~ Lo ~

Vattnet i flaskan var mer än ljummet och jag grimaserade illa av den unkna smaken, den hade nog stått bortglömd flera dagar på skrivbordet.

"Men jag fattar ändå inte" suckade jag för tredje gången "det här är teknik som jag aldrig har sett förut."
"Jag vet" svarade han roat från andra sidan "varför tror du jag jävlas med dig."

Jag lutade huvudet bakåt med ett stön, han hade riktigt irriterande humor.
"Du sa att du skulle hjälpa mig."
"Det gör jag också."
"Jag tror fortfarande att du är en AI" kontrade jag med ett flin "inte en chans att det finns så här avancerade chip som är kompatibla med levande vävnad."
"Ska vi slå vad?"
"Bevisa det!"
"Helvete Lo, vet du hur mycket jag riskerar bara av att prata med dig istället för att chatta?"
"Vaddå? Du sa ju att du är ensam."

Han var tyst ett tag innan jag hörde en suck "ensam här ute ja, men i cybernätet finns det tjockt med idioter."
Jag skrattade till "såna som jag som försöker hacka dig i småbitar."
"Du försöker, men jag tror inte du är så farlig."
"Det är bara ett spel, jag är en riktig mördarmaskin."
Han skrattade till "mmm, säkert."

Jag log stort när jag hörde sarkasmen i rösten och skulle just svara när skärmen framför mig började blinka.
Det var inte sant! Jag hade fått fram hans position.
Ögonen gled över skärmen, han var rätt långt norrut. Det såg ut som om det fanns en hel del berg i området, men inte några direkta städer eller någon ny bebyggelse. Han hade talat sanning, han såg verkligen ut att leva helt ensam, tänkte jag när jag zoomade in.

Det knöt sig i magen, i början hade jag inte haft några problem med att spela det här spelet, att försöka lura honom på information. Carl hade berättat sin plan tillslut och jag fick erkänna att ett liv i Vegas lät lockande.
Men ju mer vi snackade desto mer ångerfull blev jag. Tolv var riktigt sjysst.
Jag behövde ta reda på vem han verkligen var, om jag skulle lämna ut honom till Carl eller inte.
Ville jag verkligen riskera att bli av med en vän?

Fan, det får bära eller brista, tänkte jag och slog på kameran.
"Se själv, en riktig mördarmaskin" sa jag med ett stort leende rakt in i kameran och hoppades att han skulle öppna sig mer om han såg mig.

Det var alldeles tyst, inget svar och ingen reaktion. Jag kollade uppkopplingen och jag såg att han var kvar.

"Okej, sorry" sa jag tillslut och lutade mig fram för att stänga av kameran "det var inte meningen att chocka dig eller nåt, jag ville bara visa att du kan li-.."
"Vänta."
Med fingret precis vid knappen stannade jag upp och höjde blicken för att möta ett par isblå ögon.
"Räcker det här som bevis?" frågade han med ett brett flin.

Utan ett ord nickade jag lite generat. Killen på skärmen var både äldre och förmodligen större än mig. Han såg ut som en sådan typ som aldrig ens skulle titta åt en liten skit som mig, ändå satt han där och log.
"Jag var visst ingen AI."

"N-nej" stammade jag nervöst.
"Så" sa han och lutade sig framåt så att hans ansikte fyllde upp hela skärmen "har du fått all information du behöver Lo? Eller är det något mer du behöver veta?"
"Va?" svarade jag snabbt med en hint av panik i rösten "vad menar du?"
"Jag är ingen idiot" svarade han och log snett "vem jobbar du för?"

---------------------------

A/N

Första glimten av Tolv :)