Duns.

Jag vänder mig om snabbt som blixten, men synen är inte glad.
"Hermione!" skriker jag och kastar mig ner mot henne. Hon är helt vit, och jag för instinktivt huvudet mot hennes hjärta för att se att det slår.

Zoë, eller vad hon än heter, sätter sig bredvid mig. "Hon klarar sig. Hon har bara svimmat. Percy? Vi behöver hjälp!"

Luke kommer och lyfter upp henne i hans famn. "Kom, vi går upp."

"Vänta lite! Så du tror att ni kan bara komma sådär med ett svärd?! Vad var det som hände egentligen?! Percy och Annabeth?! Vem är den där Kelli?! Vad..."

Ett till slag, och Harry faller ner på marken. "NICO?! VAD VAR DET DÄR BRA FÖR?!"

"Erkänn att det blev bättre utan honom!"

"Fine..." muttrar Will nästan ohörbart. Jag går motvilligt bort från Hermione, då Will och Nico kommer för att bära henne. Vi går försiktigt in och smyger tyst upp för trapporna.

Det är först när vi kommer in i Gryffindors sällskapsrum som jag kommer ihåg Harry.

Men aja.

"Hörni, Harry är kvar därute!" skrik-viskar jag. Percy viftar med handen.

"Inte viktigt just nu. Det är inte hans blod som måste spillas."

"Percy!" utropar Zoë.

"Förlåt Annabeth. Det är inte hans blod som måste spillas för att världen ska gå under."

"Percy."

"Låt mig förklara!"

"Glöm det, Sjögräshjärna! Jag är faktiskt Athenas dotter!"

"Woah woah. Percabeth, ta och chilla lite." avbryter Leo och kastar upp en popcorn i luften för att fånga den i munnen.

Han missar.

"Percabeth?" frågar Annabeth när Piper reser sig så snabbt att fåtöljen hon sitter på välter.
"VALDEZ! Du lovade att aldrig säga namnet framför dem! Vad ska Stuga 10 säga?!"

"Ummmmmmmmmmmm... jAG MÅSTE GÅ BYEEEEEEEE!" skriker han och springer ut ur rummet med Piper hack i häl.

Frank rycker på axlarna. "Mer popcorn till oss då."
Jag sträcker mig mot popcornskålen och tar en näve. "Ska ni berätta nu, eller när Harry kommer upp?"

Annabeth suckar. "När han kommer om tre... två... ett..."
När hon säger Noll kommer Harry rusande in i rummet. Jag stirrar på henne.
"Hur gjorde du det där?!"

Hon himlar med ögonen. "Jag hör själar."
"Va?"
"Skoja bara. Ni låter väldigt mycket."

"Som ni redan vet, är det där," säger Annabeth och pekar på Percy. "Percy Jackson. Jag är själv Annabeth Chase. Antagligen har bara Hermione läst boken om oss- Sjögräshjärna, påminn mig att döda min bror Rick när vi kommer hem- så vi tar det från början."

"Som ni hört på lektionerna med Mrs. Spats så är en Halvgud någon som är barn till en gud, oftast Romerska, Grekiska eller Nordiska, och en så kallad dödlig, en som är "helt normal"..."

"Annabeth, du sa att de enda mytologierna var Grekisk, Romersk och Egyptisk, och att egyptiska gudar aldrig får barn med gudar! Du har aldrig sagt något om Nordisk!"

Hon rycker på axlarna. "Well, Myth-takes happens."

"Iallafall, jag är en dotter av Athena, Visdomen och Samtidskonstens gudinna. Percy är son till Poseidon, hästarnas, havens och jordbävningarnas gud. Vi kommer från Halvblodslägret, den enda platsen som är säker för oss Halvblod. Jag kom dit när jag var sju, på grund av monster och spindlar som jagade mig." säger hon. Jag ger henne en förstående blick.

"Jag, däremot, kom dit när jag var tolv, tillsammans med Grover, killen ni träffade på tåget innan... innan han försvann. Han är en Satyr."

"Under en resa till Montauk attackerades jag och min mamma av en Minotaur, som dödade min mamma, men jag lyckades döda den. Strax därefter fick vi en profetia och var tvungna att hämta Zeus åskvigg." fortsätter Percy. Harry fnyser. "EN liten profetia? Du skulle bara veta hur en profetia ändrade MITT liv!"

"Håll tyst! Vi har inte ens börjat!" utropar Percy och börjar berätta och beskriva varje detalj om sitt liv. Herregud, han har haft det jobbigt!
OCH ATT HAN ÖVERLEVT TARTARUS

(Jag tänker hoppa över allt snack om hans liv för att 1. Jag är trött och 2. Klockan är 01:05 och jag har 3  andra delar att skriva)

PERCY P.O.V ANNARS BLIR DET KONSTIGT

Exakt när jag avslutat sin beskrivning av Octavian- en elak, konstig och hemsk pandamördare- hörs det ett gny från kaminen. Mitt hjärta hoppar över slag.

"Hermione?"

Vi kastar oss alla över henne. Hon verkar fortfarande lite trött, men sätter sig försiktigt upp. "Vad hände... DU ÄR JU KILLEN SOM SA ATT DU VAR PERCY JACKSON!"

"Jepp." säger säger. "Det var jag. Nu måste jag fråga; har någon av er sett Octavian? Hermione, Octavian är en kille med blont..."

"Blont hår, blå ögon, bär antagligen alltid en kniv och en massa gosedjur." sade hon. Annabeth såg förvirrad ut.

"Hörde du oss?"

"Nej"

"Har du läst om honom?"

"Nej."

"Hur vet du då hur han ser ut?" frågar jag frustrerat. 

"Därför att jag står bakom dig, graecus"

___________________________________

DUN DUN DUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUNN

Hoppas ni inte vill döda mig!

Om ni inte har märkt det än, så har jag påbörjat en ny berättelse! Den heter "A Touch Of Magic" och jag lägger ner mer tid på den.

Jag hatar att behöva säga det här, men jag kommer inte lägga jättemycket tid på den hör historien. Det finns så mycket jag skulle vilja ändra, men historien skulle inte gå ihop då.

Jag kommer fortfarande uppdatera, men inte så ofta. Sorry :(

MEN jag lade ner tid och skrev detta 01:37!

Godnatt då! Eller God Morgon? Hejdå!

//SeaweedBrain05