○Willow○
"Vart ska du?" Jag tittar på Collin och märker hur hans vänner även nu blir tysta och tittar på mig. Jag vill säga att jag ska gå hem för det är precis vad jag tänkte göra. Hemma är hemskt men hellre att gå hem än att stanna kvar här. "Du ska ingenstans va?" Jag sväljer hårt och försöker men kan inte få fram några ord. Några sekunder går innan han ställer sig upp och går efter mig ut på balkongen. "Vad håller du på med?"

"Inget." Säger jag och tänder en cigg för att lugna nerverna.

"Inget? Du beter dig som en idiot!"

"Varför är du med mig om jag är en idiot då?" Han flinar och skakar på huvudet. 

"Lägg av." 

"Kan jag bara få dra hem?" 

"Nej."

"Jag mår inte bra."

"Det gör du visst. Du stannar här tills jag säger något annat. Hör du?"

"Ja." Mumlar jag innan han går in igen. Jag står och ser att det definitivt är för högt för att hoppa ner och springa så jag går in och sätter mig igen efter en stund. En lång stund sitter jag där och vill bara försvinna. Jag tar någon shot och tablett de ger mig även om jag inte vill. Collin tittar hela tiden på mig för att se till att jag inte gör något dumt och inte någon gång har jag en chans att springa därifrån. Inte förens de alla reser sig upp och går in till något rum. Collin går förbi mig och lägger sin hand om min hals. 

"Sitt kvar. Precis där och gör du något du inte ska, kommer jag att slå sönder dig. Fattar du?" Jag nickar och tittar rakt fram in i väggen. 

"Ja." Han kysser min kind och går sedan även han i rummet. Jag sitter kvar och vågar inte göra något på en sund. Jag tittar på ytterdörren som jag ser från där jag sitter och ser sedan på min väska som ligger på soffan. Utan att ens tänka igenom det sliter jag åt mig min väska och springer allt vad jag har mot dörren som till min lättnad är öppen. Jag hör bakom mig hur dörren inne i lägenheten öppnas och hur Collin skriker åt alla att springa efter mig. Jag har aldrig någonsin sprungit så från honom och hoppas att jag aldrig mer behöver det. I några minuter skriker de efter mig att de kommer skjuta mig om jag inte stannar men jag har inte en enda tanke på att stanna. När jag sprungit en bra stund saktar jag ner och tittar runt omkring mig. Inte en enda människa syns. Jag sätter mig på bänken framför mig och ser på min telefon alla sms från Collin. 

"Jag kommer döda dig din jävla hora." 

"Spring så mycket du vill. Du kommer aldrig undan mig."

Precis så som det brukar låta. 

Jag skakar av mig tankarna och ska precis ringa Mo så att hon kan hämta upp mig när jag jag ser hur någon kommer gåendes. Jag tittar upp och är beredd på att springa om det skulle vara Collin men det är det inte. Han står vid en bil och tittar ner i sin telefon innan han ser på mig. Jag vet inte vad det är men jag kan inte slita blicken ifrån honom. Jag känner igen honom men kan inte riktigt sätta fingret på vem han är. Dels för att det är mörkt och jag inte ser honom helt klart men också för att jag förmodligen inte känner honom. 

"Tjejen från skolgården?" Säger han efter en stund vilket får mig att höja på ögonbrynen. 

Howard. Leon Howard. Killen från skolgården.