Fredag 9:e November

/ AVSTÄMNING 19.00. EJ VALFRITT. /

Jag är motvilligt imponerad av Craigs sms. Tre ord, och han säkrar titeln som norra halvklotets största kukhuvud.

För att blocka straffsamtalet som väntar trycker jag skallen djupare ned i kudden. En malström av minnen sköljer över mig, suddar ut tidsgränserna, tills knullmotellet upphör att existera. Från ingenstans landar jag med fötterna före i en flashback från helvetet.

Nummer 9 Redwood Lane. Garaget. De svarta slagportarna. Vargen i mig vill slita dörrarna av gångjärnen och pissa över betonggolvet.

Ruadh knäpper av sig bältet. Jag lutar handflatorna mot hyvelbänken och stänger av huvudet. Brännande avtryck över min hud, svartblå strimmor som märker mig långt efter att värken har bleknat. Hur många kvar? Skitsamma. Kroppen tål. Det är skallen som jävlas med mig efteråt.

Snart över. Jag överlever.

Hank bryter min tidsresa genom att lägga handen på min arm.

- Vart tog du vägen, Conor? Du är långt borta nu.

Ögonblicket av inre härdsmälta kommer av sig. Fan gnäller jag om? Flocken har alltid stått vid min sida, även när jag gjorde mitt bästa för att bli av med dem. Ruadh var fyrkantig som satan, men han var aldrig orättvis. Inte hans fel att jag var en trotsig ungjävel med allergi mot regler. Dessutom låste jag in min barndom och slängde nyckeln när jag flyttade hemifrån.

Trodde jag.

Uttryckslöst håller jag upp skärmen mot Hank, där han ligger utsträckt på sängen intill mig. Han synar meddelandet med rynkad panna.

- Ord och inga visor. Är du intresserad av att delta?

- Inget jävla val.

Han gäspar stort, och häver sig upp till sittande.

- Finns alltid ett val. Frågan är om du står ut med priset.

Jag lägger armen tungt över ansiktet.

- Skitsamma. Jag lär få betala för att jag trotsade Craig inför publik, men jag kan ta det. Lika bra att få det överstökat. Har du taxipengar att lägga ut?

- Ingen brådska, liten. Vi har fortfarande ett antal timmar tillgodo, om du behöver rensa tankarna. Inspirerad? tillägger han, och pekar med tummen åt gipsväggen.

De bräkande, utdragna grymtningarna på andra sidan hintar om att grannarna går loss på varandra för kung och fosterland. I ett försök att avgöra om han driver med mig fångar jag hans blick.

- Trodde du och jag var en dålig idé. Eller har jag missat något?

Hank tippar huvudet på sned. Ett kort ögonblick ser han nästan medlidsam ut. Så kröker han fingertopparna i en uppmanande gest.

- Kom närmare.

Mina blåslagna muskler larmar när jag rullar över på sidan för att möta honom. Hank böjer sig fram, och plötsligt är hans läppar någon centimeter ifrån mina.

- Påminn mig, Conor. Varför slösar jag tid på en uppkäftig slyna som du?

Mitt hjärta bultar snabbare, pulsen dånar i öronen. Satan, att vända andra kinden till är inte min spelplan. Ändå är min varg nöjd med Hank på toppen av näringskedjan, och jag mår förbannat bra i hans sällskap. För bra.

Jag andas in, och håller kvar luften i några sekunder.

- Du får en kick av att höra mig tigga.

Hans leende djupnar. Tummen nuddar den känsliga huden strax under örat, innan fingrarna sluts om min haka.

- Du har inte fel, men den kicken kan jag ordna på annat håll. Ville jag bara knulla dig hade du legat på mage under mig nu. Varför har vi det här samtalet?

Jag vet vad han är ute efter, och det tar emot att säga orden högt. Hans maktkink kan jag hantera, åtminstone hjälpligt. Det är omsorgen som slår undan benen på mig.

- Antar att du bryr dig, säger jag slutligen.

Han nickar sakta.

- Just så. Första lektionen fastnade visst ändå.

Jag öppnar munnen, men Hank tystar mig med en mjuk kyss. Hans tunga glider långsamt längs min överläpp.

- Jag hade inte planerat det här, Conor. Känslodrama är nytt för mig, och du är ett jävla minfält. Varje gång jag rör mig exploderar marken under mina fötter.

- Översätt, mumlar jag. Vad vill du ha sagt?

Han lutar sig lite bakåt, för att se mig i ögonen.

- Jag letar inte efter någon att bli gammal med. En timme i taget, det är allt jag har utrymme för. Kan du acceptera de villkoren?

Fan vet vad jag hade väntat mig. Kanske ett motivationstal innan jag äter skit hos flocken, eller en high five för att det senaste dygnet är över. Vad som helst, utom en käftsmäll när jag redan är nere för räkning.

Utan ett ord slår jag undan handen om min haka, och slänger benen över sängkanten. Var i helvete är mina kläder? Hank iakttar mig när jag vräker ned soffkuddar, rotar under dynorna och sparkar till hans nötta skor.

Till sist stannar jag upp, och vänder mig mot honom. Frustrationen driver mig att tala, att bryta tystnaden och provocera fram en reaktion. I brist på annat hugger jag den första stridshandske jag hittar.

- Jag vill inte ha några löften. En timme räcker för mig, så vad fan är du rädd för? Vem skrämde dig så illa att du inte kan öppna käften utan att varna mig för stora stygga vargen?

Hank svarar inte genast. Dröjande sträcker han sig efter ett paket Lucky Strike på nattduksbordet, skakar ut två i handflatan och erbjuder mig den ena.

- Lång historia, säger han och studerar lågan från en repig Zippotändare. Vill du höra, eller tigger du stryk för att slippa ifrån livet en stund?

Jag blir stående i givakt, medan känslostormen krockar med en betongvägg. Att han ser rakt igenom mig förvånar mig inte, han kan mina mönster utan och innan. Så varför i helvete har jag aldrig frågat om hans liv tidigare?

Hank Jameson är en av kungarna i Wolf's Cross. I den inavlade hålan korsas blodsbanden oftare än vad som är hälsosamt, ändå är han ekande ensam om sitt efternamn.

Med en tung suck tar jag emot cigaretten, och sjunker ned på sängkanten.

- Båda, antar jag.

Hans mungipor vinklas upp i ett halvleende.

- Som du vill, liten. Börjar vi med sagostund, eller vill du tigga först?

- Upp till dig, Alfa.

Hank funderar lite, innan han slänger åt mig en kudde och lutar sig tillbaka mot sänggaveln. Röken sipprar ut mellan läpparna i tunna slingor när han talar.

- Spetsa öronen då, och gör det bekvämt för dig. Risken finns att vi blir kvar ett tag. Om du inte vill kräla iväg och visa strupen hemmavid?

Jag får tag i telefonen, skickar iväg DRA ÅT HELVETE och hivar mobilen över axeln. Kraschen skvallrar om att skärmglaset gick i tusen bitar tillsammans med min framtid.

- Jag lyssnar.