Nästa morgon vaknar Linnea av en dammsugare. Irriterat slänger hon en blick på klockan och blir ännu surare. Dammsuger allas morsor halv nio en söndagsmorgon? Hon drar kudden över huvudet och pressar den hårt över öronen men ljudet lyckas tränga sig in i alla fall. En lång stund ligger hon så tills det knackar på dörren och en sekund senare kikar pappa in i mörkret.
  "Vi äter frukost om tio minuter."
  Familjefrukost, tjoho vad roligt. Linnea masar sig upp ur sängen och så fort hennes bara fötter träffar de kyliga golvbrädorna huttrar hon till och längtar tillbaka till täckets varma dun. Fortare än blixten hoppar hon i ett par mjukbyxor och tar på sig mormors stickade raggsockor, de är helt perfekta kyliga dagar som den här. Över huvudet drar hon en knallrosa luvtröja innan hon sätter sig vid skrivbordet. Ovanför har hon hängt upp en spegel med en fin ljusslinga runt som får rummet att bada i ett gult sken. Medan hon varsamt borstar håret möter hon sin havsblåa blick och minns plötsligt mamma och pappas planer.

  Hela gårdagen hade gått åt till att måla skyltar av olika slag som pappa ska åka runt och sätta upp idag. De hade även knåpat ihop en tidningsartikel som mamma vill publicera om det inte är allt för dyrt. Linnea hoppas att det sjukligt dyrt. Däremot så verkar Klara helnöjd efter att pappa snällt förklarat för henne att det eventuellt kommer flytta in tillfälliga lekkamrater. Linnea fattar inte alls hur de tänker, även om någon skulle leta sig hit skulle de definitivt åka härifrån missnöjda. Det framgår nämligen inte i någon reklam att huset inte är en lyxig kunglig herrgård utan mer en stor koja ett gäng dagisbarn har snickrat ihop.

Fula vävda mattor är utlagda i korridoren som leder till köket och matsalsrummet, men de får det att känns lite mindre kallt. I köket sitter familjen redan samlad och Linnea slår sig ner på sin vanliga plats.
"Åh vad roligt att vara samlade igen", säger mamma förtjust och slår ihop sina händer. "Vi har ju glömt det viktigaste av allt." Pappa brister plötsligt ut i en besvärad min och börjar beklaga sig. På två sekunder är de båda borta och Linnea hör hur de rotar omkring i ett av alla rum som är fyllda med skräp som ingen orkar sortera.
"Jaha så vad tycker ni om deras nya idé då?" Tommy ser för en gångs skull upp från sin mobil när han pratar och iakttar nyfiket sina systrar.
"Det kommer inte att komma någon, så jag skiter i det", svarar Linnea och häller upp en skål med flingor. Klara blänger besviket på henne.
"Jag skulle få kompisar sa pappa", protesterar hon och mosar in en stor bit macka i munnen. Hon smaskar och sätter armarna i kors över samma hästtröja hon bar igår. Linnea skakar på huvudet och svarar ingenting. Istället frågar hon vad Tommy själv tycker.
"Om det är snygga brudar är det lugnt. Kommer det massa jobbigt folk flyttar jag in hos en polare som har lägenhet i stan, han sa att jag fick det."
"Även om det kommer snygga brudar kommer de inte att vara intresserade av dig", svarar Linnea trotsigt och Tommy hinner inte kontra med något innan föräldrarna kommer tillbaka. Mamma bär en adventsljusstake i handen och pappa placerar fyra ljus i den. Han låter Klara tända det första och det blir faktiskt lite mysigt vid det slitna träbordet.
"Jag hade nästan glömt att det är första advent idag mitt i allt annat. Efter frukosten får vi adventspynta resten av huset", säger mamma och slänger iväg det bredaste leendet hon har.

När mamma säger att de ska adventspynta resten av huset menar hon bara våningen de faktiskt använder. Linnea får upp en fin ljusstake i sitt rum och tillsammans med hennes befintliga ljusslinga blir det riktigt mysigt. På väggarna hänger affischer av hennes favoritband och olika citat från bra låtar. En gitarr står lutad mot väggen i ett hörn. Den har hon använt max två gånger. Hon önskade sig den i födelsedagspresent när hon fyllde femton och var övertygad om att hon typ skulle vara bäst i världen på att spela gitarr. Hon hade plockat upp den från fodralet samma dag och genast börjat petat på strängarna. Det lät förjävligt. Gitarren måste vara ostämd hade hon tänkt och försökte fixa till det, vilket slutade i att strängen gick av och det lät ännu värre. Gitarrkarriären var över innan den ens hunnit börjat.

  Dagen flyter på och mamma springer runt och städar för glatta livet. Är det advent måste det vara rent påstår hon när hon är inne i Linneas rum med en färgglad dammvippa. En minut senare skuttar hon vidare till nästa rum. Linnea är inte alls lika exalterad över advent, det är inte ens snö ute. Hon älskar snö och det är säkert därför den aldrig kommer. Otur i allt. Men hon måste erkänna att det annars så trista huset blir en aning roligare med adventsljusstakar på fönsterbrädorna och stjärnor i fönstren.

  "Linnea hänger du med mig ut?" ropar pappa och Linnea reser sig besvärat upp från sängen och hasar sig ut till vardagsrummet där han sitter och kollar på nyheterna.
  "Vart ska vi?"
  "Vi ska sätta upp skyltarna som jag har snickrat ihop." Han låter entusiastisk och han river sig i det bruna korta håret som har börjat fått gråa inslag. Han drar en tjock mössa över skallen och börjar gå mot hallen. Linnea följer motvilligt efter. Längs korridoren som leder dit hänger tavlor på de gråa väggarna, de flesta föreställer henne själv och syskonen som små.
I hallen hoppar pappa i ett par skitfula gröna stövlar och gömmer sin fylliga mage i en fodrad arbetsjacka.
  "Ta på dig varmt, det är minusgrader ute", uppmanar han. Linnea sticker ändå ner fötterna i sina vanliga sneakers, vinterskorna är undanplockade och hon orkar inte leta reda på dem.

Motorn från familjens vita Saab skorrar och bilen skumpar fram på den dåliga grusvägen. Pappa sätter på radion och skrålar med i en dålig jullåt. Linnea tycker inte att julmusiken passar in just nu och försöker koppla bort oljudet. Hon lutar huvudet mot den kalla sidorutan och sluter ögonen, drömmer sig bort till en värld där hon står på en scen och sjunger för en enorm publik. Drömmen kommer aldrig slå in men hon gillar att tänka på det.
"Vid affären borde bli bra", säger pappa mest för sig själv och drar tillbaka Linnea till verkligheten. Hon nickar tyst till svar medan pappa parkerar bilen vid den lokala ICA-affären och kliver ur. Hon hör hur han rycker i koffertluckan, den har kärvat ihop som alltid. Precis som huset är bilen i dåligt skick och börjar byta färg från vit till rostbrun, men pappa säger att det är en kär familjemedlem och tänker inte byta ut den så länge den tar honom fram.

  "Det där blev väl jättefint?" Pappa strålar mot skylten. Linnea läser texten och önskar att den aldrig hade satts upp.

  Rum uthyres i Kullagårdens herrgård. Fira jul i vacker och lantlig miljö. Kontakta Stefan eller Susanne Malmberg.

  Under står det telefonnummer och där finns det också en bild på hemmet som måste vara redigerad. De skämmer ut sig. Alla i plugget kommer se skylten och skratta åt henne, mer än vad de redan gör. Hon har knappt haft en kompis hemma sen de flyttade till det hemska huset just av anledningen att hon skäms. Vem vill ha en kompis som bor i ett ruckel? Därför nöjer hon sig med att umgås med sina vänner i skolan eller om hon blir hembjuden till någon. I korridorerna hör hon snacket, snacket om familjen som bor i herrgården. Vissa tror att det spökar där medan andra tror att det är som att leva på artonhundratalet.

  "Jättefint pappa, men ärligt talat, tror du någon kommer att tycka att det låter intressant?" Linnea ser skeptiskt på sin far som koncentrera sig på vägen och inte rör en min. Han blir alltid så stel när han kör bil, förmodligen är han livrädd för att det ska springa ut en grizzlybjörn på vägen.
  "Javisst tror jag det, annars skulle vi inte göra det här. Du skulle bara veta hur många stockholmare det finns som vill fira jul ute på landet."
  "Folk vill fira jul med släkt och familj, de packar ju knappast in hela tjocka släkten i bilen och åker hit?"
  "Säg inte det, dessutom finns det människor som inte har så många att fira jul med. Vissa sitter faktiskt ensamma hemma och önskar att dagen ska vara över så fort som möjligt, vi måste tänka på dom Linnea."
  "Det är tragiskt. Hoppas verkligen att dom kommer till oss." Pappa släpper plötsligt blicken från vägen och ser surt på Linnea som oskyldigt rycker på sina axlar.
  "Vadå? Ingen stockholmare åker hit och ser en skylt vid ICA i alla fall."
  "Jag trodde att du var ung och teknisk. Har du hört talas om internet någon gång?" De båda brister ut i skratt och stämningen i bilen blir genast bättre och tillsammans sjunger de så högt de kan till fångad av en stormvind.

Någon timme senare svänger de upp med bilen på uppfarten och parkerar. Ytterligare två skyltar har blivit uppsatta och pappa är mycket nöjd. Han genar över den blöta gräsmattan mot verandan och det klafsar om hans stövlar. Linnea väljer plattgången för att slippa bli blöt om fötterna. Huset är rött och skulle bli mycket charmigare bara det fick lite ny färg på fasaden. Linnea vrider nacken bakåt och stirrar upp mot fönstren på vindsvåningen. Vem orkar måla ett så stort hus? Hur når man ens enda upp?

  Klara sitter vid köksbordet och skriver. Linnea smyger upp bakom hennes rygg för att tjuvkika men Klara upptäcker henne och slänger ner sin överkropp över pappret.
  "Sluta med det där", säger hon surt och vrider på sitt huvud för att se på Linnea.
  "Vad skriver du då?"
  "Tänker jag inte tala om för dig."
  "Kärleksbrev till någon av dina dagiskompisar eller?" retas Linnea och lutar sig mot köksbänken. Hon lägger armarna i kors och väntar på att Klara ska avslöja vad hon gör för något.
  "Mammaaa", vrålar Klara. "Linnea är dum mot mig." På ungefär två sekunder uppenbarar sig mamma i rummet och ser växelvis på sina döttrar. Hon drar upp ett varnande finger mot Linnea som surt vänder sig om och startar vattenkranen, blandar ett glas saft och dricker stora klunkar.
  "Här är min önskelista." Klara sträcker över lappen till mamma och skuttar ut från köket och de ljusa lockarna är det sista som syns av henne i rummet.

Linnea sitter och gör läxor när mobilen plingar till. Hon lägger ifrån sig boken och läser sms:et hon fått. Om hon var det minsta lilla taggad på skola imorgon så försvinner den känslan snabbt när hon läser meddelandet flera gånger. Det är från hennes kompis Lilly och ska förmodligen vara roligt men Linnea finner inget lustigt i det alls. Hon drar inte ens på läpparna. Istället får hon en stor klump i magen.

Jag skulle gärna flytta in hos er och fira jul i lantlig miljö.