Boone Greyson ser från Craig till mig. Så stoppar han tillbaka kuken och reser sig.

- Se där, säger han med en nick åt dörren. Du är inte så bortglömd ändå, lillbrorsan. En smart unge lär sig något av det här. Nästa gång jag ser dig fortsätter vi där vi slutade.

Han drar upp mig i kragen och hivar iväg mig som en trasa över golvet. Jag fyllesnubblar ut ur boxningsringen, mot Craigs ruvande gestalt. Varmt näsblod rinner över hakan och framsidan av tröjan, ned i den upptrampade snön.

Tunnelseendet får dörren att kännas som en mil bort. Hjärnan drunknar i sprit, panik och käftsmällar. Craig fångar mig om överarmarna, skidjackan stramar över hans tjurnacke och enorma axlar. Jag kippar efter andan, tills han lägger händerna på var sida om mitt huvud.

- Jag är här. Du är inte ensam, Conor.

En sten hade visat mer känslor, men min varg reagerar på alfatonen med att slappna av.

- Jag är ok, mumlar jag. Ingenting hände. Jag är ok.

Kanske blir orden en sanning om jag upprepar dem tillräckligt många gånger.

- Säg det till Alfa, säger Craig dovt. Din säkerhet är mitt främsta uppdrag i natt, men det här är långt ifrån över. Du vet vad jag såg. Idag eller imorgon spelar ingen roll, jag kommer att hitta honom.

Han föser mig framåt med en hand i ryggen. I dörröppningen kastar jag en blick över axeln. Lyktornas glåmiga ljus faller över den tomma boxningsringen.

Boone Greyson är borta.

Craig leder mig längs korridoren, bort till en av nödutgångarna. Utanför har ovädret mojnat. Enstaka snöflingor dansar i ljuskäglan från Craigs ficklampa och landar på mina bara armar. Jackan ligger kvar på bänken bakom domarborden.

På väg mot parkeringen blixtrar minnet av Tyler och Jamie förbi. Tog de sig hem på de oplogade vägarna? Inte för första gången visar Craig en oroväckande förmåga att läsa mina tankar.

- Var är Linwoodbröderna?

Jag vill skyla över Jamies handlande, men fan om jag vet hur.

- De stack härifrån.

- Jag förstår.

Tonfallet är tungt av ogillande. Jag slänger en blick på jätten vid min sida.

- Hur hittade du mig?

- Cian ringde. Tydligen bröt du er överenskommelse genom att inte höra av dig.

- Dålig mottagning, mumlar jag. Hur mycket vet Ruadh?

Craig svarar inte ens. Fan, han tänker inte göra det här enkelt för mig. Jag letar mod tills vi pulsar upp på parkeringen. Då snubblar jag ur mig orden i en andfådd röra.

- Säg till Alfa att du hittade mig i Rainy Shallows, säg att jag sålde åt Tyler. Men säg ingenting om Greyson.

Han stannar och korsar armarna över bröstet. Gesten markerar hans avståndstagande, och mitt underläge.

- Ber du mig att ljuga?

Jag fuktar mina spruckna läppar.

- Inte för min skull. Jag försöker inte smita undan straff. Men skiten med Greyson angår ingen annan. Min mamma ska inte höra sånt.

Rynkan mellan Craigs ögonbryn slätas ut. Något av oviljan lämnar hans ansikte. För en svindlande galen sekund tror jag att han ska förstå, men så skakar han på huvudet, och skickar mig ned i ett svart jävla hål.

- Jag döljer ingenting för Alfa. Vad han för vidare till Maura är inte upp till mig.

- Snälla, mumlar jag och kämpar för att hålla ihop. För dig gör det ingen skillnad.

- Du har mitt svar.

Tonen är slutgiltig. Han fortsätter gå, och jag följer efter i hans spår. Mina ben är stumma, som om någon klippt blodcirkulationen strax ovanför knäna.

Just när jag tror att tillvaron har nått botten öppnar sig ännu en avgrund. Någonstans i mörkret bakom arenan vrålar en kvinna, ett utdraget tjut av smärta. Craig tvärstannar och hugger tag i min axel. Hans ansikte förvrids i det närmaste rädsla jag sett hos honom. Luften går ur mig när våra blickar möts. Vi vet båda två vem som skriker.

Craigs näve hårdnar runt min tröja. Han släpar med mig till en övergiven bil och krossar rutan i en skur av glassplitter. Hans knogar läcker blod över dörren när han får upp låsknappen och knuffar in mig i baksätet.

- Göm dig, Conor. Inte ett ljud.

Jag försöker tränga mig förbi, men han fångar mitt öra i ett järngrepp. Fingrarna känns som en tång.

- Kliver du ur bilen hamnar du i bagageluckan. Förstått?

Lyckligtvis kastar han igen dörren utan att avkräva mig ett svar. Ficklampan faller till marken, kläderna spricker när han skiftar hamn.

Craigs Spiritus är en nattsvart best av muskler och dominans, flera gånger större än en vanlig varg. Ingen människa skulle ta honom för något annat än ett monster.

Han skakar av sig klädtrasorna innan han uppslukas av mörkret, och lämnar mig ensam kvar på parkeringen.