"Where you seriously?" Vera looked over at Henry, riding in the back of the car. Her Mom had these cars purchased for meetings on the road, a divider that sound proofed the back seats. "When you said you did all this to protect me?"

Henry looked her way with a single nod. "Of course. I just was listening to Wilhelm."

"He said you tried really hard to keep Alexander in school." Vera nodded with a minor frown. "I'm sorry I was so rude to you about it."

"You should have been." he shrugged her way. "He's our... our other person. It's not just the two of us, it's all three. But I didn't know how I could protect you, your family, and Alexander all at the same time."

Vera nodded with a small sigh. "I just... miss both of you."

"I miss both of you, too." Henry nodded, reaching for her hand as she granted it to him. "He's probably so angry at me."

"I don't think he even knows what the word angry means." Vera joked, making Henry laugh. "Just tell him what you told me and all we can hope for is that he understands."

Henry nodded, glancing out the window in the dark. It was good they both changed, it would have been rather odd to show up at Alexander's in white gowns and flower crowns. Henry turned his head her way again. "How will it work?"

"We'll look for rocks and-" Vera began, stopping.

"Not that. The three of us." Henry cut her off, a shake of his head her way. "With you...the Princess. Don't think there's many three-ways in the royal family."

Vera didn't mean to laugh at what he said. "No, there isn't."

Henry waited for her to go on. Vera inhaled with a shake of her head. "I don't know. It's not...traditional."

Henry held her hand, the car slowing down. Vera met his eye. "We'll just see how this goes then try and figure it out on the way."

But Vera knew, deep down, it would never work unless her mother died and she became queen.

Turns out, it wasn't hard to get back on Alexander's good side. Vera knew it wouldn't be too hard, he'd simply been too kind and that heart of gold clearly couldn't say anything negative to Henry's apologizes. With locked doors and sound proofed rooms, the trio were perfectly fine to finally spend time together again. Vera leaned on her knee as she looked at the screen. "What about St.Marianna's? It's only twelve minutes away from Hillerska. Henry and I can literally have lunch with you every day."

"Let me see." Alexander scooted closed across his bed to look at his own computer. "Nope. Nu-uh."

Vera flashed a grin his way as he fell back against the pillows. "Why?"

"My cousin goes there. He will give me such a hard time." Alexander gave a knowing look her way. "I told you my dad already picked one for me."

"Yeah, but it's so far away. We're only gonna get to see you, like, every other weekend. It'll be like divorced parents." Vera have a pleading look, Henry walking from Alexander's closet, making it perfect for her to put an arm around him. "Do we look like we'd be good divorced parents? Absolutely not."

"No, we'd be terrible at that actually." Henry agreed, leaning back next to Alexander. "Vera would make you choose her and she'd take the house and all the taxes."

"It's true. I'd get full custody just to make him feel bad." Vera nodded her head, turning back to the computer as she started to scroll again. "What about Cintwall Prep?"

"Everyone there is assholes. We rowed with them once." Henry said, getting a groan. "I'm just saying."

"Swan Lake?" Vera threw her hands up as she gave a knowing look back to Alexander. "Who wouldn't want to go to Swam Lake? You'll probably get swam napkins at every meal and have a bunch of fountains."

"I do like swans." Alexander nodded his head.

"I was attacked by a swan once." Vera said causally, Henry laughed loudly at her out of the blue words. "It's true. The photographers wanted me to take a picture with one, and apparently I stepped on its egg and it got mad. I'm terrified of swans."

"So you want to send me to Swan Lake?" Alexander looked at her with wide eyes, sitting up. "Maybe we can meet in the middle somewhere from the other school. You and Henry drive twenty minutes. I drive twenty minutes. Then we find somewhere in the middle."

"But then that would leave us just thirty minutes together before we have to drive back again." Vera have a pout with a begging look. "Swan Lake is only a fifty minute drive."

Henry reached forward to yank her down in between the two. Alexander rolled on his side, twisting a piece of bleached hair. "I think being the Princess will get you at least two hours of free time. Plus Henry."

"That's true." Vera admitted.

"I thought you were gonna be very normal." Henry rolled on his stomach as he looked at Vera. "Not a weirdo."

"She isn't weird. She's unique." Alexander corrected him.

"And a little mean." Henry nodded his head. "Just a tiny bit hostile."

"Hostile?" Vera laughed at his words, a look of disbelief on her face.

"Also a bit gross. You did puke all over Alexander twice." the strawberry blonde nodded with a cheeky grin.

"Oh, don't remind me." Alexander shook his head, making the two laugh. "I'm glad you puked on me that night. If you didn't, we wouldn't have been friends."

"That's true. You'd probably still think I was mean." Henry nodded, poking Vera in the cheek. "Alexander and I would just have had to get together without you."

"I still think you're mean." Vera gave a knowing look. "And you and Alexander would not survive without me."

"It's true." Alexander nodded, putting his head on Vera's chest as his arms wrapped around her waist. "I'd probably have died from nightmares at that movie we all watched."

"Same." Vera agreed, rubbing his back.

"Both of you are wimps." Henry said knowingly, sitting up to flip the lamp off. As he laid back down, he turned on his side so he was pressed against Vera, his head nuzzled in her neck , his arm going over Alexander. "I love it."

kylie speaks

babies!!!

"Var du på allvar?" Vera tittade på Henry och åkte på baksidan av bilen. Hennes mamma fick dessa bilar köpta för möten på vägen, en avdelare som låter bevisade baksätet. "När du sa att du gjorde allt för att skydda mig?"

Henry såg sig med en enda nick. "Självklart. Jag lyssnade bara på Wilhelm."

"Han sa att du försökte riktigt hårt att hålla Alexander i skolan." Vera nickade med en mindre rynka. "Jag är ledsen att jag var så oförskämd mot dig om det."

"Du borde ha varit det." han tog sig igenom. "Han är vår ... vår andra person. Det är inte bara vi två, det är alla tre. Men jag visste inte hur jag kunde skydda dig, din familj och Alexander samtidigt."

Vera nickade med ett litet suck. "Jag bara ... saknar er båda."

"Jag saknar er båda också." Henry nickade och räckte till hennes hand när hon gav den till honom. "Han är förmodligen så arg på mig."

"Jag tror inte att han ens vet vad ordet arg betyder." Vera skämtade och fick Henry att skratta. "Berätta bara för honom vad du berättade för mig och allt vi kan hoppas på är att han förstår."

Henry nickade och tittade ut genom fönstret i mörkret. Det var bra att de båda ändrade sig, det hade varit ganska konstigt att dyka upp på Alexander i vita klänningar och blommakronor. Henry vände sig igen. "Hur fungerar det?"

"Vi letar efter stenar och-" Vera började, stoppa.

"Inte det. Vi tre." Henry skar av henne, en skakning av huvudet på sin väg. "Med dig ... prinsessan. Tror inte att det finns många trevägar i kungafamiljen."

Vera menade inte att skratta åt det han sa. "Nej, det finns det inte."

Henry väntade på att hon skulle fortsätta. Vera inhalerade med en skakning av huvudet. "Jag vet inte. Det är inte ... traditionellt."

Henry höll handen, bilen bromsade ner. Vera mötte sitt öga. "Vi får bara se hur detta går och försöka ta reda på det på vägen."

Men Vera visste, inifrån skulle det aldrig fungera om inte hennes mor dog och hon blev drottning.

Det visar sig att det inte var svårt att komma tillbaka på Alexanders goda sida. Vera visste att det inte skulle vara för svårt, han hade helt enkelt varit för snäll och det guldhjärtat kunde helt klart inte säga något negativt till Henrys ursäkt. Med låsta dörrar och ljudisolerade rum var trioen helt fin att äntligen spendera tid tillsammans igen. Vera lutade sig på knäet när hon tittade på skärmen. "Vad sägs om St.Marianna's? Det är bara tolv minuter från Hillerska. Henry och jag kan bokstavligen äta lunch med dig varje dag."

"Låt mig se." Alexander skottade stängd över sin säng för att titta på sin egen dator. "Nej. Nu-uh."

Vera blinkade ett flin på sin väg när han föll tillbaka mot kuddarna. "Varför?"

"Min kusin går dit. Han kommer att ge mig så svårt." Alexander såg en kännande blick. "Jag sa att min pappa redan valde en för mig."

"Ja, men det är så långt borta. Vi får bara träffa dig som varannan helg. Det kommer att vara som skilda föräldrar." Vera har en bön blick, Henry går från Alexanders garderob, vilket gör det perfekt för henne att lägga en arm runt honom. "Ser vi ut som om vi skulle vara bra skilda föräldrar? Absolut inte."

"Nej, vi skulle vara fruktansvärda på det faktiskt." Henry gick med på att luta sig tillbaka bredvid Alexander. "Vera skulle få dig att välja henne och hon skulle ta huset och alla skatter."

"Det är sant. Jag skulle få full vårdnad bara för att få honom att känna sig dålig." Vera nickade med huvudet och vände tillbaka till datorn när hon började bläddra igen. "Vad sägs om Cintwall Prep?"

"Alla där är rövhål. Vi rodde med dem en gång." Henry sa att få ett stön. "Jag säger bara."

"Swan Lake?" Vera kastade upp händerna när hon gav en kännande blick tillbaka till Alexander. "Vem skulle inte vilja åka till Swam Lake? Du får förmodligen simmade servetter vid varje måltid och ha ett gäng fontäner."

"Jag gillar svanar." Alexander nickade med huvudet.

"Jag attackerades av en svan en gång." Vera sa orsakligt, Henry skrattade högt av henne av de blå orden. "Det är sant. Fotograferna ville att jag skulle ta en bild med en, och tydligen gick jag på ägget och det blev arg. Jag är livrädd för svanar."

"Så du vill skicka mig till Swan Lake?" Alexander tittade på henne med breda ögon och satt upp. "Kanske kan vi träffas i mitten någonstans från den andra skolan. Du och Henry kör tjugo minuter. Jag kör tjugo minuter. Då hittar vi någonstans i mitten."

"Men då skulle det lämna oss bara trettio minuter tillsammans innan vi måste köra tillbaka igen." Vera har en trut med en tiggerande look. "Swan Lake ligger bara en femtio minuters bilresa."

Henry räckte fram för att dra ner henne mellan de två. Alexander rullade på sin sida och vred en bit blekt hår. "Jag tror att prinsessan kommer att få dig minst två timmars fritid. Plus Henry."

"Det är sant." Vera medgav.

"Jag trodde att du skulle bli väldigt normal." Henry rullade på magen när han tittade på Vera. "Inte konstigt."

"Hon är inte konstig. Hon är unik." Alexander korrigerade honom.

"Och lite menigt." Henry nickade med huvudet. "Bara lite fientligt."

"Hostil?" Vera skrattade åt sina ord, en blick av vantro i ansiktet.

"Även lite grov. Du drog över Alexander två gånger. "Jordgubblondinen nickade med ett fräckt flin.

"Åh, påminn mig inte." Alexander skakade på huvudet och fick de två att skratta. "Jag är glad att du pukade på mig den natten. Om du inte gjorde det, hade vi inte varit vänner."

"Det är sant. Du skulle antagligen fortfarande tro att jag var menig." Henry nickade och pirrade Vera i kinden. "Alexander och jag skulle bara behöva träffas utan dig."

"Jag tror fortfarande att du är menig." Vera tittade. "Och du och Alexander skulle inte överleva utan mig."

"Det är sant." Alexander nickade och satte huvudet på Veras bröst när armarna lindade runt hennes midja. "Jag hade förmodligen dött av mardrömmar på den filmen vi alla tittade på."

"Samma." Vera gick med och gnuggade ryggen.

"Båda er är wimps." Henry sa medvetet och satt upp för att vända lampan. När han lade sig ner, vände han på sin sida så att han pressades mot Vera, huvudet nosade i hennes nacke, hans arm gick över Alexander. "Jag älskar det."