Rob Carter sitter på sitt hemmakontor och tänker som alltid på Bonnie. Fotot av hans dotter som barn på skrivbordet har blivit täckt av ett tunt lager damm eftersom Maggie är för full av sorg för att orka städa, så Rob lyfter upp fotografiet och blåser bort dammet.

Som pappa skäms Rob över att ha tagit Bonnie för givet. Nu när hon är borta och kanske aldrig kommer hem igen ser han alla fel han gjort som förälder och han ångrar alla de gånger han behandlat sin dotter orättvist.

Bredvid Bonnies foto ligger fantombilden Rob fått av polischefen och hur mycket han än försöker kan inte Rob koppla den tecknade bilden till något namn. Kanske gör sorgen honom blind, men han har försökt så hårt att det gör ont.

Många gånger har Rob gått in i Bonnies rum som för att se om hon på något mirakulöst sätt dykt upp, men varje gång står sovrummet tomt och hans dotters frånvaro får kyla att utsöndras ur väggarna. Trotts att Bonnie alltid hållit sig för sig själv känns huset tomt utan henne.

Med en suck plockar Rob upp fantombilden en sista gång och håller upp den framför sig. Hur ska han kunna sätta fingret på en människa när han har träffat så många?

Men trotts att det tar emot vill inte Rob ge upp hoppet om att hans dotter en dag kommer kliva in över husets tröskel. Därför drar han ut sin skrivbordslåda och börjar leta bland sina klientfiler. Många springer ut och in genom detta hus, kan någon av hans patienter ha plockat med sig Bonnie när varken Rob eller hans fru var uppmärksamma?

Rob letar bland filerna och läser namn efter namn, men inget stämmer in på den bild hans ser framför sig på skrivbordet. Dessa människor han har i sin skrivbordslåda är varenda en speciell på sitt sätt, men är de verkligen kapabla till att sno hans dotter?

Men i förbifarten får Rob plötsligt syn på ett namn och som om det vore skrivet i fetstil utmärker det sig bland resten.

Clyde Harrow.

Med katten i sitt knä sitter Bonnie i soffan i salongen och tittar på den tv-kanal som finns att titta på. I fåtöljen bredvid henne sitter Freda och håller en stickning mellan sina händer. Den gamla damen rör stickorna fram och tillbaka med mekaniska rörelser och Bonnie blir lite imponerad.

Plötsligt sprakar teven till och nyheternas korta musikslinga spinner ur den gamla lådan. Bonnie förväntar sig att som vanligt få höra hur polisen fortfarande letar efter henne, men nu en kropp istället för en flicka med liv i benen. För några dagar sedan gick nyheterna nämligen på högvarv när reportern förklarade att sökandet nu tagit en vändning och man valt att gå ut med likhundar.

Men några sådana nyheter får Bonnie aldrig höra denna dag för när kamerorna slås på och tv-studion breder ut sig över skärmen sitter inte programledaren själv i den krokiga soffan, utan tillsammans med hennes föräldrar.

- Med oss i studion har vi den försvunna, och möjligtvis kidnappade, flickan Bonnie Carters föräldrar. Välkomna hit Rob och Maggie.

Bonnie kan se att det är hennes föräldrar, men som om de vore två främmande människor känner hon inte igen dem. Genom tv-skärmen ser de inte ut som hon mins dem. De ser ut som två tomma skal med bleka ansikten, säckiga ögon och tunt hår.

Är detta vad som blivit av familjen Carter?

- Tack för att vi får vara här, säger Bonnies mamma med en röst som Bonnie aldrig tidigare hört. Den är inte hård och sträng som Bonnie minns den, utan verkar tillhöra någon annan.

- Ni har kommit hit idag med nyheter om er dotter, stämmer det? säger programledaren och kameramannen zoomar in på Bonnies pappa.

- Vi vill mer prata om förövaren, säger han och det hörs tydligt hur en klump täpper igen den stackars mannens hals. Som psykolog har jag tillgång till mina klientfiler dygnet runt och när jag häromdagen satt och tittade igenom dom fick jag en uppenbarelse och kontaktade genast den utredare som vi jobbat mycket med det senaste.

Programledaren tittar oförstående mellan kameran och Bonnies pappa.
- Säger du att gärningsmannen är en av dina klienter?

Bonnies pappa nickar med tungt huvud och i nästa sekund håller han upp en bild av Clyde framför sig. Bonnie ger ifrån sig ett förtvivlat flämtande. Nu är det kört.

Kameramannen zoomar in på Clydes bild som hennes pappa tagit direkt från Clydes fil och Bonnie känner hur hennes hjärta slungas ner i botten av hennes mage.

- Menar ni att detta är mannen som kidnappat er dotter och som misstänks ha mördat Reggie Rodrigues? frågar programledaren och Bonnies föräldrar nickar.

Som om programledaren inte längre vet vad hon ska säga tittar hon mot kulisserna och en röst bakom kameran säger åt henne att fortsätta ställa frågor.

- Kan ni säga något mer om denna mannen än det som media redan sagt?"

Frågan verkar riktas direkt mot Bonnies pappa eftersom det är hans klient vars bild nu visas i nationellt tv och Rob Carter öppnar sin mun för att dela med sig av det som egentligen är hans jobb att hålla tyst om.

- Clyde Harrow har en antisocial personlighetsstörning och äter dagligen medicin för sina personlighetsklyvningar.

Bonnie tappar hakan, detsamma gör reportern. Nu är Clydes hemlighet ute för världen att kritisera.

- Är detta en faktor som kan ha påverkat hans beslut att ta er dotter? frågar reportern.

- Jag ser det som mycket möjligt, svarar Bonnies pappa och får sin hand hållen av sin fru. För att hålla sina olika personligheter i styr äter Clyde antidepressiva preparat. Terapin hjälpte även den har han själv sagt.

- Kan du ge oss en bild av hur dessa olika personligheter speglar sig i Clyde Harrows beteende? säger programledaren och tar en klunk vatten från det glas som står på bordet mellan henne och Bonnies föräldrar.

Bonnies pappa nickar.
- Clyde äter SSRI och TCA tabletter som då är antidepressiva medel, men även Oxazepam som är lugnande. Dessa preparat tillsammans håller de här personlighetsändringarna på avstånd och gör att Clyde kan leva ett relativt normalt liv. Äter han inte dessa medicinerna blir han oförutsägbar och kan ändra hastigt i humör och tillvägagångssätt. Detta då för att han hoppar mellan olika personligheter.

Programledaren lyssnar intresserat till vad Bonnies pappa säger och fortsätter sedan med sina frågor.
- Men hur uppstår då detta tillstånd? Är denna personlighetsstörning något man föds?

- I många fall utvecklas det i barndomen efter trauman under den tid då barnet lär sig skillnad på verklighet och fantasi, förklarar Bonnies pappa.

- Vi tackar för det ni delat med er av idag, Rob och Maggie Carter och hoppas såklart att Bonnie snart återfinns, säger programledaren och vänder sig mot kameran. Efter reklamen ska vi prata med utredaren Luther Grimes om det DNA man hittat i Bonnie Carters sovrum.

Bonnies kropp krampar. Clydes bild har visats i tv och det är nu kört för de båda. Han kommer hamna i fängelse och Bonnie kommer tvingas återvända hem till sina föräldrar ensam.

Freda lägger en tröstande hand över Bonnies knä, men det hjälper inte. Bonnie vill sjunka ner under marken och bara försvinna.

I trädgården sitter Clyde och gör sig bekväm i utemöblerna. Dock känns ingenting särskilt bekvämt för Clyde när vetskapen om att han nu är ett efterlyst ansikte jagar honom.

Clyde skulle ju beskydda Bonnie, men nu har han satt de båda i fara. Kanske hade han kommit undan om Reggie Rodrigues nu inte låg död. Fast bättre död än vid liv, tänker Clyde och känner sig god till mods när han reflekterar över hur gangsterbrodern i alla fall inte kan tjalla på honom.

Clyde hör hur ytterdörren öppnas bakom honom och i nästa sekund sitter Bonnie i hans knä. Hon är lika orolig som han.

Bonnie kan se sorgen i Clydes ansikte. Nu är det bara en tidsfråga innan polisen står på uppfarten och Clyde sitter fast med handfängsel bakom ryggen. Det är inget som någon av de vill ska hända.

- Det är inte kört än, säger Bonnie för att muntra upp Clyde medan hon själv inte tror på sina egna ord.

- Jo, det är kört, säger Clyde och suckar.

- Dom kanske aldrig hittar oss, tilläger Bonnie för att skänka Clyde lite hopp. Polisen måste veta vart de ska leta för att kunna hitta oss.

Clyde tittar på Bonnie och med sin hand varsamt smekande över hennes lår pressar han sina läppar mot hennes. Han må vara oförmögen att ligga med flickan som sitter över hans knä, men känna hennes mun mot sin är allt Clyde behöver i livet.