○Willow○

Dagar går och Collin håller mer koll på mig än någonsin. Jag vet inte hur jag ska bete mig eller vad jag ska göra mer än att bara försöka vara som vanligt. Som vanligt men första gången sedan jag började har det känts fel på något sätt. Att göra allt detta. Även fast jag sitter vid bordet och ser alla kontanter ligga där. Flera tusentals kronor, gratis, känner jag inte alls samma glädje i det. Jag tar en shot och försöker att bli glad. Irriterat tar jag shot efter shot. Kom igen, kom igen! Kom igen då! Varför är jag inte glad? Vart är mitt fucking rus som jag älskar fara genom min kropp. Vart är det som får mig att fortsätta leva. Borta.

"Vad är det med dig?" Jag skakar på huvudet.

"Inget."

"Iallafall. För de som Luca sålde i veckan har typ 70. Detta är 90 och resten ja, det gick vi igenom igår." Jag nickar och orkar inte med att höra alla fler siffror hon räknar upp.

"Det är bra."

"Ja men vi har detta också och det är så jävla mycket pengar, du ka-."

"Det är bra! Mo, det är bra. Okej?"

"Du måste lyssna."

"Nej jag har sett och jag fattar."

"Jaha." Mumlar hon innan jag känner hur någon drar sin hand genom mitt hår.

"Hur går det tjejer?" Collin slänger ett vapen på köksbordet innan han flinar och sätter sig på en stol bredvid mig. Han lägger sin hand på Sarahs lår som inte ens reagerar. Jag tittar på honom och ser hur han totalt ignorerar mig.

"Bra." Säger jag vilket får honom att titta på mig.

"Jag ser det."

"Äckel." Mumlar jag medan han bara rycker på axlarna.

"Är något ett problem för dig?" Jag skakar på huvudet och lägger armarna i kors.

"Har jag sagt det?"

"Du utstrålar det."

"Tror du jag bryr mig om vem du försöker göra mig svartsjuk med? För det kommer inte gå som du vill."

"Det gör det alltid."

"Inte denna gången."

"Älskling du kokar redan."

"Nej faktiskt inte."

"Jo."

"Vad ska jag koka över?"

"Du är svartsjuk."

"För att kunna vara det måste jag känna något för dig och det gör jag inte." Han släpper Sarah och reser sig upp innan han flyger över mig. Stolen välter och jag har honom över mig som ett monster. Han drar i mitt hår så hårt att en bit lossnar och skriker åt mig. Mer hinner han inte innan alla flugit över honom och dragit bort honom från mig. Jag skyndar upp och sliter åt mig vapnet på köksbordet.

"Din äckliga horunge jag ska döda dig!" Skriker han vilket får mig att flina även fast att tårarna rinner ner för mina kinder på grund av smärtan från hans slag.

"Ut!" Skriker jag och pekar bort mot hans två vänner. "Ta honom ut härifrån!"

"Du är så jävla osmart. Jag tog dig sist och jag tar dig igen. Du slipper inte mig när fan ska du fatta?"

"Ut." De knuffar ut honom i hallen där han står med flammor i blicken.

"Jag tar dig."

"Och jag skjuter dig. Om du inte går ut."

"Du vågar inte." Jag flinar och skjuter ett skott till vänster om honom vilket får honom att skaka på huvudet.

"Du är smutts."

"Från och med nu är vi över. Du kan gå och knulla runt hur fan du vill och jag kan leva mitt liv. Var man nog någon jävla gång."

"Kanske är bäst."

"Ut då."

"Jag vill ändå inte ha dig för du smutsar ner mig. När jag tar i dig blir mina händer riktigt riktigt smutsiga, du är en knarkarunge som inte kommer leva länge. Men det visste du ju?"

"Ut!"

"Tro mig jag har aldrig älskat dig. Jag kommer inte att älska dig och det kommer ingen någonsin göra så bara vänd det där vapnet mot ditt eget fucking huvud istället." Hans kompis drar honom lätt i armen och ber honom hålla käften. "En dag tar jag dig. Vänta bara." Säger han och vänder sig om och går. Han smäller igenom dörren efter sig. Ljudet får hela mitt inre krig att bryta loss. Jag drar ut alla kulor från pistolen innan och slänger det över golvet och går in i köket.

"Kan ni gå?"

"Lägg av. Du blev ju av med honom."

"Gå nu!" Säger jag och knuffar de alla ut från köket och mot hallen. Mo som är sist tar sin jacka och skakar på huvudet.

"Samla dig för i helvete." Säger hon uttryckslöst innan jag knuffar ut henne och smäller igen dörren som jag låser. Jag går in i köket och känner hur tårarna är påväg men jag kan inte. Jag ska inte fucking lipa. Allt som ligger på bordet river jag ner i en stor väska innan jag slänger in den i mitt rum som jag hatar. Jag river ner allt från hyllan som står vid dörren och skriker ut all ilska jag har tills jag sjunker ner till golvet. Jag kurar ihop mig och sluter ögonen för att bara få tänka mig bort. Tänka mig bort till en värld där man bara kan börja om. Få slut på allt det onda. Bara få att allt slockna. För här gör det inte det. Det har det inte gjort på länge och hur mycket jag än vill går det inte att släcka det där jävla ljuset som bara förstör. Som bara river upp hela min värld. All mark jag står på bara går sönder under mina fötter.