Jag står i ett omslutande mörker, klädd i min pyjamas och med kanintofflor på fötterna. Var är jag egentligen? Det enda jag kan konstatera är att jag är i en korridor. Jag huttrar och går några steg. Gud, vad kallt det är! Kanintofflorna hjälper lite, men pyjamasen är för tunn. Jag vill inte vara här! Jag måste ta mig härifrå...

Aj! Jag ramlar mot det hårda stengolvet. Bakom mig ligger en kittel som jag måste snavat över. Jag blinkar och när jag kisar ser jag var jag är: trolldryckssalen.

Vääääääääss. Jag vänder mig skräckslaget om. Lite längre bort kan jag urskilja något bli till damm.
"Snyggt kast, Visdomsflicka.". Jag hoppar till när jag hör rösten. Jag känner igen den, men kan inte komma ihåg var jag hört det.

"Tyst, Sjögräshjärna. Det kan finnas fler här." svarar en flickröst, som jag (irriterande nog) känner igen. De där människorna börjar diskutera om det kan finnas fler. Flickan säger att de finns, pojken att de är borta.

Vad pratar de ens om?!

"Okej, de är borta. Jag måste erkänna att jag blev imponerad av ditt slag." säger tjejen.
"Tack. Jag kallar det 'Kelli-smaka-på-min-medicin'!" svarar killen.  Tjejen skrattar.

"De där empusorna är så jobbiga. Men vi kan överleva dem efter Tartarus." säger hon.
"Snälla, prata inte om det, Annabeth. Jag får kalla kårar."

Annabeth! Det var så Ron berättade Zoë heter i mellannamn! Men vad gör de här?

"Vad tror du om han som hittade dem?" frågar Zoë (om det nu är hon).
"Vi borde ta honom till lasarettet. Hjälp mig bära." svarar killen.

De försvinner och jag känner ögonlocken bli tunga...

"Ginny! Vakna!". Hermiones röst väcker mig ur min dvala.
"Är du vaken?" frågar hon sen.
"Neeeeeeeeeeeeeej!" suckar jag. Det känns som om jag somnade för en sekund sen, och nu blir väckt.

"Klockan är fem över åtta! Vi börjar om 25 minuter!" skriker hon.
Jag kastar mig upp. Det är inget skämt! Jag drar på mig min dräkt och springer in i badrummet för att borsta håret.

"Hermione! Har du sett min hårborste?!" ropar jag.
"Nej! Du hinner inte leta! Vi har Grekisk och Romersk Mytologi med  Mrs. Sparks som första lektion!" svarar hon genom dörren.

Jag kan väl inte bara låta mitt hår se ut som ett fågelbo?! Den där Olivie från Slytherin kommer få det att verka värre än det redan är! Jag sätter upp det i en hästsvans, så det ser mindre slarvigt ut, kastar lite vatten i ansiktet och springer ut.

På vägen ner krockar jag med några dussin lärare, gör så Gryffindor förlorar tjugo poäng, och råkar springa in till Fluffy (vem döper en trehövdad hund till det?!).

När jag väl är framme har jag exakt sjutton minuter att äta, borsta tänderna, ta böckerna, springa till lektionen och avsluta min text om Hermes lyra.

Luke sitter och äter baconskivor i högsta hugg, Zoë verkar utföra ett experiment med salt, blå pannkakor och en lila sjal (fråga inte), Jason verkar prata med Leo om ishockey...
helt normalt, alltså.

"Ursäkta.". Hazels röst får mig att hoppa till. Hon har ringar under ögonen och verkar trött.

"Hej. Försov du dig också?" frågar jag. Hon nickar.
"Fick inte tid att borsta håret." svarar hon och gäspar.
"Det syns inte hos dig iallafall! Ditt hår är ju normalt afro, medans mitt är
helt knäppt!" säger jag. Hon ler.

"Ses sen.". Jag kastar ett getöga på henne innan jag sätter mig ner och proppar i mig flera mackor. Jag hinner precis hämta böckerna och nå salen när klockan ringer. Jag tittar upp på dörren och ser att det sitter fast en lapp.

Lektionen är inställd. /Mrs. Sparks.

Stressade jag för ingenting?!
Jag suckar. Aja, jag har iallafall en och en halv timme ledighet nu. Jag börjar gå mot Hagrids hus för att hitta något lugnt ställe att plugga på.

Medan jag går tänker jag på hur skolan Griptails förut gick i måste sett ut. Säkert en hög byggnad med torn, inte så olik från Hogwarts. Kanske med små stugor där Elevhemmen bor.

"För sista gången, Rita! Jag stannar här!"
Jag rycker till av Mrs. Sparks röst. Vad händer? Jag smyger mot rösten och kikar fram.

Mrs. Sparks står framför en dam i vitt hår som jag känner igen alltför väl.
"Snälla Alecto, du kan inte tjäna honom för alltid!" säger Rita Skeeter, den irriterande journalisten som sa att min pojkvän och Hermione var ihop.

"Nej, Ririte! Jag tjänar vår mästare i evigheter, och tänker inte sluta nu!"
"Åh, du är så trå-åkig! Ta åtminstone semester!"
"Inte nu. Hur jobbiga de än kan vara så utför jag mitt uppdrag."
"Okej, men ring mig." suckar Rita och lägger fram en liten broschyr. Hon vänder på klacken och jag ser bara hennes hår vingla.

Mrs. Sparks river broschyren i bitar. "Ringa. Glöm det." muttrar hon och stampar iväg. Jag vågar inte stanna, och springer iväg.

Vad handlar detta om?! Jag är så försjunken i mina tankar att det tar tid innan jag ser det.

Trappan.

Trappan är täckt med gosedjursfyllning.