- Kommer vi behöva byta identiteter nu?

Bonnie sitter på helspänn i passagerarsätet medan Clyde kör. Det går alltid tjugo kilometer i timmen för fort och omedvetet spanar Bonnie över den förbipasserande omgivningen efter poliser.

Att åka fast för fortkörning vore ett tråkigt avslut på parets äventyr.

Clyde svarar med en enkel axelryckning. Han har inte sagt så mycket sedan de lämnade Bonnies hus.

Än så länge känner Bonnie igen staden, men vart denna plats som ska hålla de båda gömda ligger vet hon inte. Det kan ju lika gärna vara i en annan delstat.

- Jag har funderat, Bonnie, säger plötsligt Clyde och Bonnie vaknar ur sina tankar.

Hon väntar spänt på vad Clyde ska säga och betraktar i väntan hans ansikte i detalj. Förutom att vara väldigt lång är Clyde även väldigt tanig och spinkig. Hans ansikte är även väldigt smalt och Bonnie börjar fundera över ifall han är undernärd. Hon vet ju trotts allt inget om hans bakgrund, men hon tycker att han borde ha råd med mat när han har en bil.

- Jag är rädd att vårt försvinnande inte kommer ärra samhället tillräckligt, fortsätter Clyde. Kanske borde vi göra något mer.

För en kort sekund möter Clyde Bonnies oförstående blick innan han åter igen drar tillbaka den till vägen.
- Vad menar du? frågar Bonnie.

Clyde kramar om ratten så hans beniga knogar vitnar.
- Typ något... kriminellt?

Är det inte tillräckligt kriminellt att försvinna, tänker Bonnie och försöker fånga känslor i Clydes ansikte, men de finns bara inte där.

- Vad tänker du dig då? frågar Bonnie och Clyde rycker på axlarna. Inte något farligt väll?

Clyde skakar på huvudet.
- Typ stjäla något. Inget som riskerar din trygghet.

Bonnie vet inte vad hon ska tycka, men fundera över det hinner hon inte då Clyde plötsligt stannar bilen vid sidan av trottoaren. Han slår av tändningen och vänder sig mot Bonnie med en ryckning i mungipan.

- Stanna här, säger han och innan Bonnie hunnit fråga vart han ska har han slagit igen bildörren bakom sig.

Bonnie följer Clyde med blicken när han skyndar iväg genom mörkret och hon ser hur konturerna av Clyde klättrar över planket till ett av de små radhusen och försvinner över på andra sidan.

Bonnies hjärta börjar slå fortare. Hon vet att de befinner sig i det finare området i stan och ovetskapen om vad Clyde har för sig skrämmer henne.

Men det dröjer inte många minuter innan Bonnie ser hur Clyde kommer tillbaka över planket. När han närmar sig bilen ser hon även hur han håller något i sin famn och Bonnies hjärta slår ännu fortare.

Vad fan är det han har tagit, tänker hon med paniken dunkandes i ryggen.

Clyde öppnar bildörren och plötsligt får Bonnie något orangefärgat och fluffigt kastat i sitt knä. Hon ryggar tillbaka i ren chock, men när det orangea stycket börjar jama inser hon att det är en katt.

Kattens päls är lång och mjuk och det stackars djuret jamar oroligt över vad det är som händer. Ovetande har den blivit kidnappad av en okänd människa och sitter nu i ännu en okänd människas knä.

- Vi kan inte ta någon annans katt, Clyde, säger Bonnie medan Clyde startar bilen och kör trion bort från stöldplatsen.

- Den levde på en bakgård, säger Clyde och kör ut från stan. Vi gör kraken en tjänst.

Bonnie börjar stryka den uppjagade kattens päls och djuret lugnar sakna ner sig. Tillslut somnar till och med katten i hennes knä och den kurrande pälsbollen värmer hennes spinkiga lår.

Staden ligger nu bakom Bonnie och Clyde och något annat väntar. Medan Clyde kör och växlar glider Bonnies blick iväg ut genom rutan. Husen och trottoarerna har bytts ut mot åkrar och träd och det finns inte längre någon återvändo.

Bonnies föräldrar vet inte vad som väntar dem när de kommer hem efter att ha varit på middag med sina vänner denna kväll. Hon lämnade utan spår. Allt hon tagit med sig är kläderna hon bär, inte ens sin mobiltelefon. Bonnie tycker nästan det känns befriande att inte ha den dumma mackapären i fickan.

Inte ens ett brev lämnade hon. Hennes föräldrar kommer aldrig förstå vart deras dotter tagit vägen och för att inte känna skuld intalar sig Bonnie att de inte bryr sig. De har aldrig brytt sig om henne när hon varit där, så varför skulle de bry sig när hon är borta?

Bilen rullar allt längre ut i skogen och Bonnie lutar huvudet bakåt mot nackstödet. Att lämna allt bakom sig känns skönt tycker hon, men nervositeten som bubblar i hennes mage påminner henne om att vara försiktig.

Clyde är trotts allt för henne en främling.

Rob och Maggie Carter är omtyckta av de flesta.

Paret har varit gifta länge och även om skilsmässa kommit på tal många gånger blundar hellre Rob och Maggie för problemen. För visst hade det varit en skandal om stadens lyckligaste familj plötsligt bryts samman.

Middagen med vännerna var trevlig, men nu är paret trötta och efter att ha pikat sin frus klänning tidigare under kvällen känner Rob på sig att hans sovplats för natten blir soffan i vardagsrummet.

När paret kommer in i sitt hus står dörren som väntat olåst då deras dotter antagligen inte gått och lagt sig ännu. Bonnie är nämligen lite av en nattuggla.

Rob går raka vägen till kylen för att hämta en öl medan Maggie styr stegen mot vardagsrummet för att berätta för sin dotter att de nu kommit hem

När hon kommer dit står teven på och ett matlagningsprogram surrar över skärmen, men soffan är tom och Bonnie är inte där. Maggie stänger av teven och suckar åt sin dotters slarvighet.

Maggie Carter går istället uppför trappan och upp till övervåningen. Dörren till Bonnies rum står på glänt och redan då får Maggie en konstig känsla i magen. En mor känner sin dotter trotts att dottern avskärmar sig från allt och alla och Maggie vet att Bonnie ogärna lämnar sin dörr öppen.

Maggie kikar in genom springan mellan dörren och dörrkarmen för att inte väcka sin dotter, men sängen står tom och rummet är nedsläckt. Maggie kliver in i Bonnies sovrum och tänder lampan. Hennes dotters mobiltelefon ligger på sängen, men någon Bonnie syns inte till.

Maggie småspringer nedför trappan igen och stegar mot badrummet. Hon knackar med knogen mot dörren.
- Bonnie, är du där inne?

Maggie väntar på svar, men inget hörs från andra sidan av badrumsdörren. Hon öppnar dörren och badrummet står precis som Bonnies rum tomt.

- Rob! ropar Maggie efter sin make och Rob som precis klunkat i sig en burk öl vid kylen vaknar till. Jag hittar inte Bonnie.

Maggie springer till hallen. Bonnies jacka hänger fortfarande på sin krok, men flickans skor är borta. De slitna Converse-skorna står inte där de brukar stå och Maggie inser att deras dotter inte längre befinner sig i huset.

Panik slår till i Maggie Carters bröst och hennes ben känns svaga när hon springer ut i trädgården. Familjens trädgård är inte mer än en gräsfläck och några rosbuskar och som väntat är inte Bonnie där heller.

- Bonnie! ropar Maggie oroligt och kan känna sitt hjärta i halsgropen. Hennes andning blir hackig och med darrande händer fumlar den stackars mamman upp sin mobiltelefon ur sin handväskan.

Maggie ringer 911 och en dam med lugn på rösten svarar. Maggie Carter berättar om situationen för kvinnan och med fumliga ord förklarar den uppjagade mamman att hennes dotter är försvunnen.