Blaines perspektiv:

"Så detta är här där han bor?" Frågar jag
"Yupp!"
Vi går in på tomten och går fram till dörren.
*knack knack*

Vi väntar några minuter men ingen öppnade.
"Dem är kanske inte är hemma."
"Aa, skall vi gå till stenen då? Och då får vi komma tillbaks imorgon." Säger jag

"Ja det tror jag att vi får göra." Säger Milly
Vi vänder oss om och går bort från deras tomt.
"Milly hur mycket är klockan?" Frågar jag
"Emm.. Jag kan titta" Säger Milly och tar fram sin telefon.

"Vi har en dålig nyhet..."
"Aa vad?" Frågar jag Milly
"Min telefon är död. Jag glömde att ladda den innan vi gick." Säger Milly och visar sin telefon för att visa att den är död.
"Jaha. Vad skall vi göra nu?" Frågar jag Milly
"Kan du inte titta tiden?" Frågar Milly mig
"Jo om jag hade tagit med mig min telefon." Säger jag
"Oof"
"Skall vi gå?" Frågar jag Milly
"Yupp"

Allys perspektiv:

"Får du tag i dem!?" Frågar Tristan medans vi springer.
"Nej, tänk om det har hänt något med dem!" Säger jag

"Följ efter mig jag vet en genväg till huset." Säger Jen

Vi springer in i skogen och sedan springer vi över en bro. Och sedan så springer vi på en liten stig som nästan inte syns.
"Är vi framme snart?" Frågar Tristan andfådd.
"Ja snart" Säger Jen

Vi har en snäv sväng och springer ut ur skogen. Vi ser Blaine och Milly gå bort från huset. Och i går riktningen mot stenen. Jag springer fram till Milly och Blaine, jag tar tag i båda och tar in dem i en stor kram.
"Hej på dig." Säger Blaine.  Medans jag  jag släpper dem och tar ett steg bakåt.

"Jen?!" Säger Blaine.
"Ja?" Säger Jen och tittar på Blaine
"Vad gör du här?" Frågar Blaine
"Ohh jag hjälpte dina vänner lite, tror jag.."
"Jaha, okej" Säger Blaine

"Förresten vad gör ni här? Skulle vi inte mötas vid stenen?" Frågar Milly.
"Jo men vi behöver prata med Peter." Säger jag
"Peter?"
"Ja Chris pappa heter Peter" Säger jag
"Jaha"

"Förresten är Peter hemma?" Frågar Jen
"Nepp. Jag och Blaine knackade på men ingen öppnade så vi antog att dem inte var hemma." Säger Milly
"Mm okej. Skall ni gå?" Frågar Jen
"Aa vi tänkte komma tillbaks imorgon." Säger jag

"Okej, vi ses." Säger Jen
"Skall du inte med?" Frågar Milly
"Nej jag tänkte vänta tills Peter kommer hit, jag måste fråga honom en sak." Säger Jen
"Mm, du kanske vill ha lite sällskap. Jag kan stanna." Säger jag
"Ohh, tack." Säger Jen

"Om du stannar Ally. Då stannar jag också." Säger Tristan
"Ja med" Säger Milly och Blaine.
Vi alla log. Sedan satt vi oss på en bänk inte så långt borta från huset.

................................................................

Jens perspektiv:

"Åhh! När kommer dem" gnäller Tristan
" Tristan, dem borde komma när som helst." Säger Jag
"Hur vet du det?" Frågar Milly

"Jag vet inte men dem borde komma snart för att klockan är... 18.30" Säger Jag, och Milly nickar.
"Ugh, kan inte dem komma, det är kallt ute" Gnäller Tristan igen och lutar sig bakåt.
"Men om du klagar så mycket varför går du inte bara hem!" Säger Ally och tittar trött på Tristan
"Aww don't be so mean" Säger Tristan och tittar på Ally

"Hallå något kommer mot huset." Säger Blaine. Vi alla tittar mot huset och ser Peter gåendes mot huset.
Vi alla ställer oss upp och börjar gå mot Peter.
"Peter!"
Peter vänder sitt huvud mot oss och tittar på oss fundersamt.

"Åhh är ni C... Cr.. Ehh Chris kompisar?" Frågar Peter oss.
"Aa"
"Okej, men Chris är inte hemma en. Han är på... Ehh på fotbolls träningen" säger Säger Peter

"Vi är inte här för att prata med Chris. Vi är här för att prata med dig" Säger Ally
"Ehh okej. Vad vill ni prata med mig om?" Frågar Peter
"Varför är du så nervös? Vi är bara här för att fråga dig lite granna." Säger Milly

"Aa... Vad ville ni fråga mig om?" Frågar Peter
"Vad var de..." Innan Blaine hinner att säga klart sin mening så avbryter jag honom.
"Vad heter du." Frågar jag.
"Va? Varför frågar du mig en sådan fråga? Du har känner mig sedan dagis Jen. Du borde veta vad jag heter. Men om du inte vet det så heter jag Peter Anderson." Säger Peter

"Vart är din bror?" Frågar Milly
"Huh?" "M.. Min bror?"
"Aa, vart är han?" Frågar Milly
"Hur skall jag veta Det!" Säger Peter och höger sin röst.

"Jag trodde att du och han har pratat med varandra." Säger Milly tystare och tittar ner i marken
"Bara för att vi är SYSKON behöver vi ha kontakt!" Skriker nästan Peter.
"Skrik inte på henne! Hon visste inte att du inte hade kontakt med din bror!" Säger Blaine högt och argt.

"Och! Jag bryr mig inte om hon visste eller om hon inte visste!" Säger Peter högre
"Peter lugna ner dig!" Säger jag.

Peter tittar argt på mig och går rakt emot mig och tar tag i min krage och drar mig närmre honom.
Jag tittar rakt in i hans ögon.

"Om du kom för att bråka med mig så kan du lika gärna gå här ifrån!" Skriker Peter på mig och tittar argt in i mina ögon. Men jag såg något annat i hans ögon. Han är ledsen

Jag kramar om honom. Han tittar på mig förvånad. "Ta det lugnt" Säger jag.
Jag ser hur hans ögon fylls med tårar.

"Jen jag vet inte. Jag vet inte varför detta hände." Säger Peter
"Vad vet du inte vad som händer?" Frågar jag
"Först allt med min bror och sedan så händer det där med Chris." Säger Peter och kramar om mig.
"Vänta så det var inte du skadade Chris?" Frågar Ally

"Nej! Han är min son jag skulle aldrig skada honom!" Säger Peter och börjar att gråta.

"Men jag förstår inte, om det inte var någon av er vem var det så som skadade Chris?" Frågar Milly och tittar lite ner och lite åt sidan.

"Pappa?" Alla vänder sig om och tittar på Chris  "Varför gråter du? Vad har hänt!" Frågar Chris och tittar oroligt på Peter.

"Inget.. Inget har hänt Chris.." Säger Peter.
Chris tittar sig runt på alla oss. Tills hans blick stannar på Blaine.
"Har jag träffat dig innan?" Frågar Chris.
"Chris, jag är din vän. Minns du inte mig?" Frågar Blaine.

"Nej, det gör jag inte, förlåt." Säger Chris och tittar snabbt ner i marken.
"Ouch!"
"Chris är du okej?!" Frågar Peter oroligt.
"Aa." Säger han och tittar upp på Blaine.

"D.... DU!" Skriker Chris. Vi alla tittar på honom förvånad.
"Hur kunde du!" Skriker Chris.
"Vad är det du pratar om?" Frågar Blaine och tittar ledsamt på Chris.

"Jag trodde att vi var vänner! Du lurade mig!" Skriker Chris på Blaine och hans tårar börjar att rinna ner för hans kind.
"Chris.. Vad är det du pratar om?" Frågar Blaine.

"Du skadade mig! Du bad mig att komma till skolan tidigare för att du ville prata med mig och sedan så slog du ner mig!"  Skriker Chris och tittar argt och ledsamt på Blaine.

"Huh?"
"Stämmer detta Blaine.." säger Milly och tittar argt och ledsamt på Blaine.
"Aa, det stämmer." Säger Blaine och titta helt och hållet lugnt på Milly.

"HUR KUNDE DU GÖRA SÅ MOT MIN SON!" Skriker Peter och tar ett steg mot Blaine. Men jag han att ta tag i  honom innan han skadar sig själv eller någon annan.

Millys perspektiv:

Blaine börjar att flina. Jag tar några steg bort från Blaine och tittar på honom chockad.
"Hur kunde du!" Säger jag till Blaine och mina ögon började att fyllas med tårar.

"Jo det var ganska lätt. Han är inte så smart." Säger Blaine och flinar mera.
"Men jag trodde att ni skulle vara mer smartare. Men jag hade väll fel." 

"Varför gjorde du så mot honom? Alltså du måste ha en anledning till att skada Chris." Frågar Ally

"Ohh. För att jag gillar inte honom. Han trodde att han kunde göra vad som helst för att han var populär!"
"Så du gjorde allt detta för att.. För att du inte gillade HONOM!" Skriker jag.

"Ja, vad annars." Säger Blaine.
"Jag trodde att du var min vän! Var allt detta bara ett skämt för dig!" Skriker Chris.

"Ja, och vet du vad du är helt och hållet patetiskt, och att du fick för dig att tro att jag vill vara din vän." Säger Blaine och skrattar.

Jag stängde min hand hårt och innan jag han att tänka mig för vad som jag gjorde så slog jag honom rätt i ansiktet.
Han tittar på mig chockad.
"Varför slog du mig!" Skriker Blaine och tittar på mig argt.
"Oh, för att jag gillar dig inte." Säger jag

"Blaine!"
Vi alla tittar mot personen som skrek.
Personen går fram till Blaine och sätter på honom handklovar.

"Markus!" Ropar Peter och Jen.
"Ooo, det var länge sedan bror." Säger Maruks.

Två polismän kommer fram till Markus och sedan så tar dem med Blaine.
Markus går fram till Jen och Peter och kramar om dem.

................................................................

Några dagar senare

"Ja hur mår ni?" Frågar jag
"Bra!" Säger Ally och ler
"Hur mår Chris?" Frågar Tristan
"Aa, han mår bra. Han och hans pappa skall spendera tid med varandra." Säger jag.
"Jaha... Hur mår du?" Frågar Tristan
"Jag mår väll bra." Säger jag.