Millys perspektiv:

"Så skall vi fråga Alans mamma vart han var den 1 December?" Säger Tristan och sätter i sina händer i sin jack ficka.
"Aa skall vi gå?" Frågar jag.
"Jupp" svarar Ally tillbaks.

Vi börjar att gå mot bussen. När vi kom fram dit så står Jen och pratar med Chris pappa. Jen ser ut att vara irriterad på honom, men han bryr sig inte ett skvatt om vad hon pratar om.

Vi alla såg på varandra och undrar varför Jen var så arg på honom.
"Han kanske är sur på Chris, men han kan ju inte klaga på honom längre så han kanske försöker lägga skulden och allt hat på hans pappa" säger Tristan

"Ja det kan vara sant men vi får lista ut vad dem bråkar om senare, för att vi skall ju ta reda på vart Alan var den 1 December." Säger jag och tittar på när bussen kommer.
"Aa" mumlar Ally och tittar också när bussen kommer.

3 min senare

Jag vänder mig om och ser att Chris pappa och Jen står där och argumenterar fortfarande. Vi kliver på bussen och sätter oss ner.
Efter några minuter senare så går vi av bussen och tittar på varandra.

"Emm, vart är Blaine?" Frågar Jag och tittar omkring oss.
"Va?" Säger Ally och Tristan och tittar runt omkring oss.
"Väckte ingen av er honom?" Säger Ally
"Nej, Tristan var ju närmast honom så jag trodde att han skulle göra det." Säger jag
"Va, jag. Nej jag trodde att han var vaken." Säger Tristan

" Ni kan gå i förväg jag skall försöka få tag i honom och sen så kan vi möttas på andra sidan vid busshållplatsen." Säger jag och pekar på busskuren, där vi skall möttas.
"Okej, då går jag och Tristan och frågar om Alan" säger Ally

Blaines perspektiv:

Jag vaknar upp på bussen och tittar omkring på bussen. Jag ser inte Ally, Tristan eller Milly. Jag tittar ut utanför fönstret jag känner inte igen mig, här har jag aldrig varit innan.
Jag känner att min mobil vibrerar, det är Milly som ringer.
"Ja, vart är ni?!" Säger jag och trycker på stop knappen så att jag inte skulle åka längre ifrån dem.

"Äntligen svarar du, vart är du?" Frågar Milly. På hennes röst hör man att hon fryser.
"Jag vet inte" säger jag och tittar mig omkring och går av bussen
"Oh äntligen en buss" hör jag Milly säga
"Jag är påväg, stanna vart du är" säger Milly
"Ja jag lovar" svarar jag tillbaks

Några minuter senare

Jag tittar omkring mig och ser Jen gå på andra sidan av vägen. Jag sätter på min min huva så att han inte kan se mig. Han tittar misstänksamt runt omkring sig. Han går in i på en liten stig som leder in i skogen. Jag lovade Milly att vänta på henne, men jag skall bara se snabbt vad han gör för något och varför han ser sig omkring sådär. Ingen tittar sig omkring sådär om man inte döljer något.

Jag ställer mig upp från bänken och korsar vägen. Jag joggar mot stigen som han tog. Jag förföljer honom en bit in i skogen men jag håller anstånd från honom så att han inte skall upptäcka mig.

Han svänger runt ett hörn och jag hänger på. Men han var borta när jag hade svängt runt hörnet, så som skurkar gör i filmer. Jag tittar mig omkring för att försöka hitta honom. Sen så känner jag en stark smäll i mitt bakhuvud och allt blir svart.

Allys perspektiv:

"När är vi framme." Säger Tristan, så som små barn frågar när man är framme, vart tionde minut.
" Tristan.." säger jag och titta rakt fram
"Aa" säger han
"Detta är den tionde gången du frågar mig. 'När vi är framme.' Vi är framme när vi är framme. Punkt slut" säger jag och ger honom en sur blick

"Ååhh är Ally arg nu" Svarar han tillbaks med en barnslig röst.
Jag ger honom en till arg blick.
"Åh förlåt mig, skada mig snälla inte" säger han med sin barnsliga röst igen.
"Tristan, sluta vara så barnslig" säger jag igen

"Förlåt" säger han och lägger sin arm på min axel.
Jag skår till honom med min armbåge rätt på hans mage.
" Auww det där gjorde ont!" Säger han och tar sina armar runt hans mage
"Awww skall du börja gråta?" Säger jag men en lika barnslig röst tillbaks.

" Du är elak" säger han med en bebis röst.
"Kom nu, det är ca en minut tills vi är framme" säger jag och ler
"Ha!" Säger han hon flyger upp ur hans position.
"Vad" säger jag och tittar på honom fundersamt.
"Jag fick dig att le, jag är bäst!" Säger han med en stolt röst.

Utanför Alans hus

"Ja vi är äntligen framme!" Säger Tristan och tittar upp mot det gråa huset.
"Ja men nu måste vi fråga vart Allan var den 1 December" säger jag tillbaks

Vi går upp för grus trappan och sedan upp för en trä trappa.
"Jag. Vill. Plinga. På" säger Tristan och tittar på mig med en seriöst röst
"Visst" säger jag och trycker på pling klockan.
"Ally!" Säger han och tittar på mig med en chockad blick.

Jag hör hur någon låser upp dörren, sen öppnar dörren sig och där inne står en Alans mamma. Hon har rött lockigt hår med blåa ögon.
"Ja" säger hon med en mjuk röst
"Jag har en fråga till dig" säger jag och fortsätter att titta in i hennes blåa ögon.
"Okej" Svarar hon tillbaks med hennes mjuka och lugna röst.

"Jag undrar. Jag menar, vi undrar vart Alan var den 1 December" säger jag och tittar in i hennes ögon fortfarande.
"Han var hemma för att han hade utegångsförbud" Svarar hon tillbaks med sin mjuka och lugna röst.
"Okej, tack att du tog tiden för att svara på våran fråga" säger jag

"Det var så lite, men jag har en fråga" säger hon med sin mjuka röst.
"Aa" säger jag och nickar
"Varför stirrar din vän på dig som om han skulle kunna döda dig vilken sekund som helst?" Säger hon och tittar på mig.

Jag vänder mig om och ser att Tristan stirrar på mig med en mördar blick.
"Ehh, jag vet inte" säger jag och tittar fort tillbaks på henne
"Tack att du tog din tid, men vi måste gå nu" säger jag och tar tag i Tristans hand och får ner för trappan.