När Bonnie öppnar sina ögon nästa morgon möts hon av dammet som svävar omkring i solljuset som tränger sig in genom de smutsiga fönstren.

Katten ligger inte längre kvar nere vid Bonnies fötter och då dörren till sovrummet står på glänt antar hon att den hoppat ner från sängen, börjat jama eller krafsa på dörren och att Clyde då släppt ut djuret.

Då minns Bonnie plötsligt Clyde.

Allt var inte bara en dröm. Hon följde faktiskt med Clyde och nu ligger hon i en säng långt hemifrån. Sjukt, tänker Bonnie.

Bonnie krälar ur sängen och sträcker på sig. Solen som strålar in genom fönstret kysser hennes bara hud och en varm dag som denna hade hon gärna struntat i kläderna och gått naken. Men då hon inte känner sig såpas bekväm runt Clyde riktigt än plockar hon upp sina kläder som ligger slängda över sängens fotgavel.

Klädernas tyg känns smutsigt och plaggen är fulla av orangea katthår. Nej, detta vill hon inte sätta på sig.

Istället för att sätta på sig kläderna hon anlänt till huset i går Bonnie fram till den robusta garderoben i rummets hörn. När Bonnie drar upp garderobens dörrar slår en doft av äldre tant emot henne och hon känner genast hur en viss trygghet slår rot i henne.

Bonnie betraktar de olika plaggen som hänger på sina galgar och funderar på ifall Clyde skulle tycka det är olämpligt om hon bär hans farmors gamla kläder. Men tanken att sätta på sig de smutsiga kläderna från dagen innan lockar inte Bonnie och därför lyfter hon ner en galge. På den hänger en vit blus med blommor och en brun kjol som sträcker sig ner till vaderna.

Det duger, tänker Bonnie och sätter på dig kläderna. Nu luktar även hon som gammal tant.

Clyde har både hunnit med att hämta posten, dammat lite och tittat på nyheterna denna morgon innan Bonnie ens klivit upp. Han låter dock den ungs tjejen sova då gårdagen och natten måste varit en aning påfrestande.

Nu sitter Clyde i den gamla länstolen i salongen och läser den lokala dagstidningen. Brevlådan några kilometer bort från huset var proppfull när han kom. Ingen har tömt den på flera månader sedan hans farfar gick bort och posten verkar ännu inte förstått att huset varit obebott sedan dess.

I sin mungipa har Clyde en cigarett som har tar små bloss från medan han bläddrar i dagsbladet. Plötsligt kommer han över en artikel med en tillhörande bild som är skrämmande lik den katt som ligger på soffan mitt emot honom. Den feta titeln lyder: Borgmästarens prisbelönta keldjur kattnappad.

Clyde läser artikeln. Oturligt nog verkar det som att han kvällen innan klättrat över planket på borgmästarens sommarhus och tagit med sig hans prisbelönta utställningskatt. Vilken miss, tänker Clyde.

Men då det varken står något om signalement eller misstänkta gärningsmän orkar inte Clyde bry sig och lägger ifrån sig tidningen. Han tar ett djupt halsbloss från cigaretten och när han blåser ut röken hör Clyde hur det börjar knarra i trappan.

Nu står Bonnie i salongen, iförd Clydes farmors gamla kjol och blus och Clyde känner hur hans hjärta slår ett extra slag.

- Godmorgon, hälsar Bonnie och Clyde släcker det lilla som är kvar av hans cigarett i askkoppen på bänken bredvid fåtöljen.

- Hej, svarar Clyde och Bonnie hälsar på katten på dyschatellen som kurrar när hennes fingrar dras igenom dess mjuka päls.

Sedan går Bonnie mot köket för att leta efter något som kan stilla kurrandet i hennes mage, men när hon öppnar skåpen syns det tydligt att ingen bott i huset på ett tag.

Tomma burkar, gamla förpackningar och utgången mat är allt som finns bortsett från en samling av konserver.

Bonnie hör hur Clyde följer henne in i köket och när hon tittar över sin axel har han satt sig ner vid den lilla köksön.

- Du får ta vad du vill, säger Clyde och nickar mot de nästan tomma skåpen.

- Vad åt du till frukost? frågar Bonnie då den konserverade tomatsoppan inte tilltalar henne såhär tidigt på dagen.

Clyde stoppar ner sin hand i bröstfickan på hans gröna flanellskjorta och drar upp ett tillknycklat paket cigarretter som han lägger på bänken framför sig.

Bonnie suckar och stänger skåpsluckorna. Hon har alltid hatat cigarretter. Cigaretterna var vad som tog hennes mormor ifrån henne - den enda kvinnan som fick Bonnie att glömma hennes föräldrars kyla och som lät Bonnie vara den hon var.

- Rökning dödar, säger Bonnie en aning buttert. Till hennes förvåning börjar Clyde skratta en aning lågmält och ryckningarna i hans mungipa stör henne.

- Vi ska alla dö ändå, säger Clyde och tänder sin andra cigarett för denna morgon.

Bonnie fnyser.
- Cigaretter gör att vi måste ta farväl av de vi älskar många år för tidigt.

- Du tar allt för allvarligt, Bonnie. Rökning är bara ett flott sätt att ta självmord på, tilläger Clyde och tar ett bloss från sin cigarett.

Clyde blåser ut röken ur sin mungipa och sträcker fram cigaretten över köksöns bänkskiva mot Bonnie som står på andra sidan. Hon betraktar den lilla nikotinpinnen med avsmak i blicken och skakar på huvudet.

- Pröva, säger Clyde och sätter cigaretten mellan Bonnies tunna fingrar som för att säga att hon inte har något val. Du kommer inte dö av ett bloss.

Bonnie tittar mellan Clyde och cigaretten som osar mellan hennes fingrar. Vad har hon egentligen att förlora förutom sin förmåga att andras utan att hosta.

Bonnie sätter cigaretten mellan sina läppar, drar in röken och känner hur det bränner till i hennes hals. Clyde tittar på henne med glittrande ögon och ser nästan lite nöjd ut.

- Det är inte så illa, säger Clyde efter att ha fått tillbaka cigaretten.

Bonnie förstår varför folk blir beroende och är redo att kasta bort sina liv för de små stickorna. Genast när hon gett tillbaka cigaretten till Clyde och ser hur han tar sig ett bloss vill hon ha mer.

Bonnie lämnar köket och Clyde för att se hur katten i vardagsrummet har det, men på vägen genom hallen fångar hennes synfält upp något som får henne att stanna till.

Bonnie kan svära på att ytterdörren såg ut som vilken annan dörr som helst igår när hon stängde den efter henne och Clyde. Det hennes ögon fångat upp nu är att dörren inte går att låsa upp från insidan. Förvisso finns nyckelhålet som även fanns där igår kvar, men Bonnie vet att hon hade reagerat ifall det inte funnits någon upplåsningsbar dörrknopp igår kväll.

Å andra sidan var det sent, Bonnie var trött och hon kunde ha missat det. Hon kan dock inte undgå att undra varför dörren inte går att låsa upp från insidan utan nyckel.

På lätt darrande ben går Bonnie till vardagsrummet och hennes tankar börjar snurra i huvudet som aldrig förr.

Det fanns en dörrknopp på insidan av ytterdörren kvällen innan, det kan Bonnie svära på.