Luther Grimes är en enkel man.
Polischef, pappa till två och stolt ordförande för golfklubben. Han är även omtyckt av de flesta och anses vara en trevlig, proper och respektabel man.

Det är även det Luther intalar sig att han är när han får erektion i sin frus syster medan frun är med barnen på kryssning.

Frugans syster står på alla fyra i sängen där Luther och hans fru vanligtvis sover, men till skillnad från när de har samlag ger iallafall syster ifrån sig ljud som låter som något njutande och inte bara klagomål.

Luther har dock inte fysiken på hans sida länge efter alla de koppar latte med extra socker han druckit de senaste tjugofem åren för att hålla sig vaken under nattskiften på jobbet. Detta är inte Luthers fru blyg med att påpeka.

Systern stånkar fram något i stil med att Luther ska öka tempot och Luther, vars tinningar redan är täckta av svett, känner att hans rostiga gamla pappa-kropp inte klarar av det.

Passande nog ringer Luthers arbetstelefon som ligger på sängbordet bredvid sängen och Luther som känner sig utmattad tvekar inte att stanna upp, avbryta kärleksakten och svara.

Systern mumlar något med bitter ton i rösten, men Luther hör inte kvinnans jämmer då han försöker att hålla stadig andning medan han lyssnar till vad sin arbetskamrat säger på andra sidan linjen.

En flicka är försvunnen och inte vilken flicka som helst utan Rob Carters dotter. Luther känner till Rob från golfklubben och han vet att hushållet Carter är ett stjärnexemplar till fin och duktig familj. Paret Carter pratar ofta gott om sin dotter som både går i kyrkan och ligger i topp i alla sina kurser, så varför skulle hon bara försvinna?

Dock vet ju inte Luther att alla dessa goda ord om dottern i familjen Carter bara är påhitt för att höja familjens status ännu mer.

Luther hinner knappt säga adjö till sin älskarinna innan han tagit på sig sina kläder och lämnat sovrummet.

Som sagt är Luther Grimes en enkel man och under sina tjugofem år inom polisyrket har han lärt sig att lita på sin magkänsla.

Och denna gång säger magkänslan att flickan Carter inte bara är försvunnen, utan även är i stor fara.

I snart en veckas tid har Bonnie och Clyde livnärt sig på de konserver som funnits i köksskåpen när de anlände till sommarhuset. Förutom konserverad ärtsoppa har de även levt på varandras sällskap - något som börjar ta på Bonnies krafter då Clyde inte är särskilt sällskaplig av sig.

Äventyret blev inte riktigt som Bonnie tänkt sig då Clyde för det mesta är tyst och det enda de båda gör är att titta på tv dagarna ut och dagarna in. Tristessen har till och med fått Bonnie att sakna sin mobiltelefon.

Denna eftermiddag står det konserverad ananas på menyn och Bonnie har börjat trötta på all mat som legat i vätska. Clyde som sitter på andra sidan av köksön verkar dock inte ha något emot den konserverade maten då han äter det mesta med god takt.

Förutom att titta på tv har Bonnie fått tiden att gå de senaste dagarna genom att städa, damma och tvätta. Hon tycker själv att huset återfått en del av sin glans och när till och med Clyde påpekat att hon fixat till det fint känner sig Bonnie duktig.

Bonnie tittar på den slemmiga ananasen som simmar i konserven framför henne och vid blotta åsynen av frukten kan hon känna hur den växer i hennes mun efter varje tugga.

Hon ställer ifrån sig konservburken och fångar Clydes blick.
- Vi måste få tag på lite ordentlig mat.

- Duger det inte? tilläger Clyde hastigt och Bonnie kan tycka sig se hur han kramar åt sig gaffel.

De senaste dagarna har han uppfört sig underligt, tycker Bonnie. Clyde är sur, lynnig och ser hela tiden nervös ut. Bonnie kan dock inte klandra honom då hennes humörsvängningar också är värre än vanligt. Kanske beror de på pressen de båda lever under och känslan av isolering som beror på att de ännu inte lämnat huset sedan de kom.

- Vi kan inte leva på inlagt ananas, Clyde, svarar Bonnie bestämt. Ska vi kunna leva såhär måste vi ha mat med riktiga näringsämnen. Vi skulle även behöva komma ifrån detta huset lite så en tripp till affären kanske inte skulle sitta fel.

Clyde ser fundersam ut.
- Folk kommer känna igen dig.

- Inte om vi åker till en affär i en annan stad, tilläger Bonnie snabbt.

Till en början verkar inte Clyde särskilt glad i idéen, men efter att Bonnies smältande blick borrat sig in i hans själ ett tag ger han med och nickar.

En tur till mataffären får det bli.

När Bonnie och Clyde kliver ur Clydes bil den kvällen står månen högt på himlen. För att inte göra Clyde paranoid gick Bonnie med på att åka sent på kvällen då det är som minst folk ute.

När Bonnie frågade Clyde under bilresan hur de skulle betala sa han att hon inte skulle oroa sig över det. Clyde har berättat för Bonnie att han är dålig på både siffror och bokstäver, men den sifferkombination som Clyde aldrig lyckats glömma är den fyrsiffriga kod som går till kassaskåpet i hans farfars gamla kontor. Där ligger den gamla herrens besparingar i kontanter gömda och då gubben är död sedan månader tillbaka tar Clyde för givet att han inte kommer ha någon användning för pengarna.

När Bonnie och Clyde kliver in i butiken är den nästan tom. De enda själar i byggnaden förutom dem är kassabiträdet som sitter bakom disken med en japansk serietidning mellan sina händer och en man som samlar på sig öl och snacks i en korg.

Innan Clyde går iväg genom gångarna för att hämta råvaror säger han åt Bonnie att ta vad hon vill ha. Clyde till och med ler mot Bonnie innan han försvinner bort genom den lilla affären. Kanske gör detta miljöombyte de båda gott.

Bonnie börjar strosa omkring mellan de höga hyllorna fyllda av råvaror och även fast hon vet att Clyde betalar tar det emot att plocka på sig det hon vill ha.

Men tillslut tar det kurrande suget i Bonnies mage över och hon plockar på sig några paket torkade nudlar. Hon ställer sig även på tå för att få ner en dunk med chokladmjölk från den översta hyllan, men misslyckas då hon är för kort.

- Behöver du hjälp med det där?

En plötslig röst får Bonnie att hoppa till. Först tror hon att det är Clyde som kommit tillbaka från sitt shoppande, men när hon sedan vänder sig om och ser att det är öl-och-snacks-mannen börjar hennes hjärta slå fortare.

Mannen med skägg och flottigt hår lyfter ner chokladmjölken åt Bonnie och Bonnie ler tacksamt när hon tar emot den.

Att se en annan människa efter en lång vecka enbart med Clydes sällskap får Bonnie att hålla sig på sin vakt. Det är nästan som att hon glömt att det finns andra människor på jorden än de två.

Mannen ler och en stinkande doft av tobak slår emot Bonnie i ansiktet.
- Söta flickor som du borde inte vara ensamma såhär sent på aftonen.

Mannens ord får Bonnie att rygga tillbaka. Hans hållning och iskalla blick som griper tag om hennes får Bonnie att nästan tappa andan. Mannen skrämmer henne och sättet orden rinner ur honom som tjära på får håret på Bonnies armar att resa sig.

Ännu mer skräckslagen blir Bonnie när den obehagliga mannen lägger sin hand på hennes överarm och varsamt stryker hennes skinn. Bonnie fryser fast i golvet och ångrar genast att hon övertalat Clyde att åka hit. Hon har sett alla dokumentärerna om kidnappningar av unga flickor. Hon vet hur sliskiga män ser ut och förhåller sig.

Men till Bonnies stora glädje dyker Clyde upp runt hörnet och mannen tar ett steg tillbaka.

När Clyde ser hur Bonnie talar med en annan man slås han av en huggande känsla i magen. När han sedan lägger märke till hur mannen, vars ryggtavla är vänd mot Clyde, har sin hand på Bonnie är hans första instinkt att gripa tag om Bonnies arm och dra med henne därifrån.

Bonnie klagar inte då hon själv känner obehag av mannens närvaro och följer villigt med Clyde trotts att hans hårda grepp runtom hennes överarm smärtar.

Clyde skyndar sig att betala kassörskan för varorna och medan Bonnie packar ner matvarorna i plastpåsar står Clyde otåligt vid sidan av henne och trampar spänt på stället. Det slutar med att Clyde rycker åt sig matkassen ur Bonnies händer och nästan kastar ner varorna innan han drar med sig henne ut ur affären.

Kassörskan bakom disken tittar efter de båda unga personerna när de störtar ut ur affären. Detta är det intressantaste som hänt henne under hela veckan.

- Vart ska du? frågar Bonnie då hon står på verandan till huset och ser hur Clyde med ursinne i ögonen river upp matkassen ur bagageluckan på bilen och nästan slänger upp den på vid Bonnies fötter.

- Jag kommer snart, svarar Clyde sammanbitet och sätter sig åter igen i bilens förarsäte. Gå in och lås dörren.

Innan Bonnie hunnit fråga något ytterligare har Clyde backat ut från uppfarten och kört iväg. Efter kvällens händelse vill inte Bonnie att Clyde ska lämna henne ensam, men hon gör som han sagt åt henne och tar med sig matkassen in.

Ytterdörrens udda lås låser hon efter sig med hjälp av den lilla nyckeln Clyde visat ligger gömd under en kruka på skänken bredvid dörren. Mer än det vågar Bonnie inte fråga Clyde om låset då hon är rädd för hans svar.