12 månader senare

Fredag 3:e Augusti

Club Bones är full av hamnskiftare, ändå verkar ingen annan än jag reagera på ensamvargen i utkanten av dansgolvet. Oberörd av trängseln står han med en cigarett i handen, och iakttar röken som slingrar sig mot taket. 

     Jag betraktar honom över kanten på ölglaset. Den här killen lever farligt, om man kan kalla det liv. Wolf's Cross är Ivan Wintersons revir, och så vitt jag vet tål han varken ensamvargar eller skuggor på sina domäner.

     Kanske känner han att jag ser på honom, för han flyttar blicken från röken och vänder sig mot mig. Gissningsvis några år yngre än mina tjugotvå, blond och blåögd. Alldeles för tunn för att vara så orädd.

     Just då väljer Meera att dyka upp. Hennes ögon är lätt slutna när hon sakta svänger fram och tillbaka till musiken. Ensamvargen följer min blick, och de smala läpparna dras uppåt. Så mosar han cigaretten mellan fingrarna. Glödande tobaksflagor faller till golvet när han går mot min lilla punkarälva.

     Meera blinkar när skitungen håller ut handen. En sierska borde känna igen en skiftare, men hennes minspel säger mig att hon är omedveten om vargen under det milda leendet. Han hinner föra hennes handrygg halvvägs mot munnen innan jag står framför henne. Tydligen går min sinnesstämning fram, för Meera griper om min tröja.

     - Conor, det är ok. Vi tar något att dricka.

     Jag kramar hennes hand.

     - En sekund. Jag ska reda ut en sak.

     Ensamvargen suckar, som om jag tråkar ut honom.

     - Låt mig gissa. Håll dig ifrån min kvinna, annars?

     - Första och sista varningen.

     Med två fingrar rör han vid tinningen, och släntrar iväg mot utgången.

     Meera duckar fram under min arm.

     - Sedan när är du svartsjuk?

     Jag ser efter blondinen, och sedan på henne. Fortfarande uppriktigt oförstående, vilket förvånar mig.

     - Ensamvarg, säger jag och rör hennes kind i en lätt smekning. Kanske är han ok, men de flesta flocklösa är idioter. Ingen flock, inga regler, ingen heder. Fan vet vad han har i Wolf's Cross att göra.

     Hennes ögon vidgas när hon stirrar på platsen där killen stod.

     - Hans varg dök under min radar fullständigt. Jag såg bara en människa. Borde jag vara orolig?

     - Jag sliter huvudet av honom om han rör dig, vännen.

     Hon ryser till och lägger armen om mina höfter.

     - Tack, antar jag.

     I baren beställer jag öl av Lyall, och sjunker ned på en av de höga stolarna. Meera klättrar upp i mitt knä.

     - Det här är vår kväll, säger hon med kinden mot min axel. Kan vi glömma ensamvargen en stund? Du kan grubbla vidare när jag har somnat.

     - Redan glömt, säger jag och lyfter ölglaset.

     Innan jag hinner dricka hörs högljudda röster borta vid entrén. Jag lutar mig fram för att se runt henne, och Meera suckar.

     - Du jobbar inte här längre, Conor. Låt det vara. Vår kväll, eller hur?

     Jag nickar utan att ta blicken från ingången. Hank Jameson kliver in i lokalen, tillsammans med ett par-tre av sina närmaste flockvänner. Uppenbarligen är de törstiga ikväll, men Meera har rätt. Det angår inte mig.

     Jag sänker nivån i mitt glas och torkar skummet av läpparna.

     - Hörde de av sig om städjobbet på Järnverket?

     - Nope, och jag förstår inte varför. Jag var supernormal på intervjun. Inga spådomar, inga konstigheter. Jag pratade om vädret och allting.

     - Folk är idioter, säger jag mot hennes bakhuvud.

     - Det kvittar, jag fick ett annat erbjudande igår. Sexpratare till en porrlinje. Skulle det störa dig, stora killen?

     Jag rycker på axlarna.

     - Så länge du trivs är det ok. Men läs jobbeskrivningen igen. Telefonhoror säger fula ord, vännen. Att hålla för ögonen och mumla funkar bara med mig.

     - Jag blir inte lika generad i telefon. Och de ger mig ett manus som stöd. Du kan gärna ta jobbet istället, det skulle passa dig, vargen.

     - Tvivlar på att din målgrupp vill runka till min röst.

     - Äckligt, säger hon och tömmer sin öl. Jag börjar redan ångra mig. Lägg in 555-666 Heta Fröjder i favoriter och håll linjen upptagen åt mig.

     - För dyrt, punkarunge. Jag tar liveshowen efter kontorstid.

     Meera drar fingrarna genom mitt hår, och placerar en rad kyssar längs min käke.

     - Tyvärr. Jag jobbar inte på fritiden. 

     - I så fall stör det mig som fan, mumlar jag och vrider på nacken för att möta hennes läppar.

     Hon småler och drar sig tillbaka.

     - Paus. Måste pudra näsan.

     Hennes ljusa bakhuvud försvinner i vimlet. Inte för första gången slår det mig hur bräcklig hon är. Hamnskiftare tål en hel del stryk, blodsugare och demoner är närapå okrossbara. Min lilla punkarälva är skör till och med för att vara människa.

     En harkling rycker mig ur grubblandet. Jag vänder mig om, och hamnar öga mot öga med Hank Jameson. Han möter min blick med samma ironiska flin som alltid. Även om jag växte ikapp honom för några år sedan är han fortfarande grövre, vilket stör mig mer än jag vill erkänna. Tusentals timmar i bilverkstaden har nött in smutsen i näven som griper om min.

     - Hayes, just den jag letade efter. Har du en bra kväll?

     Jag rycker på axlarna. Jameson hör inte till de värsta idioterna i Wolf's Cross, men det är svårt att bortse från sju års spydigheter om att jag knullar en människa.

     Han verkar inte störas av min brist på entusiasm.

     - Inte är du ensam? Var har du gömt din lilla trollpacka?

     Jag sätter ned ölglaset lite för hårt. 

     - Ville du något?

     - Faktiskt. Lyall sa att du står utan jobb.

     - Och?

     - Och jag behöver hjälp i verkstaden. Bara tillfälligt, men lönen är hyfsad. Tunga lyft, och en hel del skrot som ska köras bort. Borde passa en stor pojke som du.

     Jag svarar inte, och han höjer sin ölflaska i en hälsning.

     - Tänk på saken. Du vet var du hittar mig.

     Han är på väg att gå när jag följer en impuls och hejdar honom.

     - Vem är ensamvargen? Snorunge, ljust hår. Du måste ha mött honom i dörren.

     - Jag såg ingen ensamvarg. Vad gör han här?

     - Det var min fråga till dig.

     Hank Jameson lutar handen mot bardisken, strax intill mitt ölglas. En road glimt spelar i hans ögon, som om han leker med mig. Det har han alltid gjort, men de där tio åren som skiljer oss åt betyder mindre och mindre. Fan, Jameson kommer att råka ut för en olycka om jag inte flyttar ifrån Wolf's Cross snart.

     - Bekymrad, Hayes? Det skulle jag vara. Gissar att killen jagar, och din kvinna är en raritet häromkring. Lillhäxan borde se sig om när hon går ut ensam.

     - Fanskapet fick en varning, morrar jag. Är han klok tar han den chansen.

     - Jag ska höra mig för, säger han lugnt. Alfa Winterson uppskattar inte skuggor. Har du tur kanske han smutsar ned händerna i ditt ställe. Och låt mig veta angående jobbet, senast imorgon kväll.

     Jag tränger mig förbi utan att svara. Han vänder sig till hälften efter mig.

     - Jag gör dig en tjänst, lilla vän. Ordet du söker är tack.

     - Dra åt helvete, Jameson.

     Hans skratt ringer i mina öron när jag går för att leta upp Meera.