HARRY
"Vad är det där?!
När Ginny sa att vi behövde träffas började jag tro många saker.
Men att hon hittat ett svärd? Det var uteslutet ur mina tankar.
"Det är ett svärd. Jag hittade det i korridoren." säger hon.
"I korridoren?!" frågar Hermione.
"Ja. Eller, i en annan skepnad." säger hon och tar fram en kork. Det ser inte ut som något speciellt, tills hon lägger korken på svärdets topp. Vips, så har det blivit en penna.
Jag bara gapar. "Vad... hur... vem... när...?"
"Jag tänkte samma sak. Tills jag såg detta." svarar hon och håller upp en liten lapp.
Jag tar upp den och börjar läsa.
Eller, jag ska börja läsa, när någon rycker bort lappen.
"What?!" utropar jag och vänder mig om.
Nico. Han bara står där, med lappen i sin hand. Hans ögon är som blixtar, de bränner mig och lyser. Han är arg. Riktigt arg.
"Vad tusan gör ni?!" skriker han. Jag ser Ron ta ett steg framåt.
"N-ni har inget att dölja. Vi v-vet er hemlighet."
Nico stoppar lappen i fickan och höjer ögonbrynen. "Hemlighet? Vi har ingen hemlighe..."
Han avbryter sig när han ser pennan. "Ge tillbaka den. Nu."
"Aha! Så det ÄR din!" skriker Hermione.
"Nico!? Vad händer?!" ropar Zoë långt ifrån. Jag ser hela Griptails springa ner med Will i täten. "NICO DI ANGELO?!?!?! Du fick inte springa ut! Doktorns order!"
Så snart alla nått fram till oss ger Nico lappen till Luke. Det är min ende chans nu...
"ACCIO!" skriker jag och fångar den lilla lappen i min högra hand. Alla är så förvånade att de inte gör motstånd när jag vecklar upp den och börjar läsa högt.
"Kära Percy
Tack för ditt nya info.
För att besvara din fråga, nej, jag tycker inte ni ska säga vilka ni är än. Vänta till Jul eller påsk.
Hälsa Annabeth att jag är väldigt glad för hennes skull. Jag vet ju att den betyder mycket för henne.
Dessutom är jag väldigt stolt för att du sade så till Mr. Cloo. Jag är inte så övertygad om honom. LITA INTE PÅ HONOM! Iallafall inte tills vi vet om han är ett monster eller inte.
Här på CHB händer inget speciellt. Connor och Travis bör nog akta sig för Annabeth efter att de lagt en tarantel i Stuga 6. Det är allt. Men vi har fått ett nytt halvblod! Hennes namn är Ally och hon är dotter till Hecate. Kan hon vara en i profetian?
Tyvärr har vi inga spår av Rachel eller Grover. Vi måste snart lägga ner sökandet, det är mörkt så länge nu.
Hoppas du har det bra, och kom ihåg: ingen får veta att ni är halvblod än!
Hälsa de andra med,
Keiron."
"Hallå! Man läser inte andras grejer hursomhelst!" skriker Piper.
"Är ni halvblod!?!??!?" skriker Ginny.
Luke blir helt vit. "Inte bra... inte bra alls..."
Han tittar på Piper. "Piper, du vet vad du måste göra." säger han.
Hon stirrar oförstående på honom. "Va?! Redan!? Finns det inget annat sätt?..."
Zoë skakar på huvudet. "Tyvärr inte. Snälla Piper."
Hon nickar på huvudet. "Okej."
"Ni kommer inte ihåg något av det här. Ni ger oss svärdet... pennan, går till era sovsalar och somnar. När ni vaknar kommer ni inte ihåg något."
Alla vi nickar försiktigt, när jag hör ett skrik på min högra sida. Jag, och alla andra, vänder oss om.
Ginny- åh, varför hon?!- ligger på marken med någon stor best på sig. Jag tar darrande fram trollstaven, när något puttar ner mig på marken.
Jag har några minnen kvar av det jag såg, men inte mycket.
"Sooooonnnn aaavvvvvvv Poseeeiiidooonnnnn"
Jag hoppar till. Eller, hoppar så högt det går, med den där personen på min rygg. Percy suckar djupt.
"Neeeeeeeeeeeeeeejjj... inte du igen..."
En flicka kliver fram ur mönstret.
Hennes blonda hår är uppsatt i två slarviga hästsvansar, och hennes korta röda och vita klänning är i trasor.
Percy biter hårt ihop. Även Annabeth stönar högt.
"Kelli... du har kommit olägligt många gånger, men det här var den värsta."
Kelli, eller vad tjejen nu heter, ler fånigt. "Percy Jackson och Annabeth Chase. Jag får äntligen min revansch från Tartarus!"
Whaaaaaaaat? Percy Jackson och Annabeth Chase?! Jag tittar på henne, bara för att se...
"Du har ett getben!" skriker jag.
Hon stampar hårt i marken. "PRATA INTE OM DET!" skriker hon tillbaka.
"Jag ska döda dig först bara för det! Tammi! NU!"
Hon kastar sig fram och jag bereder mig på en kamp, när någon dyker upp framför mig och hugger ett svärd i henne.
"NICO! VAD HAR JAG SAGT ON SKUGGRESO..."
"HÅLL TYST WILL! JAG RÄDDADE FAKTISKT HONOM!"
BAM! Tyngden på min rygg försvinner. Jag stönar och vänder mig om.
Luke, eller Percy (HELP ME I DON'T KNOW WHAT TO CALL HIM ANYMORE) håller i bronssvärdet vi hittade innan.
"Meeeeeennn ÅÅÅHHHH!!!! Du var tvungen att döda dem!?" skriker Kelli och stampar i marken. Percy kastar svärdet, som genomborrar hennes mage och hon blir till damm.
Han börjar äcklat att damma av sig. "Åh, jag hatar verkligen henne. Jag önskar att hon bara kund..."
Det är då han ser oss. "Just det. Piper, jag antar att..."
"Nope. Kan inte längre ta bort minnena."
Han suckar och sätter korken på svärdet igen.
"Så, allihop. Jag tror det är dags att Percy Jackson ska berätta vad som händer."
Bạn đang đọc truyện trên: AzTruyen.Top