Det kändes annorlunda att komma hem till vår lägenhet efter att varit borta från den så länge.

Jag tände lampan i hallen när vi kom in och hoppade ur skorna innan jag gick längre in i hallen och tände fler lampor.

Att vara hemma i mitt hem var fantastiskt, men tankarna av att Oscar en gång har brutit sig in här var fortfarande skrämmande.

"Borta bra, men hemma bäst." Yttrade Felix och jag kände snart hur hans armar omslöt mig bakifrån. Jag kände hur han placerade en puss i min nacke, och det gav mig behagliga rysningar i kroppen.

"Hur blir det med Veras rum sen?" Frågar jag honom och vänder mig i hans famn. Han lyfter på ett av sina ögonbryn åt namnet jag nyss yttrat.

"Vera?" Frågar han och jag nickar innan jag placerar handen på magen för att signalera vem jag menar, han ser ner på min hand och ler lite snett när han förstår vem jag menar. "Vår lilla fisk?"

"Ja," svarar jag och lägger mina händer på hans kinder. "Tycker du inte om det?"

"Jo," svarar han. "Jag älskar det."

"Vera Sandman." Mumlar jag medan jag ställer mig på tå för att nå upp till hans läppar. "Vår bebis."

"Sandman?" Viskar han mot mina läppar och jag nickar. "Hon tar mitt efternamn?"

"Det vill jag också göra snart," yttrar jag mot hans läppar. "Jag har väntat i två år nu sedan du friade."

Jag kysser honom hårt och passionerat. Ingen av oss är ute efter mer än kyssen ikväll och det märks. Våra läppar masseras mot varandra innan vi slutligen drar ifrån.

"Jag vill ge dig ett dröm bröllop," säger han när jag lutar mitt huvud mot hans hals. "Men pengar-"

"Jag vill inte ha ett stort bröllop och en stor vit klänning. Jag vill bara ha dig." Svarar jag och ser upp för att möta hans gröna ögon. "Vi kan åka till rådhuset och gifta oss, och sedan kan vi äta på Enzos restaurang."

"Enzo ska stänga snart," säger Felix och minnet från kvällen då allt var så bra innan Oscar dök upp, då Enzo berättade om restaurangens öde. "Vi kanske inte-"

"Då gifter vi oss snart," säger jag och Felix skrattar lite svagt. "Jag menar allvar. Vi gifter oss imorgon? Övermorgon?"

"Är du allvarlig?" Frågar han och jag nickar.

"100%"

"Då gifter vi oss imorgon." Säger han och jag ler stort innan jag ställer mig ännu en gång på tå för att kyssa honom. Han drar ifrån litegrann för att bära upp mig i brudställning, och jag lägger armarna runt hans hals. Han kysser mig sedan igen medan han går in till vårt sovrum utan att bryta kyssen.

-

Jag snurrar oroligt på mig för säkert hundrade gången i sängen. Jag hade lyckats fått en timmes sömn innan jag nu vaknat igen.

Jag letade efter Felix i sängen utan att öppna ögonen, men när jag inte hittade honom så öppnade jag slutligen ögonen.

Han var inte där.

"Felix?" Ropade jag och satte mig upp i sängen. Sovrumsdörren var öppen, och jag tänkte att han antagligen hade gått på toaletten. "Felix?"

Jag fick inget svar alls, och jag tvekade inte en sekund på att resa mig upp ur sängen. Jag tände lampan bredvid sängen, vilket lyste upp hela sovrummet.

"Felix? Är du okej?" Frågar jag ännu en gång, men får fortfarande inget svar. Hjärtat börjar bulta i kroppen, och det värsta tankarna dyker upp.

Jag går ut i hallen som är nersläckt, och är snabb med att tända lampan. Jag smyger sedan fram till toalettdörren och lägger handen på handtaget för att öppna dörren.

Låst.

"Felix? älskling?" Säger jag men får fortfarande inget svar. Orolig som jag är, så går jag ut i köket för att få tag på en kniv eller liknande för att få upp låset.

Jag drar ut en av lådorna, och plockar åt mig en av knivarna som ligger där. Jag går sedan tillbaka ut till hallen och fram till toalettdörren. Jag placerar kniven i låset och får upp det.

Jag öppnar dörren, för att få syn på en Felix som bokstavligen ligger och sover på golvet. Mitt hjärta slutar att bulta så hårt, och jag går in på toaletten för att väcka honom.

"Felix, förfan." Skrattar jag och skakar honom med min fot. Han rycker till lite, innan han sömnigt sätter sig upp på golvet.

"Va?" Mumlar han trött fram och jag försöker att hålla inne skrattet.

"Du sov på toalettgolvet."

Han ser sig runt på golvet, innan han ostabilt ställer sig upp.

"Jag skulle bara kissa, och så måste jag somnat." Säger han och jag suckar innan jag placerar min hand på hans rygg.

"Så du la dig bara ner på golvet?" Frågar jag och han nickar, innan han kliar sig lätt i nacken. "Du skrämde mig när du inte svarade."

"Förlåt baby" säger han och lägger armarna om mig. "Allt är okej med mig."

"Jag ser det." Säger jag och drar ifrån kramen lite lätt. "Kom så går vi och lägger oss, det är en lång dag imorgon."

Vi är påväg ut från badrummet när det knackar på dörren. Jag ser mot Felix som ser förvånad ut över att någon ens knackar såhär sent.

"Stanna här." Viskar han och jag gör som han säger. Jag ser oroligt och rädd på honom när han smyger fram mot ytterdörren. Han går fram till dörren och ser genom hålet ut till trappen.

Han ser sedan bak mot mig som nu börjar bita på tumnageln.

"Det är ingen där, det ligger bara ett litet paket." Säger han och jag skakar snabbt på huvudet.

"gå inte ut och hämta det." Får jag fram, men han har redan öppnat ytterdörren. Jag sätter mig ner på golvet och ser hur han tar upp det lilla paketet och går in i lägenheten igen. Han låser dörren efter sig och vänder sig möt mig.

"Felix! Varför öppnade du dörren?!" Utbrister jag och ser hur mina händer skakade. Han rycker bara svagt på axlarna innan han öppnar det vita avlånga lilla paketet.

När han öppnat det, får han fram ett gravtest som jag mycket väl känner igen. Och efter det så kommer de en liten lapp.

Felix förstår direkt vem det är ifrån, och han ser nervöst upp mot mig. För att få en bekräftelse på att det är mitt gravtest.

"Ska jag-" börjar han och håller upp lappen.

"Ja." Får jag tyst fram och han viker upp lappen och börjar läsa.

"Gabriella," läser Felix. "Grattis till bebisen. Vi båda vet att det egentligen borde varit mitt barn, efter den kärleken vi brukade dela du och jag. Men nu delar du nyheten med den där fattiga hjälten som endast kunde ge dig en hyreslägenhet. Du lämnade så hastigt och jag är besviken över att du inte lärde dig första gången. Felicia berättade för mig om graviditeten, då hon var rädd att du lämnat pågrund av det. Jag förstod redan då att det knappast kunde vara mitt barn. Och sedan fann jag ditt test i skåpet under vasken. Lyckat att lämna det beviset kvar efter att du rymde."

Han tar ett djupt andetag innan han fortsätter att läsa det som står på brevet.

"Fick höra att ni väntar en flicka också. Ser hon ut som du, kommer hon bli ljuvlig."