"Vad är det du ska berätta?" är det först Felix frågar när vi kommer in genom ytterdörren till lägenheten. Jag svarar inte direkt, utan trär bara av mig jackan och placerar den nya telefonen på byrån. "Vad fan? Har du kvar mobilen han gav dig?"

"Ja?" frågar jag och lyfter på ett av mina ögonbryn. Han går fram till byrån och tar upp min telefon. "Varför kan jag inte ha kvar de-"

"Han kan spåra dig!" utbrister Felix och jag suckar lite tyst. Hur fan kunde jag inte tänkt på det?

"Men han vet vart vi bor också? Han kan ju komma hit ändå?" frågar jag och Felix skakar på huvudet.

"Vi ska inte stanna här längre," säger han och lägger ner IPhonen på bordet. "Vi ska till Sandhamn och bo på min morfars sommarställe. Iallafall tills vi hittat nytt eller när det är säkert att åka tillbaka."

"Åker vi nu?" frågar jag och sträcker mig efter min jacka som jag lagt vid skohyllan. "Men det är vinter? Hur ser det ut på Sandhamn då?"

"Nej, vi åker imorgon klockan fem på morgonen." svarar han mig och jag släpper min jacka igen. "Det är tomt, men det funkar."

Han går fram till mig och placerar sin friska hand på min ena höft och drar mig intill sig, han placerar sedan sina läppar mot min panna och jag lägger snabbt armarna om hans nacke.

"Älskling," började han och jag hummade som svar. "Vad skulle du berätta?"

"Jag är gravid," mumlar jag och han drar ifrån en bit och ser frågandes på mig. Jag tar in det som att han inte hörde. "Ja-jag är gravid."

"M-med han?" frågar Felix försiktigt. "Nu kommer jag att bokstavligen stycka-"

"Nej," säger jag och greppar tag i hans hand och skakar på huvudet. Jag för den under min tröja och placerar hans varma hand över min mage. "Det är ditt barn, Felix. Jag är gravid i vecka fjorton."

"Va?" frågar han och jag ser hur hans gröna ögon blir glansiga av tårar. "Sk-ska jag bli pappa?"

"Ja, älskling," svarar jag och ler. Han fäller några tårar innan han ler och tar bort sin hand från min mage för att istället ta mig i sin famn och bära upp mig en bit från golvet. "Du ska bli pappa."

"Jag ska bli pappa!" utbrister han och jag skrattar svagt innan jag lägger armarna om honom och kramar honom hårt. Jag är fortfarande en bit över marken, och jag blir exakt lika lång som honom när han håller mig såhär. "Jag måste ringa mina föräldra-"

"Felix." suckar jag och Felix släpper ner mig. "Inte idag, inte förens vi är i trygghet på Sandviken."

"Jag glömde bort hela situationen," säger han och placerar sina händer på mina kinder. "Jag är bara så glad över att vi ska bli föräldrar."

"Det är jag med, Felix." säger jag och han kysser mig på läpparna länge. När han drar ifrån så drar han en brun hårslinga ur mitt ansikte och fäster bakom mitt öra. "Jag älskar dig."

"Jag älskar dig också," säger han och jag ler lyckligt. Jag ställer mig sedan på tå och placerar mina läppar mot hans käke, och sedan låter jag de snudda vid hans hals. "Nu? Mitt i vår kärleksfulla stund?"

Hans röst är retsam, men ändå greppar hans hand min rumpa en aning hårt. Jag fnittrar till innan jag kysser honom på läpparna. 

"Vi måste ta det lugnt," säger han mellan kyssen. "Min arm."

Jag avbryter honom med att mina läppar ligger över hans igen, och för honom sedan mot vårt sovrum. När vi kommer fram till dubbelsängen så puttar jag till honom lätt för att han ska falla mjukt ner på rygg.

"Aouch" säger han men lyckas ändå le, och jag ser oroligt på honom där jag står framför honom. "Kom hit."

Jag nickar nöjt innan jag sätter mig gränsle över honom i sängen. Jag gungar lite lätt fram och tillbaka över hans skrev, vilket får hans friska hand att greppa om mitt jeansbeklädda lår.

"Helvete." mumlar han och jag kysser honom på käkbenet igen, innan jag backar litegrann så att jag sitter mer på hans höfter. Jag knäpper upp hans byxor och drar ner blixtlåset och ser upp på honom med ett lätt flin.

"Fan vad jag har saknat dig, Gabi."

Och så försökte vi glömma bort Oscar för en sekund.

-------

"Gabs" Felixs röst fick mig att humma tyst. "Gabi."

Han skakade om min axel för att försöka väcka mig, fast jag öppnade inte upp ögonlocken. Jag hummade bara ännu en gång innan jag la mig på andra sidan. Men snart kände jag hans ena hand kittla mig lite i sidan.

"Felix," muttrade jag, och den lättande känslan över att vara hemma i Stockholm hos Felix tog över istället för tröttheten. "Jag är vaken."

"Jag lät dig sova lite längre," säger han och smeker mig över min bara rygg. "Jag har packat reseväskorna, och vi måste åka nu."

Och där kom stressen tillbaka. Vi ska fly till Sandviken, för att vara trygga från Oscar. 

Jag vänder mig om igen och får upp ögonlocken, för att direkt möta Felixs gröna vackra ögon. Han är fullt påklädd, och jag lutar mig mot honom för att få en kyss. Men han backar undan med ett flin på läpparna.

"Du får en puss om du reser dig," säger han och jag putar ut med underläppen. Han böjer sig ner mot min mage och lämnar en puss på min varma hud. "Bebis får en puss istället. Då mamma inte vill gå upp."

Jag skrattar och lägger händerna över min mage och smeker sedan lätt över huden där Felixs läppar varit med fingrarna. Jag reser mig sedan upp från sängen och Felix ser nöjt på mig. Jag ställer mig sedan upp på golvet, och känner hur Felix studerar min nakna kropp.

"Nu kan du få en puss." säger han och jag vänder mig om och skakar retsamt på huvudet.

"Nu vill jag kanske inte ha en puss längre." retas jag och böjer mig istället ner för att plocka upp kläderna jag hade igår, som låg på golvet.

"Retsticka," säger han och jag hör leendet i hans röst. Han hoppar av sängen, och går istället fram till mig. Han tar tag i min arm och drar mig intill sig, vilket får mig att tappa  jeansen jag håller i. "Ge mig en puss."

-----

Dåligt kapitel, tyvärr. Men det kommer bli bättre.