"Godmorgon Harriet."

En varm hand med mjuka och varsamma fingrar smekte försiktigt över min bara överarm. Ringfingret pryddes av en robust, men vacker bronsring. Smaragden i ringens center skimrade när morgonens tidiga solstrålar som sken in genom hotellfönstret kysste den vackra ädelstenen. Fingrarnas ömma karessering fick varma och nästan smörjande stötar att rinna iväg genom min överarm. Det kändes underbart. Rädd för att allt vore en dröm behöll jag mina ögon slutna så att allt jag såg var mörkret på insidan av mina ögonlock, men när det började kittla i mitt nackhår av Cristians varma andedräkt vågade jag möta synen av solljuset.

Efter gårdagskvällens återseende med sjörövaren Cristian Black - mannen som under fem månaders tid hade jagat mig i mina drömmar - rann de skimrande glasens innehåll i mig med jämna mellanrum. Alkoholen smakade extra gott i Cristians sällskap och tillsammans med diskussionerna om gamla minnen gjorde den att jag glömde våra förflutna fejder väldigt enkelt. Såpas enkelt att jag vid utekvällens slut dumdristigt nog valde att följa med kaptenen till hans hotellrum.

Att vi båda var väldigt påverkade fungerade som en god ursäkt till allt det syndiga som vi under natten hade ägnat oss åt, men nu när jag låg här bredvid Cristian och blev kysst i min nacke av hans ursköna andedräkt visste jag att alkoholen endast fick mig att våga göra det jag annars så djupt längtade efter.

Med ett leende på läpparna och med ett par ögon som ännu inte helt och hållet vant sig vid den starkt lysande solens strålar vände jag mig mot Cristian. Han havsblåa ögons pupiller var stora och sög i sig synen av mina varmt hettande kinder och hans blonda hår verkade en nyans mörkare på grund av den intorkade svetten.

"Hej," sa jag och försökte att låta så stabil på rösten som jag förmådde. Denna akt hade utspelat sig mellan oss förut, men det kändes som att det var en livstid sedan. Trotts att både jag och Cristian hade blivit nya människor älskade vi dock på samma sätt som vi hade gjort för fem månader sedan. Våran gemensamma dans hade än en gång blivit dansad och jag kunde inte vara mycket lyckligare över det.

Med en enkel rörelse och med sin arm runtom min midja förde han mig till sitt bröst och jag la njutande min kind mot honom. Samtidigt som jag sög åt mig av hans nakna kropps värme betraktade jag det hotellrum som jag kvällen innan aldrig hade hunnit gå en husesyn igenom innan mina läppar hade funnit sin plats mot sjörövarkaptenens. Rummet var enkelt inrett med möbler som kunde finnas i de flesta hushåll. Sängen knarrade obekvämt vid varje rörelse jag gjorde och därför hoppades jag innerligt på att detta hotell hade få gäster under natten. Tapeternas motiv var inte särskilt tilltalande eftersom den gula färgen såg smutsigt gammal ut och sängkläderna luktade lite unket av smutsigt tvättvatten. Men inget av det störde mig eftersom jag endast var här för ett kort besök. Jag antog även att Cristian hade sina skäl till att välja ett av Eastbournes skabbigare hotell att bo på.

När jag kom tillbaka till England efter min resa över haven på skeppet Svarta Sara törstade jag efter närhet för att glömma bort Cristian. Samtidigt som jag försökte återta mina studier försökte jag även finna en man som kunde ersätta den motbjudande karl jag hade lämnat bakom mig, men ingen mans närhet, kropp eller ord mättade min hunger eftersom jag hade fått smaka på det bästa och det farligaste.

"Du är så vacker Harriet," sa Cristian med smekande röst och med en försiktig rörelse drog han en slinga brunt hår bakom mitt öra. Han var också vacker. Han var utan tvekan den vackraste man jag någonsin skådat, trotts blåmärkena i hans ansikte.

Cristian tittade ner på mig med en blick som hungrade efter att få göra om det vi kvällen innan hade gjort, men vi båda visste bättre. Alkoholen hade runnit ur oss och allt som återstod var ovetskapen om vad detta betydde. Var vi tillbaka till att vara Cristian och Harriet, eller var detta endast en engångshändelse?

Jag särade på mina läppar för att be Cristian att kyssa mig (hungern brann lika mycket i min blick), men behövde aldrig säga några ord eftersom Cristian kunde se min önskan i mina bruna ögon. Hans mjuka läppar fann mina och jag drog honom om möjlig närmare mig ner på sängen. Våra ben flätades automatiskt samman medan våra tungor dansade sig varma och med ögon slutna badade jag i mörkret framför mig som i Cristians närvaro liknade den stjärnprydda natthimmel som utgjorde norrskenets duk. Saknaden efter sjörövarens värme och romantik gjorde det omöjligt för mig att dra mig undan honom och därför blev det Cristian som under stundens hetta bröt kyssen när jag omedvetet började gripa efter hans kläder - de som redan låg slängda över hotellrummets golv.

"Fotfarande girig som en sjörövare," mumlade Cristian med ett flin över läpparna medan jag med min hand höll tag runtom hans käke, rädd för att han skulle försvinna om jag släppte taget.

Cristian var vänlig nog att bjuda mig på frukost nere vid hamnen, en vänlig gest för att komma ifrån en pirat. Vi båda åt oss mätta under lugn och ro i en av de caféer som låg intill kajen, men trotts att inte en enda soldat syntes till och att Cristian satt under en hatt som skymde hans blåslagna ansikte såg han ovanligt spänd ut. Jag ville fråga vad som stod på, men valde att inte göra det eftersom anledningen till att Cristian nästan skakade i stolen framför mig var självklar - någon seglade hans skepp med hans besättning som fångar.

När frukosten i form av scones hade sjunkit i våra magar lämnade vi frukostcaféet och på Cristians önskan tog vi en promenad längst kajen. Vi strosade stillsamt bredvid varandra och trotts alla de frågor som snurrade i min skalle om vad våran erotiska natt betydde vågade jag inte säga ett ord. Cristian verkade avlägsen då han med haltande rörelser gick bredvid mig och med blicken ständigt fäst ut över det solkyssta vattnet. Jag förstod att han betraktade alla de skepp som guppade i vattnet vid bryggan och jag kunde inte låta bli att fundera över vad som pågick på andra sidan av hans pannben.

"Ser du något du gillar?", frågade jag och för första gången på länge drogs Cristians uppmärksamhet bort från skeppen när han mötte min blick.

"Inget som mäter sig med Sara," svarade Cristian och lät åter igen sin blick flyta över flottans skepp och kajutor.

En tung dysterhet hängde i Cristians blåa ögon och jag kunde inte låta bli att få en klump i magen av allt det medlidande jag kände för honom. Hela hans liv hade slitits ur händerna på honom och som svar på det skulle han tvingas genomföra den mest omöjliga och korkade plan jag någonsin hade fått nys om - kapa ett av den engelska flottans skepp.

Som en lugnande gest greppade jag tag om Cristians hand och flätade varsamt samman mina fingrar med hans. En aning förvånat besvarade sjörövaren min handling med ett smickrat leende och ett lätt åtkramande runtom min näve.

"Min kära Harriet C. Swan," började Cristian och förde otippat upp våra händer mot sina läppar. Varsamt placerade han en söt kyss på baksidan av min hand och log sedan lika sött som den kyss han precis hade lagt mot mitt pirrande skinn, "jag tror bestämt att jag har valt det skepp som ska kapas."

Cristian stannade upp på kajen, log brett och gestikulerade med handen mot det skepp som hans vilja hade slagit emot. Skeppet guppade fridfullt och stilla i vattnet vid bryggan och trotts att dess vita segel varken var utfällda eller skeppet självt gjordes i ordning för avfärd kunde det enkla ögat utan problem urskilja dess praktfulla konstruktion.

Skeppet Cristian pekade med hela sin hand mot var inte litet och skulle absolut inte bli lätt att kapa omärkt. Säkert femtio skepp och båtar låg tillagda vid Eastbournes hamn, ändå var sjörövaren Cristian Black tvungen att välja det som utan tvekan skulle få det att krypa som mest under skinnet på kommendören när han vid gryningen skulle vakna och inse att det saknades.

Skeppet Cristian pekade på var inget mindre än Croptonia.