-Dominic-

Jag knäppte låset på resväskan och såg mig omkring i sovrummet, det hade gått tre år sen Anthony offrat sig för att rädda oss. En uppoffring som inte gett oss särskilt mycket. Mitt hjärta var tomt av saknad, ögonen uttorkade av alla tårar som fallit och min kropp var svagare utan honom.

De få vampyrerna som fanns kvar hade flytt landet eller gömt sig från Magistratets vakande ögon. Hela jag rös när jag tänkte tillbaka på det som hänt, hur Anton hade lyckats förhäxa hela jävla källarplanet så när vampyrerna tagit sig ner där, en efter en så hade de alla blivit människor igen.

Alla utom Magnus. I tre år hade jag hjälpt honom och Clock att bygga upp ett nytt förtroende mellan raserna. Det hade gått sådär och nu gav jag upp, jag tänkte inte försöka mer, jag var knappast menad för att vara en politiker.

"Är du redo?" Rösten bakom mig var mjuk, så annorlunda mot hur han låtit på sista tiden.

"Jag vet inte" suckade jag och drog fingrarna genom mitt långa hår innan jag vände mig om för att möta Magnus varma ögon.

"Jag trodde att du längtade tillbaka," retades han och tog ett kliv framåt.

Jag skrattade till och himlade med ögonen, visst gjorde jag det. Jag ville egentligen aldrig lämna New Orleans när jag väl hittat dit, det var Anthonys drömmar som tagit mig därifrån. Så nu, när han var borta så fanns inget som stoppade mig från att åka tillbaka. Och det kändes bra att lämna Paris i Magnus händer, nu när han var väktare igen. Han delade Anthonys visioner om ett Paris för alla och jag visste att Magnus skulle göra allt han kunde för att samhället skulle bli rättvist igen.

"Du har familj som väntar på dig," påminde han mig och fingrade på vigselringen jag hade i en kedja runt halsen.

"Dom är lyckligare utan mig" suckade jag.

"Det är fortfarande din Belmont, hans kropp kanske är annorlunda Dominic, men det är fortfarande han."

"Jag erbjöd honom mitt blod."

"Jag vet," sa han med ett leende och satte ner händerna i fickorna "men jag vet också varför han sa nej."

"För att jag har svagt blod?"

Han himlade med ögonen och drog in mig i sin famn. "Han fick ett liv utan blodberoende, utan plikter gentemot någon annan. Ett liv utan måsten," han kysste min panna, "nu kan han leva lycklig med sin varg."

Jag lät honom hålla om mig en stund innan jag tog ett kliv bakåt. "Men en dag kommer dom dö."

"En dag kommer vi alla att dö Dominic, och dom har fortfarande många år framför sig."

Jag såg mig omkring i rummet och svor inombords att jag aldrig skulle behöva sätta min fot inuti ett slott igen. "Kan du lova mig en sak?"

"Vad som helst Dominic" svarade han mjukt.

"Se till att jag aldrig behöver komma tillbaka" flinade jag och ställde mig på tå för att kyssa hans kind.

"Det är planen" skrattade han och kramade om mig igen.

Jag tvekade innan jag tog resväskan för att gå mot dörren "är du lycklig?"

Han nickade och ett brett leende sprack upp i hans ansikte "jag ska bli pappa."

Mitt hjärta slog en volt i bröstet, "du kommer bli en fantastisk pappa Magnus" svarade jag och log lika stort som honom.

"Tack du" skrattade han och stoppade mig innan jag lämnat rummet "men du, kan du lova mig en sak?"

"Jag kan försöka" retades jag.

"Tänk inte på det som varit Dominic, blicka framåt och hitta något nytt att leva för du förtjänar också att vara lycklig."

"Ta hand om Clocksworth åt mig är du snäll," ropade jag över axeln innan jag lämnade rummet. "Och se till att han inte skapar mer drama är du snäll."

Fötterna kändes lätta när de lämnade slottstrappan, det här var sista gången. Jag skulle aldrig behöva återvända och den tanken fick hjärtat att bulta med kraftigare slag. Det var dags för något nytt, nya bekanta, nya platser att upptäcka. Fan jag skulle leva i hundratals år, varför klänga fast vid gamla minnen när jag kunde skapa nya?

Äntligen kunde jag lämna mitt gamla liv bakom mig och jag såg fram emot något nytt, världen låg vid mina fötter och jag skulle njuta av varje sekund.

__________

Tack för att du läst enda hit! 100 kapitel! Fyra böcker som blev till en ;) mycket av det gamla blev kvar men jag har känt länge att jag ville göra en del ändringar, och när det blev för många sidohistorier så blev jag lockad att slå ihop dem.

Nu fortsätter historian i boken Skuggmästaren. Den kommer också att bli omskriven en del, så håll utkik!