Jag harklar mig tyst innan jag bestämmer mig för att göra ett försök. Trots att min engelska inte var bra och att de troligtvis inte vet.

Jag började gå mot köket, och såg mig omkring medan jag gick. Själva matsalen låg på samma plan som vardagsrummet, och jag stirrade snabbt på det ganska långa bordet med för många stolar till för bara två personer.

Tillslut så kom jag ut i köket där de fem kockarna stod och hade börjat med maten.

"Hi." Sa jag nervöst vilket gjorde så att jag fick alla fems uppmärksamhet. De såg förvånat på varandra innan de såg på mig igen.

"Mrs," började kvinnan medan hon la ner kniven hon höll i. "What's wrong?"

"Ehm, nothing." Yttrade jag medan jag skrattade lite nervöst. "I.. eh only wonder if you ehm know where the bathroom is?"

"No, we don't" Svarar hon och jag nickar som svar. Jag känner mig dum som tror att ett par kockar vet vart badrummet är.

"Okey," svarar jag tyst. "Thanks anyway."

Jag försvinner ut från köket med ett par röda kinder pågrund av hur pinsamt det var. Såklart visste de inte vart badrummet var.

Jag kommer ut till vardagsrummet igen och ser mig om, och min blick fastnar på den rena vita trappan som leder upp mot den andra våningen.

Jag gick fram till den, och började sakta ta mig upp på den. Rädd för att trilla i mina klackskor då trappen var alldeles blankt och lite hal.

Trappen var inte alls lång och jag kom upp till ett mycket mindre plan. Ett stort fönster som visade upp hela vardagsrummet. Samt ett litet fönster som visade upp utsikten över London bredvid mig.

Jag såg mig om på våningen, några förtäljer och en mysig matta. Sedan var det en mindre gång där flera vita dörrar fanns. Som antagligen ledde till sovrum, och det jag letade efter. Ett badrum.

Jag tog mig till gången, och såg på de tre första dörrarna. Innan jag slutligen fann en med lås på. Jag öppnade upp den och möttes av ett stort badrum med både badkar och dusch.

"Wow" mumlade jag medan jag stängde dörren bakom mig och låste. Precis vid dörren hängde det två badrockar och fyra vita handdukar.

Jag steg fram till spegeln, och tittade på mig själv där i. Håret som var en aning rufsigt nu och det lila smink jag bar. Samt klänningen som satt tight över min kropp.

Jag kanske kan vänja mig vid det här.

Tanken fick mitt hjärta att slå ett slag. Och jag började tänka på Felix. Åh Felix. Jag gjorde detta för hans skull, för att inte han ska bli skadad.

Jag knäppte sedan upp klänningen, och lät den falla mot det svarta mörkgrå golvet. Jag trängde sedan ut fötterna ur de svarta klackskorna, och såg en sista gång på mig själv i spegeln.

Jag log.

Naken, gick jag sedan fram till den inglasade duschen. Jag öppnade upp glasdörren och steg in i duschen. Jag stängde sedan glasdörren efter mig.

Det fanns schampo, duschkräm och balsam där redan. Både för Oscar och för mig. Jag tog upp schampflaskan och såg på den, innan jag öppnade upp den för att lukta.

Ljuvligt.

Jag satte sedan ner den, innan jag satte igång duschen. Varmt vatten sprutade genast ner över mig och jag slöt ögonen medan vattnet rörde hela mig.

För Felixs skull. Måste jag släppa honom nu.