Jag placerade plötsligt handen över min mun när jag kände hur spyan tryckte sig upp i halsen. Stylisterna såg frågandes på mig när jag reste mig upp från stolen med handen över munnen. Jag sprang ut ur rummet och genom korridoren för att hitta badrummet.

 När jag kom fram till dörren som skulle leda mig in till badrummet så fick jag upp den, och slängde mig på golvet framför toan och släppte ut all spya. Jag brydde mig inte om att min badrock i princip hade gått upp helt och jag satt där på golvet nästan naken.

När jag spytt klart torkade jag mig om munnen, och reste mig upp. Jag sträckte mig sedan fram för att spola på toan. När jag gjort det gick jag bort mot vasken, där jag öppnade luckorna under för att hitta något att få bort kräksmaken med. Till min lycka hittade jag en oanvänd tandborste och tandkräm ståendes där.

Jag borstade tänderna och knöt ihop badrocken igen. Jag gick sedan ut från toan, med min ena hand lite lätt över min mage. När jag kom fram till mitt sovrum igen så stod alla tre tjejerna och kollade frågandes på mig.

"Sorry," mumlade jag när jag kom in. Jag satte mig ner på stolen igen framför spegeln. "I had too much to eat at the flight." 

Jag hade inte alls ätit mycket idag, varken till frukost i Oscars nu förra lägenhet eller i på hans privatflyg. Jag hade nästan inte ens haft en aptit till att smaka på all den maten de hade erbjudit mig. 

"Oh okej." svarade den blonda tjejen innan hon återvände till att sminka mitt ansikte. Jag kände sedan att en av de andra tjejerna fortsatte med att locka mitt hår. "We got a little worried."

Jag log bara som svar i spegeln innan jag fortsatte att fundera på vad som har kunnat göra så att jag mådde såhär illa. 

-

"Thank you!" utbrast jag glatt när jag såg hur vacker jag var i helkroppsspegeln inne i min stora garderob. Det hade hängt många vackra klänningar där, och tjejerna hade stannat längre för att hjälpa mig att välja ut en av dem.

De hade lockat mitt långa bruna hår och sminkat mig med mörka ögonskuggor och rött läppstift. Klänningen de hade valt ut var en knälång tight mörkblå klänning som satte sig bra om min kropp.

"You're stunning." säger den ena tjejen och jag ler stort mot henne. De andra håller med henne medan de ser på mig i spegeln. "You have to go down now, your food is served and you are a little late."

"Oh, yeah" svarade jag och lämnade garderoben för att gå ut i mitt sovrum igen. "Thanks again."

Jag lämnade sedan sovrummet iklädd ett par silvriga klackskor. De klirrade mot golvet när jag gick genom korridoren och jag förberedde mig på att träffa Oscar igen. Jag hoppade skrämt till när jag mötte honom plötsligt i korridoren.

"Där är du," säger han med ett snett leende när han får syn på mig. "Vad fin du är."

"Tack." mumlade jag fram och han kom fram till mig. Han placerade sin ena hand på min svank och jag bet mig lite nervöst i läppen åt hans beröring.

Han eskorterade mig ner från trappen och in i matsalen där kockarna stod med maten på två vagnar. Han släppte sin hand från min svank, och gick i förväg för att dra ut stolen till mig. Med en tyst suck gick jag fram och satte mig ner på stolen.

"Vad mycket mat." får jag ur mig och han nickar som svar, innan han sätter sig på sin stol framför mig. 

"Du åt inte så mycket på flyget eller i Stockholm, så jag gissar på att du är hungrig."

Min mage vred sig oroligt av hans ord, men jag lyckades få fram ett litet falskt leende och en nick.

Han ger en gest åt kockarna att de kan börja servera, och jag ser på när de serverar potatisgratäng och kött. 

"Du älskar potatisgratäng." säger han och jag ser ner på den. Den ser inte äcklig ut, men jag kan bara se på den och berätta att den där är inte lika god som Enzos. Åh Enzo.  

När kockarna serverat oss försvinner de ut i köket igen och lämnar oss ensamma i matsalen. Jag lyfter på besticken, och börjar att skära i köttet. Jag doppar det i potatisgratängen innan jag stoppar det i munnen. Jag tuggar tveksamt, då aptiten inte riktigt finns där.

"Vad tycker du om London än så länge?" frågar han och jag rycker på axlarna medan jag sväljer ner maten.

"Jag har inte direkt sett något mer än flygplatsen, lägenheten och det från fönstret. Men lägenheten är fin och jag gillar det." svarar jag innan jag börjar att skära i köttet igen. Jag känner hur min mage ger ifrån sig ett litet ljud.

Detta är inte bra. 

Plötligt känner jag hur spyan kommer tillbaka men jag lyckas svälja ner det, och återhämta mig. Jag sträcker mig efter glaset som är fyllt med vatten bredvid vinglaset. Jag klunkar ner vattnet i en klunk så att smaken av spya är borta igen.

"Är allt bra?" frågar han oroligt och jag nickar. "Du klunkade ner hela-"

"Jag är okej." 

Han säger inget mer och det blir tyst vid matbordet. Tystnaden avbryts rätt snabbt av att mina stylister kommer ner från trappen med sina väskor i händerna. Jag vänder mig om mot de och ler, innan jag reser mig upp från stolen.

"Gabriella, vad gör du?" frågar Oscar mig när jag är påväg att gå mot de. 

"Skaffar vänner," svarar jag och han rynkar på ögonbrynen. "Är det ett problem?"

"Du kan skaffa vänner ikväll på eventet istället," säger han. "Inte dina stylister."

Jag ser bort mot dem där de nu står och klär på sig sina jackor. Jag sätter mig sedan ner på stolen igen och ser upp på Oscar som ser nöjd ut när han börjar skära i sin mat igen.

"Vad är det för fel med att bli vän med de?" frågar jag och han lägger ner besticken som han håller i på bordet. 

"De är fel folk," yttrar han och jag lyfter på ett av mina ögonbryn. Han ser det och harklar sig högt innan han höjer rösten åt mg. "Du blir inte vän med tjänstefolket!" 

"O-okej." svarar jag lågt och plockar upp mina bestick. 

"Ikväll kommer du träffa många kvinnor i din ålder," säger han. "De passar bättre som vänninor."