Det öste ner. Rättare sagt, det regnade som fan och jag hade som vanligt bara en jeansjacka och Bryce hade bara en skjorta på sig. Nej, vi tänkte inte på säkerheten, vi hade inga skyddskläder, vart skulle vi ha fått dom ifrån? Regnet fick honom att stanna tidigare än vi tänkt och plötsligt befann vi oss inne på ännu ett sunkigt ställe. 

"Klä av dig de våta kläderna och ta en varm dusch," beordrade han innan han kastade av sig skjortan, letade fram en varmare tröja och lämnade rummet. Han var irriterad, det märktes men vädret kunde man inte göra något åt.

Jag tog ut alla kläder vi hade i väskorna och hängde upp dem här och där för att de skulle torka. Bryce små väskor höll inte fukten borta och min ryggsäck hade några år på nacken och hade svårt att stå emot vädret. 

Killen hade packat mer än sparsamt, alla minnen och tillhörigheter var kvar i lägenheten över puben. Jag undrade om han saknade något? Om han hade tvingats lämna något som han ville ha kvar?

Jag hade precis stängt av duschen och klev ut ur badrummet i bara mina boxershorts när han kom tillbaka. Hans ögon gled över min kropp, det glittrade till i dem men han sa inget om det. Istället höll han upp en ny nyckel och dinglade den i luften. 

"Vi har en bil," sa han kort innan han slängde nycklarna på nattduksbordet och satte sig på sängen för att ta av sig de leriga bootsen och ställde dem på tork under ett element.

"Hur fan fixade du det?" frågade jag förvånat och kände efter om någon av tröjorna hade torkat.

"Jag stannade här för att det finns en bilmeck runt hörnet, bytte in Harleyn och nu har vi tak över huvudet," förklarade han som om det var en självklarhet.

Kläderna var fortfarande fuktiga så jag bestämde mig för att linda ett av de tjocka täckena runt mig istället och slog mig ner i sängen. "Fick du tillräckligt för den då?" 

"Spelar ingen roll," sa han bara och tittade på mig över axeln. "Fryser du?"

"Dom hade varmvatten."

"Fryser du?" upprepade han.

Jag bet mig i läppen för att inte svara något spydigt. "Nej, jag är varm."

"Hungrig?"

"Du har precis tagit av dig skorna," påpekade jag med ett menande leende.

"Jag ringer pizzerian, vad vill du ha?"

Det var första gången han någonsin undrat vad jag ville ha, annars var det alltid han som bestämde något. Men det kändes plötsligt svårt att välja. "Bestäm du, jag gillar det mesta."

Han nickade, slog upp pizzerior i närheten och hittade ett nummer till någon som hade utkörning. Jag hörde honom beställa  något som jag aldrig hört talas om, sedan tog han av sig tröjan igen och sjönk ner i sängen bredvid mig och jag beslöt mig för att använda hans mage som huvudkudde. Hans hand sökte sig genast till mitt huvud, det enda som inte var täckt av täcket.

"Är du rädd att de kommer ikapp oss?" frågade jag försiktigt.

"Nej," svarade han lugnt, "dom har ingen aning om vilket håll vi är på väg åt. Vi kunde lika gärna valt Mexico."

"Varför är du så irriterad då?" Frågan var väldigt rak på sak men jag trodde inte att han skulle ha något emot det. Och det hade han inte.

"För att jag var en idiot som inte skaffade en bil tidigare," han suckade tungt och lekte med mitt hår, "jag har bara fokuserat på att komma fram så fort som möjligt. Jag har viktigare saker att tänka på nu, och det borde jag ha fattat tidigare."

Jag vred på huvudet för att kika bort på hans ansikte, "som vaddå?" 

"Som att du inte ska åka på någon jävla förkylning," muttrade han och verkade banna sig själv.

Det var rätt gulligt att han brydde sig så mycket, men jag var ingen unge och det sa jag, "jag är rätt tålig."

"Spelar ingen roll," sa han bestämt. "Jag borde ha vetat bättre."

Det knackade på dörren och Bryce reste sig för att ta fram pengarna och öppna och jag satte mig till rätta i sängen och väntade som en unge på julafton på maten som jag snart skulle proppa i mig. Men den förväntansfulla känslan ändrades snabbt till något annat, Bryce stannade upp bakom dörren och väntade med ett finger mot läpparna. Något hade fått honom att reagera och hur det än gått till så tog jag det på största allvar. 

Han ställde sig med axeln mot dörren och lyssnade med örat mot träet samtidigt som han signalerade åt mig att packa ihop. Snabbt som fan drog jag på mig de närmsta kläderna och slängde ner allt annat i väskorna. När jag var klar tittade jag bort på Bryce igen som pekade mot fönstret i badrummet. Det var smalt, för smalt för att han skulle kunna klättra igenom det. Men innan jag han protestera kastade han bilnycklarna till mig.

"Du tar dig ut härifrån nu! Springer till bilen och lägger dig på golvet i baksätet, förstått?" viskade han lugnt och allt jag kunde göra var att nicka.

Jag sprang till badrummet när slagen började dundra mot dörren och jag såg en skymt av när Bryce som höll emot med all sin kraft innan jag hävde ut väskorna genom fönstret och klättrade efter. Rummet låg på bottenplan så det var inte långt till marken. Ett ovanligt lugn drog över mig, kanske var det för att situationen påminde mig om alla de gånger som butiksägarna kommit på mig med att stjäla. Jag hade ett mål och det var att ta mig dit jag skulle utan att bli upptäckt. 

Mina bara fötter sprang över det blöta gräset, jag rundade huset men vågade inte titta tillbaka. Som tur var låg rummen på insidan och de som stod utanför rumsdörren hade ingen uppsikt över utsidan där jag befann mig.

Väskorna var tunga, men jag var snart framme vid parkeringen, jag tryckte en gång på nyckeln jag hade i fickan och en svart Toyota blinkade till. Snabbt som fan slängde jag in väskorna i baksätet och kastade mig efter innan jag stängde dörren tyst och låste. Nu var det bara att vänta.