○Leon○

Jag står i trappen och kan inte mer än att känna att något inte stämmer när Willows namn visas upp på min mobil. 

"Hej." Svarar jag och hör hur hon gråter bara efter någon sekund. 

"Hej." Får hon fram och jag hör hur hon försöker att samla sig. 

"Har det hänt något?"

"Kan jag sova hos dig, snälla?" Jag går ner för trappen igen och drar på mig min jacka innan jag drar åt mig bilnycklarna. 

"Att du ens frågar, jag kommer och hämtar dig vart är du?"

"Jobbet." 

"Har du slutat?" 

"Ja precis men du behöver inte hämta mig." 

"Tror du att jag ska låta dig vara själv och ta dig hem till mig själv när jag hör att du är ledsen." Jag skyndar mig dit och inte en enda gång kan jag sluta tänka på vad det är som har hänt eller vem som nu gjort henne illa. Problemet med allt som Willow går igenom är att folk inte vill lämna henne ifred. Allt som hon har hålla på med slår tillbaka nu och det är inte så lätt. Hon var en ledande roll och om jag vet något säkert så är det iallafall att de inte kommer att låta henne vara. Allt jag vill göra är att ta hand om henne, få henne att känna sig hel och 100% glad. 

När jag parkerar bilen ser jag henne sitta mot husväggen med en cigarett mellan fingrarna. Jag går fram till henne och ser att en tår letar sig ner för hennes kind. En tår som krossar mitt hjärta. 

"Kom." Säger jag och hjälper henne upp. Något har hänt och jag kan bara gissa på en person som tyvärr fortfarande påverkar henne så pass mycket och har henne lindad runt sig som ingen annan. Collin. Ingen annan känner honom så som hon känner honom och ingen kan skada henne så som han kan. Hon släpper sin cigg som faller ner på marken medan hon följer med mig och sätter sig i bilen. Hela vägen hem säger hon inte ett ord. Hon har huvudet vilat mot bildrutan och helt paralyserat tittar ut genom fönstret utan att röra sig en millimeter. Hennes telefon som hon löst håller i plingar till då och då men hon reagerar inte. Ibland låter hon en och annan tår leta sig ner för hennes kind vilket tar sönder mitt hjärta. När vi väl är framme går hon efter mig in i huset och upp till mitt rum där hon tar fram den tröjan som hon brukar sova i när hon är här. Hon lyfter bort överkastet slarvigt från sängen och tar sedan tag i min hand och drar ner mig i sängen bredvid henne. Jag kunde inte bry mig mindre om att jag fortfarande bär mina svarta jeans och vita t-shirt utan låter henne bara få göra vad som får henne att få tillbaka sitt lugn som inte ofta stannar länge hos henne. Hon bryter ut i tårar när hon borrat in sitt ansikte i min t-shirt och kramar mig som att hon aldrig vill att jag ska släppa henne, något jag aldrig någonsin vill eller kommer att göra. Det går ett tag innan jag ser ner på henne och märker att hon somnat med kinderna dränkta i tårar. Inte heller lång tid efter kan jag tillåta mig själv att somna men det är svårt. Jag vill vara säker på att hon är 100% okej hela tiden. Iallafall när jag kan och när hon är med mig så kan jag iallafall försöka få henne att må bra eftersom det är vad jag vill. 

 ○Collin○

Jag snurrar på glaset som står framför mig och slänger sedan min mobil i bordet. 

"Varför hör inte idioterna av sig?!" Ryter jag frustrerat och tittar upp på Mo som flinar och rycker på axlarna. 

"Snuten kanske tog dem?"

"Lek inte ens med tanken." Varnar jag och suckar. 

"Okej Willow då vad fan gör vi? Det har gått två månader och hon verkar inte lika enkel att bryta ner som jag trodde." 

"Nej tjejen har mer kraft kvar än jag trodde..."

"Så?" Jag flinar och tittar på henne innan jag tittar på Ty och Molly.

"Så jag tror det är tid för oss att lägga i nästa växel."

"Som är?" Frågar Ty och sätter sig ner.

"Hon sa att hon inte känner att det vi gör är rätt längre. Alltså måste hon känna skuld för alla offer som hon förstört livet på. Små barn, folk i butiker, vanligt jävla folk på gatan."

"Och?" 

"Och det betyder att hon förmodligen tänkt på vilken rädsla hon utsatt de stackars oskyldiga människorna för...så är det inte på tiden att hon får smaka på sin egen medicin." Mo lyser upp i ett leende medan Ty ser lika nöjd ut som mig och Molly. 

"Vi ska fixa restaurangen, de bör finnas en jävla kassa där med tanke på vilka människor som går dit varenda jävla dag." 

"Pengar och en livrädd Willow som kommer att komma krypandes tillbaka till vart hon hör hemma. Kunde inte varit bättre." Skrattar Mo vilket smittar av sig på mig. 

"Men vad ska vi göra med henne? Ska hon bara vara här precis som förr?" Frågar Molly och tittar på mig som skakar på huvudet.

"Verkligen inte. Hon ska bestraffas på samma sätt som hon bestraffat andra som försökt lämna. Sen? Hon får väl vara till underhållning tills jag inte drar med henne längre. Och den enda hon har att skylla är sig själv."