PROLOG
Conor

Varför i helvete svarade jag inte i telefonen?

Med den tanken i skallen tar jag akutmottagningens trappa i två kliv, tacklar upp glasdörrarna och krockar med automaten för kölappar. Sjuksköterskan i receptionen väntar tålmodigt medan jag fumlar med legitimation. En oval namnskylt upplyser mig om att jag talar med Mrs. Richardson.

- Conor Hayes, flämtar jag med andan i halsen. Jag söker Meera Matthews.

Hon vinkar med mig längs det blanka linoleumgolvet, för att stanna utanför rum 9. Ett utdraget skrik tränger ut i korridoren, sedan kraftlös gråt.

Jag lutar mig mot dörren, men Mrs. Richardson griper tag i min handled. Hon är i sextioårsåldern, mjukt grått hår och förvånansvärt starka nävar. En vargskiftare, som så många i Wolf's Cross.

- Var stark, Mr. Hayes. För hennes skull.

Utan att ha en aning om vad hon menar nickar jag, och kliver in i helvetet.

Hade något varit annorlunda om jag tagit det där samtalet?

Jag får aldrig veta, och den insikten sliter mig i bitar.