Dagen hade gått långsamt och vi hade besökt det stora klocktornet och köpt en handväska som jag egentligen inte ville ha. Jag hade bara pekat ut en från en av de affärerna jag minns att jag och Felicia hade besökt igår, och Oscar hade köpt den åt mig.

Jag höll i den stora vita påsen där väskan låg i medan Oscar höll i min andra hand. Jag höll knappt tillbaka, utan de var endast hans grepp som höll handen kvar. Det regnade inte alls idag, som de gjort de senaste dagarna. Men det var fortfarande kallt ute, och det kändes som att det skulle börja snöa närsomhelst.

Julpyntet på affärerna vi gick förbi påminde mig om att det snart var julafton. Och jag hoppades innerligt att jag skulle få dela även denna julafton med Felix som jag gjort de senaste fem åren i rad. Men för tillfället, kändes det som att Oscar kunde blockera alla mina tillfällen att lämna.

"Vill du äta något?" frågar Oscar plötsligt och ser på mig. Han och jag hade knappt pratat under hela denna dag.

"Nej," svarade jag utan att se på honom. "Jag tror bara att jag vill åka tillbaka till lägenheten."

"Bra," svarade han och jag lyfte på ena ögonbrynet åt vad han sa. "För då kan jag åka tillbaka till kontoret och jobba."

"Hur länge?"

"Förlåt," suckade han. "Jag är bara så efter i jobbet-"

"Jag frågade bara hur länge." avbröt jag honom med och såg på honom. Jag kanske kan boka en sista minuten biljett och dra. 

"Ehm," harklade han fram. "Till elva ikväll eller lite senare."

"Okej," svarar jag. "Då kanske jag kan träffa Felicia ikväll?"

"Det hade varit bra," säger han. "Så slipper du vara ensam."

--

Någon timme efter var jag tillbaka i lägenheten och Oscar hade åkt iväg till jobbet efter att jag blev avlämnad. Jag hade beställt biljetten och det var dags att åka snart, hem till Felix. Jag bestämde mig för att behålla telefonen jag fått, då min gamla sprack. Jag hade dragit på mig kläder från garderoben trots att jag inte ville. Främst för att jag inte hade några andra val, då kläderna han förde bort mig antagligen blev kastade innan vi åkte till London.

Jag hade hittat ett svarta stretchjeans och en långärmad, fortfarande för uppklädd tröja att ha på mig. Det fanns verkligen inga som helst normala basic kläder i garderoben, förutom jeansen. Jag hade även bytt underkläder, och passat på att välja de jag tyckte bäst om. Ett par svarta spetsstring från Calvin Klein. Jag tog sedan på mig en svart kappa som jag egentligen inte tyckte om, bara för att han endast hade inhandlat kappor. Men han hade köpt ett par vanliga sneakers som liknade de jag hade hemma, ett par Adidas. 

Mobilen jag fört ner i baksidan av jeansen vibrerade plötsligt till och jag tog upp den för att läsa på skärmen. 

Felicia

Jag suckade innan jag stoppade ner den i fickan igen utan att svara, och lät vibrationerna dö ut. Det var bara bättre att jag inte svarade henne, trots att jag skulle sakna henne massor. Så länge hon inte blev indragen i hela situationen, så skulle det vara bra. 

Ett tag sedan hade jag hunnit att ringa hit en av Oscars chafförer för att hämta mig och skjutsa mig till flygplatsen. Jag visste att det var riskfyllt att göra det, men när Oscar fick reda på allt så skulle jag inte ens vara kvar i London. Med alla kläder på mig, och inget bagage då jag inte kände att jag ägde något här så lämnade jag Oscars lyxlägenhet. Åkte sedan ner i hissen och blev hälsad på i lobbyn. Med ett leende som för första gången var riktigt så hälsade jag tillbaka innan jag tog mig ut på gatan.

Den svarta bilen stod och väntade på mig när jag kom, och jag joggade fram till den och öppnade upp bildörren. Jag hoppade in i baksätet och satte på mig bältet innan jag mötte chaufförens blick i bakspegeln. 

"The airport." säger jag och han nickar innan han börjar att köra. 

Mobilen i bakfickan vibrerade till och jag tog upp mobilen och såg att Felicia ringde mig ännu en gång. Jag drog tveksamt tummen över skärmen och placerade telefonen vid mitt öra.

"Hej."

"Skulle vi träffas idag? Oscar messade och frågade när jag skulle vara hos dig." 

"Nej, jag sa mer så för att han skulle kunna gå till jobbet utan att behöva oroa sig över att jag är själv." svarade jag och såg ut genom den tonade rutan.

"Vill du att jag kommer över?" 

"Nej!" utbrister jag men harklar mig snabbt. "Jag menar- nej, det behöver du inte."

"Är allt okej Gabi? Har du pratat med Oscar om graviditete-" börjar hon men avbryts av att hon hör någon av bilarna bakom oss tuta. "Är du utomhus?" 

"Eh-" säger jag nervöst. "Jag ska bara handla mat." 

"Handla mat? Du brukar väl aldrig handla mat?" 

"Jag kände för det idag." svarar jag. "Kan jag ringa dig senare? Hejdå."

Jag lägger snabbt på innan hon hunnit svara mig. Trots att jag känner mig elak som bara klickade och ljög, så kan jag inte riskera att hon vet för mycket. 

Jag lutade mig bak och gick in på kontakter på min mobil. Kollade på numret som jag innan hade ringt upp min mamma på. Skulle jag ringa nu?

Men jag låste telefonen, och bestämde mig för att dyka upp och förklara allt för dem i Sverige.

Jag såg ut genom fönstret igen, och såg hur byggnaden där Oscar jobbade syntes. Med panik såg jag på chauffören när han körde in på parkeringen och jag fick syn på Oscar stå där vid ingången. Han såg inte glad ut när han gick mot bilen med telefonen i handen.

"What is this?!" röt jag och chauffören svarade inte mig. "I said the airpor-"

Jag avbröts av att Oscar öppnade upp dörren till platsen där jag satt och såg argt på mig. Hans ögonbryn var rynkade och käkbenen spända.

"Flygplatsen?" frågade han med en hård ton på rösten. Sedan vände han sig mot chauffören. "Thank you for the message, John. "

Chauffören svarade inte utan nickade bara och höll i ratten hårdare. Jag borde ha vetat.

"Hoppa längre in." röt Oscar och jag knäppte upp bältet och hoppade bort mot den andra sidan. Oscar satte sig på min förra plats och stängde dörren efter sig. "John, drive."

"O-oscar-" 

"Håll käften," ryter han mot mig. "Jag trodde att du hade mognat. Men nej, här försöker du rymma som en jävla fjortonåring."

Hela min kropp är fylld av rädsla. 

"Det är slut med att jag är så snäll som jag är mot dig. Jag tog dig hem igen efter fem år, gav dig det lyxiga livet du levde innan och bestämde mig för att sluta vara så hård mot dig," nästan skriker han och jag känner hur hjärtat bultar snabbt i bröstet. "Jag får helt enkelt lära dig att bete dig, som jag gjorde förr. För när vi kommer hem igen, så kommer det inte att vara så kul längre."