~Lo~

Det var varken en lögn eller ett påhitt för att få mig att vara tyst.
Den långe cyborg killen, med det galet perfekta håret hade faktiskt choklad hemma i en låda.
Choklad!
Något som jag bara hört talas om, något som jag aldrig ens hoppats att jag skulle få smaka på, och det var ljuvligt.

Jag låg på rygg på golvet i det lilla rummet med slutna ögon, utsträckta armar och ben och lät verkligheten försvinna när den söta smaken fyllde min mun för tredje gången.

Detta var himmelriket.

"Lever du?" den roade rösten kom bortifrån sängen och jag lyfte en arm långsamt upp mot taket för att göra tummen upp.
Jag hörde steg som närmade sig och snart kände jag hur han stod precis ovanför mig och jag öppnade ögonlocken en aning för att möta hans blick "så det krävs sötsaker för att få tyst på dig?" frågade han med ett leende som spred sig över hela hans ansikte.

Jag lät den sista fyrkanten av den bruna läckerheten smälta i munnen innan jag vågade svara "betyder det att du har mer?"
Han lutade sig ner och erbjöd en hand för att hjälpa mig upp, och jag tog tacksamt emot den för musklerna värkte fortfarande efter de senaste dagarnas fångenskap och långpromenad i solgasset.

"Jag vore riktigt korkad om jag berättade det, eller hur? Mitt enda övertag."
"Övertag?" flinade jag "har du sett dig själv i spegeln?" svarade jag och hintade mot de breda axlarna och armmusklerna som skymtade genom tyget på hans något för tajta tröja.

Han rynkade pannan och la armarna i kors över bröstet "Så du säger att du är helt ofarlig?"
"Så gott som" svarade jag glatt och såg mig omkring i rummet, det var förvånansvärt rent och prydligt där inne.
Väggarna var vita och helt utan dekorationer, golvet var grått och kalt, helt utan skräp, sladdar eller smutskläder. Men det fanns en massa skärmar och lampor som sken i olika färger, de påminde mig om min husvagn och de fick rummet att kännas rätt hemtrevligt ändå.

Det fanns en rätt stor säng med plats för två, men aldrig att jag sover bredvid honom, tänkte jag med rusande hjärta. Fan jag fick ta golvet, bestämde jag samtidigt som jag insåg att det var en riktig säng och ingen knölig madrass full med skräp. Det skulle säkert kännas ljuvligt att sova i en sådan.

I rummet rymdes även ett bord fullt av tech och en bänk med en massa skåp över och under, förmodligen en kökshörna av något slag för bänken hade karotter och burkar prydligt uppställda intill väggen.
Rummet hade inga fönster och hade varit helt mörkt om det inte var för punktbelysningen i taket och de flimrande skärmarna. Han var helt klart en tech-nörd och jag ville inte erkänna det men hans prylar var tusen gånger bättre än mina.
Det kliade något fruktansvärt i fingrarna efter att få klicka på tangenterna och undersöka varenda liten pryl som låg på bordet.

"Har du bott här länge?"
Han nickade men undvek fler frågor genom att chocka mig än en gång "vill du duscha?"
Mina ögon spärrades upp och jag stirrade stumt på honom med oförstående ögon.
"Va?"

Han strosade bort mot en dörr och öppnade den på glänt "du kan låna kläder av mig om du vill, dom är nog rätt stora, men dom duger väl tills jag har tvättat dina."
Jag tog några tvekande steg framåt och tittade in i det andra lilla rummet, där fanns en stolliknande grej och ett bås med glasdörrar.
"Tvättat mina?" upprepade jag och rynkade pannan.
Med en ögonrullning lutade han axeln mot dörrkarmen och stack händerna i fickorna "kasta ut kläderna så slänger jag dom i maskinen sen."

Jag trodde inte mina ögon när han med en suck ledde in mig i vad som kallades ett badrum och visade mig hur allting fungerade.
Jag var helt stum när jag insåg att jag själv kunde välja temperaturen på vattnet som plötsligt började strila ner från taket.
Det var som en dröm.

"Duscha inte för länge bara, spara lite varmvatten till mig" flinade han och lämnade mig ensam i rummet.

I några minuter stod jag bara där och såg mig omkring i rummet. Ett badrum, en typ av rum jag aldrig ens vetat om att man borde ha.
Vi hade en grop i lägret, en sjukt illaluktande grop för sånt. I kontrast till det här stället, för här inne, här inne luktade det något helt annat. En doft jag aldrig känt förut och det fanns rent vatten som rann från taket.
Jag sträckte upp handen och lät fingrarna glida ner längs det immiga glaset, det var så galet svårt att ta in.

Osäkert drog jag av den kortärmade tunna tröjan över huvudet och lät den falla till golvet innan jag knöt av mig kängorna. Fötterna sved när jag försiktigt drog av mig strumporna och jag bet mig i läppen när jag såg mina hudlösa hälar och ömma tår.
Men resten av min kropp hade klarat sig hyfsat bra insåg jag när jag kollade i spegeln, men hela jag var täckt av smuts och när jag drog av mig mössan föll de mörka lockarna ner över ögonen och jag kände hur sanden singlade ner över ansiktet.
Till sist drog jag av mig byxorna och kunde äntligen kliva in i duschen.

Tvekande stirrade jag på de olika knapparna innan jag tryckte på dom som Tolv visat mig och plötsligt började mjuka små ljumma droppar falla ner i mitt hår och fortsätta ner längs min kropp.
Vattnet var varmt och alldeles rent när det nuddade mig men när det samlades vid mina fötter och rann ut genom ett hål så var det alldeles brunt. Precis som dricksvattnet hemma.

Jag kupade händerna och stirrade på det rena vattnet som samlades i handflatorna och jag förde dom darrandes mot munnen och drack. I stora klunkar drack jag om och om igen tills jag trodde att jag skulle kräkas, och när jag inte klarade av att dricka mer så grät jag.
Jag grät för att jag aldrig fått uppleva något sånt här förut, jag grät för att min familj inte hade en aning om att rum som det här ens existerade och jag grät för att jag kände mig så fruktansvärt egoistisk som använde så här rent och underbart vatten för att tvätta min kropp, när dom fick dricka rostvatten med bensinsmak.
De salta tårarna blandades med det ljumma underbara vattnet och jag grät över att det kändes så fruktansvärt skönt men det varma vattnet lugnade mig tillslut.

Jag drog fingrarna genom lockarna och böjde huvudet bakåt så att strålarna sprutade rakt ner i ansiktet och det var den mest underbaraste känsla jag varit med om.

"Det står en flaska med duschkräm i hörnet" ropade han in till mig från andra sidan dörren "du tar lite i handen och löddrar in hel kroppen och håret" instruerade han och sekunderna efter jag skruvat av korken så insåg jag vart doften i rummet kom ifrån. Det var innehållet i flaskan.

Fem minuter senare luktade jag likadant, det var en sötaktig doft som var helt omöjlig för mig att känna igen.
När jag sköljt av mig allt lödder klev jag försiktigt ut ur duschkabinen och sträckte mig efter handduken. Den var skinande vit och jag drog förundrat fingertopparna över det mjuka tyget, som inte hade ett endaste tecken på slitage, innan jag lät den torka upp vattendropparna som täckte min kropp.

Jag såg mig omkring i rummet och insåg att jag inte hade något rent att ta på mig, så lite generat knöt jag handduken runt höften och samlade upp mina skitiga kläder i famnen innan jag klev ut i det andra rummet med den renaste kroppen jag någonsin haft.

"Tack" viskade jag lågt, med en kropp full av blandade känslor, när han kom fram för att ta mina kläder.
"Det ligger rena kläder på sängen" svarade han bara och gick bort till köket och öppnade en lucka för att kasta in textilierna.
Med långsamma steg gick jag bort mot sängen och tog upp en vit T-shirt som liknade den jag brukade ha, fast i två storlekar större ungefär.

När jag klätt mig satte jag mig nöjt på sängkanten för att vika upp byxbenen.
"Lova mig att du aldrig väcker mig" skrattade jag till och kastade en blick på Tolv som stod borta i köket och startade igång tvättmaskinen.
"Så du vill inte ha middag?" frågade han och vände sig om med frågande blick.
"Jo, såklart" svarade jag "men väck mig inte är du snäll."
"Så jag ska låta maten kallna?"

Med en nöjd suck kastade jag mig bakåt i sängen och slöt ögonen "det här känns som en dröm" förklarade jag och la händerna bakom nacken innan jag lät kroppen slappna av och somnade så fort att jag inte ens hörde hans svar.

"Sov gott."

---