"Jag önskar att det fanns något att göra för Enzo," yttrar Felix bredvid mig när vi är påväg till vår bil som står parkerad lite längre bort. "Han förtjänar inte att bli- lyssnar du på mig?"

Jag väcks upp ur mitt tänkande och ser på Felix, som ser på mig med ett frågande ansiktsuttryck. Jag nickar snabbt, och harklar mig tyst.

"Ja-ja." ljuger jag snabbt, vilket är ett svar han blir nöjd över att höra. Jag lyssnade inte alls egentligen. Jag tänkte bara på den där porschen utanför restaurangen. Hur magkänslan skrek att det var något dåligt, att bilen inte var där av en slump. 

Vi kommer fram till bilen, och Felix låser upp den. Han hoppar in i förarsätet och sätter igång bilen medan jag ganska långsamt tar mig in och sätter mig i framsätet. Jag stänger dörren bakom mig, och drar på säkerhetsbältet. 

Jag kanske inbillade mig att det stod en porsche utanför restaurangen?

Vi kör ut från parkeringen och jag sträcker mig efter knappen som skulle sätta igång radion. Någon bra låt skulle få mig på andra tankar. När musiken startades och bilen fylldes av en poplåt, så lutade jag mig bak i sätet.

Jag vände på huvudet för att se ut genom fönstret. Jag hörde att Felix pratade, men jag hörde inte orden han sa. Jag var nästan helt borta från verkligheten och fast i mina tankar som snurrade runt i huvudet.

"Vad är fel?" frågar han högt vilket får mig att vakna upp. "Du är helt borta, Gabi" 

"Jag-jag tänker bara på det med Enzos restaurang." svarar jag. Det var ingen lögn alls, såklart jag funderade över situationen på Enzo's. Men det var inte allt jag tänkte på.

"Vi kanske kan göra någon slags reklam? Typ rekommendera restaurangen till folk vi känner? Jag kan ju rekommendera den till mina kollegor" säger Felix och jag nickar som svar.

"Det hörs bra." svarar jag, och ser hur hans hand greppar tag om min. Han flätar ihop dem, och placerar de på mitt lår.

Jag ser ner på våra händer som passar så bra ihop. Och hur trygg jag känner mig tillsammans med honom. Jag ser på min hand, där förlovnings-ringen lyser upp med den lilla diamanten på. Och det påminner mig hur lycklig jag är. 

---

Jag kunde bara inte hålla mig från det, och här satt jag i hörnet på min toalett med mobilen mot örat. Mina händer skakade och jag intalade mig själv att allt var bra. I örat hörde jag signalerna som sökte efter mottagaren, och utanför dörren var TV igång med serien jag och Felix tittade på varje kväll. 

"Anstalt Beateberg."

"H-he-j mitt namn är Gabriella Fiorelli och jag ringer för att fråga om en intern."

"Vi kan inte dela med oss av information om in-"

"Snälla, du måste svara på min fråga!" säger jag med en aning panik i rösten. "Är Oscar Enestad fortfarande en intern på anstalten?" 

"Jag svarar inte på frågor om individuella interner. Jag svarar bara på frågor om besökstider och andra frågor som berör anstalten allmänt." 

"Fan då" muttrar jag innan jag klickar samtalet. Jag slänger argt ner mobilen i golvet utan att tänka mig för. Jag hör hur displayen spricker mot golvet, och jag tar upp mobilen igen för att se på skärmen.

Flera sprickor täcker skärmens översta del, och jag drar med fingret över några sprickor. Jag suckar för mig själv innan jag slutligen reser mig upp från golvet med mobilen i handen.

Plötsligt börjar det ringa i telefonen, och jag läser på skärmen att det är ett okänt nummer. Inte dolt, men ett helt främmande nummer.

Jag ser på telefonen länge, överväger om jag ska svara eller ej. När numret ringer igen så drar jag sakta med tummen över skärmen. Slutligen placerar jag mobilen vid örat utan att säga något alls.

"Hej är detta Martina Bäck?"  En slags lättnad inom mig slår ut när jag hör att det måste vara en äldre man. 

"Nej, du har tyvärr ringt fel nummer." svarar jag med en ganska stadig röst. 

"Åh förlåt." mumlar mannen innan han lägger på ganska snabbt. Jag skakar på huvudet åt mig själv och mina paranoida tankar. 

Oscar är inlåst. Och kommer vara i 10 år till. Jag kommer aldrig behöva se eller ens träffa på den där mannen någonsin. 

"Gabi?" Felix knackar på dörren. "Är allt okej?"

"Ja!" svarar jag och sträcker mig efter toan för att spola trots att jag inte ens varit på toa. "Jag kommer nu."

Jag sätter igång vasken snabbt, innan jag stänger ner den igen och går fram till badrumsdörren. Jag öppnar upp den och möts utav Felix som står där ute.

"Jag hörde något smälla i golvet, och du var där inne länge." säger han och jag visar honom min nu spruckna IPhone. "Oj."

"Jag tappade mobilen." 

"Vi kan lämna in den i veckan ifall du vill? Och få skärmen lagad?" frågar han och jag nickar som svar. "Tur att det inte var hela skärmen."

Utan att svara så går jag närmre honom, och placerar mina armar bakom hans nacke med mobilen fortfarande i handen. Jag kysser honom länge, och han placerar sina händer på min rumpa. 

Jag behöver bara få vara med Felix, och glömma bort mina tankar. 

Jag lägger mobilen på byrån bakom mig, innan jag hoppar upp och lindar benen runt Felixs midja. Jag drar ifrån kyssen lite grann för att placera min panna mot hans.

"Jag älskar dig." säger jag innan jag placerar mina läppar på hans, så att han inte hinner svara mig. 

Med mig i famnen tar han sig in på sovrummet, med Netflix fortfarande igång på tvn och min spruckna mobil på byrån i hallen.