Onsdagens repetioner är också ett enda stort fiasko och om det är möjligt så är Anna-Karin ännu bittrare än under gårdagen. Hon skäller på allt och alla, till och med lilla fina Isabelle får ta emot en hög med skit, om än lite mindre än majoritetens. Linnea har sovit dåligt och kan inte koncentrera sig. Flera gånger överväger hon att sjukanmäla sig under morgondagen för att slippa medverka, ingen skulle märka om hon inte dök upp. Sorgligt men sant.

Efter skolan har Linna bråttom, hon ska ta bussen in till stan istället för att åka hem. Lilly frågar snopet varför hon stressar så.
"Jag ska hinna köpa julklappar till alla idag", säger Linnea. Det ligger faktiskt lite sanning i det, informationen som hon undanhåller är att hon ska göra det tillsammans med Alexander. Hans mamma har tydligen kommit tillbaka igen och ska skjutsa in honom lagom tills bussens beräknade ankomsttid.

Bussen är varm och utanför är det mörkt. När de passerar gatlampor syns det hur små lätta flingor dalar ner från himlen och landar på vägbanan. Linnea tittar på sitt eget ansikte som speglas i rutan och passar på att befria håret från tofsen. Hon rufsar till det med händerna innan hon sticker ner dem i jackfickorna. Hon är nästan ensam på bussen. Ett äldre par sitter längst fram och småpratar om något och en småbarnsmamma sitter snett framför Linnea med ett sovande barn bredvid sig. Det är lugnt och skönt och Linnea somnar nästan innan bussen stannar på ändhållplatsen.

Linnea får kalla kårar av att vara tillbaka i stan. Hon förstår att Alexander kommer vilja gå till gallerian för att shoppa men hon vill inte sätta sin fot därinne och det kan hon inte förklara för honom. Hon tänker på polisbesöket och att hon kan slippa undan om hon fixar tillbaka datorn innan fredagen är slut. Hur ska hon få tillbaka en stulen dator från någon hon inte vet vem det är? Hon har vridit och vänt på varenda misstänkt person men inte kommit fram till vem det kan vara. Och vad är egentligen värst, åka dit för stöld eller mord? Fast hon har inte mördat. Hon rörde inte ens killen. Men hon såg på när han blev slagen, hon såg hur en knuff blev lite hårdare än tänkt och hur han föll omkull och slog huvudet i en sten. Och hon flydde tillsammans med dem, sa aldrig något till någon. Det blev deras hemlighet och även fast att hon inte umgås med dem längre så håller hon löftet för hon har själv sett vad de kan göra med människor de inte tycker om. Linnea ryser och tvingar sig själv att tänka på något annat.

Linnea står på hållplatsen och väntar på att skåpbilen ska glida in. Under tiden ser hon på alla människor som kommer med stora kassar fyllda med inslagna paket. Julmusik klingar ut från affärers högtalare, flera tusen små lampor lyser upp gatorna och mitt på torget framför henne står en enorm gran som någon har satt lampor i och en stjärna i toppen. Med snön som faller över dess grenar är den riktigt vacker. Linnea känner julstämningen sjunka in i kroppen och hon slappnar av lite. I samma stund som hon studerar en flicka som kommer ut från ett café och börjar hoppa runt i snön dyker Alexander ljudlöst upp bredvid henne.
"Ursäkta att jag är sen."

Linnea beställer en cola och en saffransbulle och sicksackar därefter fram till bordet längst in på caféet. Alexander följer efter henne med en kopp rykande kaffe och en bit prinsesstårta.
"Jag sitter alltid här", förklarar Linnea när de satt sig tillrätta mitt emot varandra. Alexander ser sig nyfiket omkring, tittar på det grå stengolvet och de ljusrosa väggarna som är fulla med vackra tavlor.
"Det är hemtrevligt här", säger han och nickar mot en gammal moraklocka som står bredvid deras bord. "Inte alls som i Stockholm." Linnea spetsar öronen, det är första gången han självmant nämner något om sig själv och hon hoppas att han ska berätta mer.
"Är det stressigt där? Jag har bara varit där en gång med skolan." Linnea tar en klunk av colan och grimaserar när den iskalla vätskan glider ner genom halsen.
"Man vänjer sig, fast det är ganska stor skillnad mot här såklart. Du tycker säkert att det är mycket folk här inne men det är ingenting mot vad det är hemma." Han har helt rätt, caféet är mer han halvfullt och Linnea anser att det är mycket folk.
"Tröttna ni bara på storstadslivet och ville ta lite semester eller hur hamnade ni egentligen här?" Linnea vill inte tjata och är väl medveten om att det inte är första gången hon ställer frågan men hon är nyfiken och frågar man inte får man inget veta. De senaste dagarna har de börjat prata mer med varandra så risken att han ska svara nu är betydligt större än innan. Alexander rör om i sitt kaffe som han precis släppt ner två sockerbitar i.
"Det blev lite rörigt hemma", svarar han och rycker på axlarna. Linnea lägger återigen märke till att han får det ledsna ansiktsuttrycket.
"Du frågade mig igår varför jag var ledsen, nu är det min tur att fråga dig."
"Vi kan ta det senare", svarar Alexander avvikande och börjar äta av sin tårtbit.

  Till Linneas lycka vill Alexander börja titta i butikerna som ligger längs med gatorna. Drar hon ut på tiden hinner de kanske inte ens in i gallerian. Den första affären de går in i är en leksaksaffär där hyllorna är överrösta med färgglada föremål till barn.
  "Lukas önskar sig en skateboard och plastgevär", säger Alexander och plockar upp en docka som är en halv meter hög. Dockan har blonda korkskruvslockar och kan prata. "Han kanske får en docka istället." Linnea skrattar och tar också upp en av dockorna. Klara hade förmodligen tyckt om den.
  "Min lillasyster önskar sig bara en häst", suckar Linnea och sätter ner dockan på hyllan igen.
  "En häst? En riktig häst alltså?" Alexander ser roat på henne samtidigt som han styr stegen mot de mörka avdelningarna med krigsleksaker. Linnea tycker att det är sjukt att barn får leka med sånt, hennes pappa hade blivit tokig om någon gett henne sånna saker i present. När Tommy hade börjat spela TV-spel fick han smussla hem lånade spel från kompisar som gick ut på att ta död på alla fiender, sen satt han uppe på nätterna när alla andra sov och spelade som en galning. Nu säger han att det bara är töntar som spelar.
  "Ja en riktig häst. Och tusen tillbehör till hästen. Jag fattar inte varför, hon har knappt sett en häst i sitt liv."

  De lämnar leksaksaffären tjugo minuter senare med en skateboard och några små plasthästar. En tomte går förbi på gatan och vinkar glatt till dem, Linnea vinkar tillbaka och ler stort.
  "Vart vill du gå nu? Jag behöver hitta en julklapp till mamma men jag vet inte alls vad jag ska köpa. Helst av allt önskar hon sig några flaskor sprit men det är hon duktig på att fixa själv." Alexander får en nedstämd ton och i hans chokladbruna ögon lyser sorgen. Linnea får en klump i magen och vet inte vad hon ska svara, hon tänker bara tillbaka på kvällen då Victoria var försvunnen och de hittade henne i skogen.
  "Finns det ingen hjälp att få?" frågar hon och ångrar sig i samma stund som orden lämnar hennes läppar. Det låter helt idiotiskt.
  "Jo det gör det säkert, men det slutar garanterat med att jag och Lukas hamnar i någon fosterfamilj och det är det absolut sista jag vill." Alexander knyter sina händer och för ner dem i dunjackans varma fickor.
  "Din pappa då?" Linnea vill veta mer än vad hon redan vet. Först blir Alexander tyst och tittar ner i den snötäckta marken, ritar mönster med skospetsen. När han öppnar munnen och låter orden strömma ur honom låter han uppgiven.
  "Som jag sagt tidigare, game over. Han sitter i fängelse nu." Linnea stelnar till och tittar stressat på Alexander som viker ner blicken. Allt Linnea känner är rädslan för att själv hamna där. Kommer hon träffa Alexanders pappa i finkan? Finns det ett speciellt fängelse för ungdomar? Blir barn ens inlåsta? Linnea känner sig larvig och försöker att få ordning på sina tankar, det här handlar faktiskt om Alexander.
  "Shit, vad hände?"
  "Några inbrott och en misshandel. Mamma är helt knäckt och orkade inte stanna i Stockholm, därför är vi hos dig nu. Vi har förresten inte råd att bo kvar där längre nu när pappa inte hjälper till så jag vet inte vad hon har för plan. Det läskiga är att jag tror inte att hon har någon plan. Jag blir bara stressad av alltihop."

  Linnea tittar på Alexander en lång stund. Hon minns hur fin hon tyckte att han var första gången hon såg honom, han har bara blivit finare. Men nu tyngs han ner och hela kroppsspråket är dystert, axlarna är nedsjunkna och det finns ingen glädje i ansiktet. De står fortfarande utanför leksaksbutiken och flera personer passerar förbi dem på sin väg in och ut genom butikens entré. Innan Linnea förstår vad hon håller på med är hon framme hos Alexander och ger honom en kram. Först blir han stel och ryggar tillbaka men sen kramar han henne tillbaka. Det känns märkligt men ändå fantastiskt. När det sjunker in hos Linnea vad hon håller på med släpper hon taget som om hon hade bränt sig. Alexander verkar inte lägga märke till det, han ler bara.

  De fortsätter att handla julklappar i butikerna längs gatan och de hinner hitta en till alla innan de kommer till gallerian. Linnea jublar inombords och tittar nöjt ner i kassen som innehåller en kokbok till mamma och ett set med verktyg till pappa. Det hade stått att det passade den händige hemmafixaren och pappa behöver verkligen fixa en hel del hemma. Alexander köpte fotoramar till sin mamma och förklarade att han skulle sätta in bilder i dem och ge till henne.

  Sida vid sida går de tillbaka till busstationen där Victoria har lovat att hämta upp dem. De lämnar det mysiga torget med jättegranen bakom sig och går in på stationen där en skön värme omsluter dem. Alexander ser nervös ut när han slår ner sig på en träbänk intill en hylla med tidningar.
  "Är det något som är fel?" frågar Linnea och slår sig ner bredvid.
  "Jag är inte säker på att mamma kommer att komma ihåg att hämta oss. Vi väntar ett tag innan vi ringer henne. Du har den där julshowen imorgon va?" Alexander byter snabbt samtalsämne.
  "Ja, jag kan den knappt och det känns som alla är osams med varandra så allt går dåligt."
  "Gör ditt bästa så går det nog jättebra."
  "Jag kunde allt perfekt när jag hade min gamla roll", suckar Linnea. Hon är fortfarande bitter över det där. Hon har berättat hela historien för Alexander under tiden de shoppade. 
  "Jag tycker fortfarande att det låter orättvist. Jag tror inte en skola får göra så. Kolla, där kommer ju mamma!" Alexander skiner upp som en sol och reser sig hastigt från bänken. Linnea samlar ihop sina påsar och skyndar efter och in i skåpbilen. Det är så mycket skräp i bilen att hon först får städa fram platsen och när hon väl har satt sig tillrätta lägger hon märke till att det stinker rök i bilen och hon får stå emot impulsen att veva ner rutan.

  Hemma är det lugnt och tyst. Alexander och Victoria har försvunnit upp på sin våning och Linnea brer sig en macka i köket. Mummel från en TV hörs från rummet intill och när Linnea är klar med mackan och har blandat ett glas oboy tar hon med sig det till vardagsrummet. Där sitter mamma under en filt och läser en modetidning. På TV:n pågår repriser av en gammal dokusåpa.
  "Hej gumman", säger mamma och tittar upp från tidningen. Linnea blir nervös, hon har inte sagt ett ord till sina föräldrar på snart två dagar.
  "Hej, nu är alla mina julklappar klara", svarar Linnea och sätter sig bredvid mamma i soffan.
  "Skönt. Jag tänkte på en sak." Linnea slutar tugga och lyssnar spänt. "Hur går det med datorn? Så länge du inte har en dubbelgångare så måste det ha varit du på bilden och jag tycker att du ska ta vara på chansen att lämna tillbaka den, då kommer det inte att hända något."
  Mamma låter snäll, alldeles för snäll. Linnea förtjänar inte att hon är snäll mot henne. Hon är en skam för familjen. Varma tårar rullar sakta ner för kinden och innan Linnea hinner flytta på sig ger mamma henne en stor kram.
  "Jag ska lämna tillbaka den", lovar Linnea och snyftar mot mammas stickade tröja. "Pappa anklagade mig för så mycket stölder jag inte är skyldig till att jag tänkte att jag lika gärna kunde börja stjäla på riktigt eftersom att ni redan såg mig som kriminell." Mammas grepp om Linnea hårdnar.
  "Jag tror inte att du har stulit från din egen familj", tröstar mamma. "Men vem har betalat dina musiklektioner?"
  "Jag har ingen aning." Linnea krånglar sig ur mammas grepp och torkar sig i ansiktet med händerna.
  "Det löser sig. Börja med att lämna tillbaka datorn så fixar sig resten sen. Jag finns här för dig Linnea, i vått och torrt."

  Mamma är för snäll. Linnea börjar gråta ännu mer och lämnar rummet så fort hon har ätit upp. Hon känner att hon behöver prata med någon och plockar upp mobilen för att ringa till Lilly. Precis när hon ska trycka på grön lur ångrar hon sig, det finns en annan hon vill prata med. Utan att överväga beslutet styr hon stegen upp mot tredje våningen och i riktning mot Alexanders rum. Hon knackar på dörren och utan att vänta på svar gläntar hon på den. Synen av honom får Linneas hjärta att stanna och klumpen i magen växer. I sängen ligger Alexander med en dator uppslagen bredvid sig. När han får syn på Linnea skyndar han sig att fälla ner locket och lägger snabbt ifrån sig den, dold under täcket.