Jag vaknar med ett ryck och slår upp mina ögon och möts utav det mörka taket.

Jag ser mig omkring i rummet, och inser att jag är i mitt och Felixs sovrum. Och när jag ser över på min vänstra sida, så ser jag Felix ligga där och sova. Och på nattduksbordet bredvid ligger gravtestet och det skrynkliga brevet.

Det var en dröm.

Mitt hjärta bultar fortfarande från drömmen jag hade. Allt var så riktigt. Oscar, Enzo och Caroline. Jag kunde inte undgå stinget i hjärtat av saknaden efter henne. Trots att hon i min dröm höll en pistol mot mitt huvud.

Jag la mig på sidan i sängen, och la blicken på Felixs nacke. Hans bruna hår låg rufsigt på huvudet och var lite blött av svett i nacken. Täcket hade fallit en bit ner, och visade upp hans hela hans rygg.

Jag flyttade närmre honom i sängen, och la sedan ena armen över honom. Jag la huvudet mot hans varma rygg, och kände mig genast trygg igen.

Plötsligt så vände han sig om, vilket fick mig att behöva flytta bort lite. När han låg mot mig, så öppnade han sakta och trött upp ögonen.

Han drog sedan in mig i sin famn, så att jag istället låg mot hans bröstkorg.

"Varför sover du inte?" Frågar han mig trött, och hans röst är raspig.

"Jag hade en dröm," Svarar jag och lägger armarna om honom. "Den var så verklig."

"Vill du prata om det?" Frågar han och jag skakar på huvudet, och känner snart hur han pussar mig lätt på hjässan.

"Nej, jag vill bara att du ska hålla om mig."

Jag sluter ögonen och försöker somna, men det går inte. Och jag känner att Felix sakta börjar att falla tillbaka i sin sömn, och snart kommer jag ligga här vaken själv.

"Försök sova," Mumlar Felix halvsovande, då han märker av att jag fortfarande är vaken. "Du behöver dessa sista timmarna, vi gifter oss imorgon ju."

Jag ler åt påminnelsen att jag och Felix faktiskt gifter oss imorgon, eller ja, idag. Då klockan till 100 procent är över tolvslaget.

"Jag önskar att det hade varit säkert att stanna här."

"Jag med, älskling." Svarar han mig och jag känner snart hur han smeker min rygg med sin hand. "Men allt kommer att lösa sig tillslut."

-------

Jag ägde ingen vit klänning. Den där korta vita klänningen jag drömt om fanns inte i min garderob på riktigt.

Och det slutade bokstavligen upp med att jag bar en svart byxdress. Jag hade burit denna dressen en gång innan och då hade den suttit lite lösare. Men magen som växte för varje dag som gick, fick dressen att sitta lite tightare.

"Vad fin du är."

Felixs röst fick mig att se upp i spegeln för att möta hans blick. Han stod bakom mig och såg på mig med ett leende.

"Du med." Svarar jag efter att jag tittat på hans outfit. Ett par svarta jeans och en skjorta. Enkelt, men fint.

Han ler som svar, innan han försöker att fixa till med ärmen på skjortan som sitter över hans gips. Jag ser tillbaka på mig själv i spegeln och minnet om min dröm kommer tillbaka. Tänk så kommer Oscar? Tänk så händer något liknande? 

"Felix?" frågar jag och hör honom humma som svar. "Är det verkligen säkert att vi tar oss dit idag?"

"Och gifter oss?" frågar han och jag nickar som svar. "Ehm jag vet inte om det är en risk eller inte."

"Jag tänker bara på, att Oscar antagligen är här i Stockholm-" börjar jag men avbryter mig själv. "Felix, jag vill gifta mig med dig. Fast det känns bara som att vi inte borde göra det idag."

"Jag förstår," säger han och går fram till mig. När han tillslut står bakom mig så stoppar han ner handen i sin byxficka och får upp en likadan ring som jag innan bar. Precis som den i min dröm. "Men du kan ha denna på dig så länge iallafall?"

Han har ett snett leende på läpparna när jag nickar och sträcker fram min vänsterhand mot honom. Han ta på ringen på mitt ringfinger, och när han har gjort det så  tar han emot min hand och kysser han mig lätt på den. 

"Det spelar ingen roll om vi gifter oss eller inte. Jag kommer att älska dig till mitt sista andetag, och visa det för dig varje dag."